Tisdag 26 november 2013

Har glömt mycket av min spanska men det betyder "En mycket rik kvinna". 

Jag har jag funderat på, att vi i svenskan saknar ett ord som Ricca!

Betyder inte rik vad gäller pengar utan betyder rik på inre glädje, förnöjelse, kärlek, vänskap och helt enkelt en mycket lycklig person. (Fritt översatt, betyder egentligen så mycket mer).

Jag känner mig som en mycket lycklig person, då jag har förmåga att glädja mig åt små vardagliga ting.

T.ex som en avfrostad frys, moppat köksgolv, nybakat bröd, en nyklippt häck (i trädgården), elever som fattar och utvecklas, en hund som gillar att köra lydnad, arbeta och rent allmänt är glad enligt mänskliga mått mätt. Söner som utvecklas, jobbar och har ett bra liv.  

Tänk att efter en tuff arbetsdag bara fyllas av en ohygglig glädje för att frysen är avfrostad, rengjord och så även kylen. Lyxen av att får stoppa in nya friska burkar och matvaror.

Bara lyxen av att faktiskt ha råd till nya friska matvaror, lyxen av en frisk hund, friska söner och egen vigör.

Allt detta som är så lätt att ta för givet.   

Jag tror och upplever att det viktigaste i livet är att "kunna glädjas åt alla vardgens små under".   

Inför julen så behövs inte massor av klappar, överdådiga julbord, tusentals ljusslingor eller en total "Make over" av Dig själv. Kanske bara en stilla stund med ljuv musik och tacksamhet av att vara frisk och förmågan av att njuta av de små vardagliga stunderna.

Lev som din hund i nuet och glädjen över mat, aktivitet och närhet!

Se varje dags problem som en utmaning att lösa på bästa sätt!

Varje brist i kassan som en möjlighet för din egen kreativitet och tankeställare!

Glädj dig över allt vackert du åstadkommer!

Detta är bara en tanke, för jag känner mig så himla glad av avfrostad frys, frisk, härlig hund, och av en vacker advent med tända ljus tillsammans med riktigt goa vänner!    

Söndag 24 november 2013

Det finns ju mer än hund i vardagen och det har jag fått erfara!

Lever instängd med en frys som ska frostas av..... Självavfrostning, jo jag tackar, då dörren varit öppen och går inte att stänga pga en mindre Alp av frost, snö och is! Instuktionerna talar om självavfrostning ca 1/2 cm om mer så sätt några bunkar med hett vatten..... Ja, med några bunkar med hett vatten så hade jag kunnat hålla på till midsommar.

Råd nummer två blås med hårtorken, jag hade blivit sittande med hårstork i handen ungefär i tre veckor.  

Min metod blev mer "pang på så att säga", värmeelement som används en gång när vattnet frös i källaren pga sprucket fönster. Eftersom jag är en försiktig General så lämnar jag inte hemmet med elementet på.

Därför har avfrostningen tagit tid men idag ska hela arrangemanget enligt mina beräkningar vara till enda!!!! Under tiden så har jag suttit stundtals apatisk och ätit för julen inhandlad Toffifee.  

Däremellan spelat en massa fullkomligt intellligensbefriade spel där heraldska liljor ska hittas i ett skumrask.

Inga hundaktiviteter mer än promenad idag då alpen ska demoleras totalt!   

Dessutom tog jag ur proppen till kyl och frys så inget är ätbart i kylen.

Det positiva är att sanering, tvätt och annat nödvändigt blir åtgärdat mellan mitt mumsade på Toffifee. Dixon har fått ett Bautamärgben som kompensation för spår och övrig utomhusaktivitet.

Men jag är för övrigt positiv till stundande advent och kommande vecka!   

Lördag 16 november 2013

Spontant, oplanerad tur i Skåneland. Ja, i tidig morgon gav vi oss iväg för att uppleva nya marker.

Körde in på en väg vid sidan av en träningstravbana, inte långt från Bellinge gård. Väg kan diskuteras, snarare en något bredare kostig. Underbart vackert med tydligt vildsvinsbök överallt.  

Vi passerar två ryttare och forsätter ner för en brant backe, där ser jag en gård. 70 meter från gården och mitt på "vägen" satte sig en ståtlig Vit Herdehund som en stoppskylt (mycket tydligt kroppsspråk)brevid sprang en dräktig svart liten blandis.  

Jag kör sakta framåt och stannar. Herdetiken kommer fram till förardörren och våra blickar möts. Hon fortsätter runt bilen och nosar av bakluckan. Dixon talar om att "du äger vägen men jag äger bilen".  

Efter avnosning ställer hon sig så långt bakom bilen så jag kan se henne i backspegeln och sakta kör vi framåt. Hon eskorterar/vallar oss med ett lugnt och fint trav.

Den svarta blandisen skäller men håller sig på höger sida. Framme vid gården ser jag en möjlighet att vända, då jag inte vill fortsätta på kostigen.  Påbörjar sväng men tiken är nu framför bilen igen, så jag stannar. Åter kommer hon fram till förarsidan och våra blickar möts igen, i samförstånd. Hon backar och lämnar plats så jag kan svänga runt. Sedan stannar Herdetiken och blandisen kvar och vi fortsätter tillbaka därifrån vi kom.   Uppdraget slutfört!

En upplevelse av tyst kommunikation, ledarskap och samförstånd. Rollfördelningen var solklar,

Herde tiken tog ledarskapet utan några som helst invändningar från min sida.

Herdetiken utförde sitt uppdrag helt exemplariskt, inspektion av bil och förare utan ett ljud.

Jag lovar det var en Gudomlig upplevelse.  

Givetvis funderade jag på vad som hade hänt om jag tutat, klivit ur bilen eller på andra sätt försökt att bli "herre" över situationen. Tanken fanns där aldrig, det var som om våra energier möttes och  dessutom blev jag smått förälskad i denna Herdetik.......

Dixons spårarbete och allt annat blev så att säga inte så viktigt. Upplevelsen var magisk. Tiken har förmodligen gjort detsamma ett flertal gånger och lärt sig sedan valpben.

Men vad som imponerade mest på mig var hennes sinnesstämnning av lugn och godhet.

Till och med Dixons markering av reviret kom av sig.

Tacksam för att få en underbar upplevelse som inte ska analyserar sönder!