team-dixon

Alla inlägg under oktober 2012

Av Annette Olsson - 27 oktober 2012 16:18

Denna morgon var febrig, ont i huvudet och frusen.  

Gick upp och satte på kaffebryggarn som var laddad för termos! Drack kaffe men kände att detta fungerar inte,  dvs att ta sig till Sturup för spår.

Ringer Christer och läser in på svararen att jag stannar hemma. Mår givetvis inte bättre när jag tittar på en energisk och mycket lycklig hund.    Jag kan helt enkelt inte förmå mig att gå ut, så jag släpper ut prinsen i trädgården och sörplar mer kaffe.

Vi går upp till sovrummet igen och Dixon yster och vild!   

Vill leka leken fånga kudden om du kan!  Leken innebär att han tar kudden i munnen och ställer sig mitt på en dubbelsäng som är 2x2 meter.  Där på mitten kan jag inte nå honnom utan måste i så fall kasta mig handlöst efter honom.  Skrika, dämpat låg röst, diverse kommandon hjälper inte, han blir bara ännu mer exalterad. Jag är något irriterad och det känner han, vet min akilleshäl. 

Nåväl till slut lyckas jag överlista honom och tänker krypa ner i sängen igen.


Dixon smått förvirrad, ska vi inte gå ut? Vi går ju alltid ut när det är mörkt ute. Helg så går matte inte tillbaka till sängen, alltså är något fel.   


Dixon vet att råda bot på detta så han attackerar matte med underbara små kärleksbett och vägrar flytta på sig.   

Detta innebär att en rent kroppslig brottning utan våld från min sida börjar. Nu är min puls hög och Treo har ännu inte hunnit verka.  Småningom är jag nere under täcket och täcket över huvudet vilket betyder att matte inte är kontaktbar. 

Dixon vankar av och an hoppar upp tätt intill mitt ansikte och krafsar med tassarna. Försöker med tricket att ta min ena innesko och placera den rakt framför mig.  


Nu har det börja ljusna och ser ut att bli en underbar dag. Matte resignerar och tar på sig en tunn mogonrock och tar sig ner för trappan som en trött 90-åring.   


I köket dricks det halvljummet kaffe och Dixon får frukost. Jag ringer Christer för säkerhets skull. Christer skrattar och talar om att det är inte spår idag utan imorgon! Glad blir jag och känner att nu är

denna spillra beredd att ta sig ut i tunn morgonrock och kolla pannan eftersom det är tämligen kyligt inomhus trots att jag höjt elementen.

Dixon får ett speciellt kroppsuttryck som innebär Yesyes...... jag lunkar och Dixon springer (som alltid) ut genom dörren och hoppar över trappstegen.  OBS! (stannar jag vid dörren sitter han fint och väntar)


Felet lätt åtgärdat, bara ena pumpen är höjd.... inte så konstigt att elementen knappt är ljumna.


Nu mår jag betydligt bättre och vandrar åter upp till sovrummet med sänkt puls, masserar och gullar med Dixon som slappnar av och tycker att livet är på topp igen.   

Sedan ligger vi och bara myser med solen lysande in genom balkongdörren.  


Jag/vi ligger i dvala fram till klockan 12.00, har inte hänt sedan Dixon anlände. Vi handlar och matte lägger ett spår. Vi promenerar upp till kohagen och jag uttrycker mitt missnöje (på ett icke pedagogiskt sätt) med dragande i koppel. Åter till spåret är jag helt slut och gennomsvett.

Spåret är helt ok bortsett från sista benet då Dixon får syn på en fasan  Min fysiska och psykiska status blev nu synlig och hörbar   Tänker inte tala om vilka ord jag använde....... Efter slutapporten borde allt vara gott och väl! Men nejnej, då dyker en förbannad hare upp  


Alla mina sansade, goda, förstående och kärleksfulla sidor bara försvann!  Hemkommna har Dixon för första gången "surat" dvs. han har känt min irritation, missnöje! Inte orden men min sinnestämmning.


Så denna matte har pussat och krusat för att be om förlåtelse och känner mig just nu som en stor skit   Kompensation för dagen blev att jag köpte kycklinglever som nu steks i ugnen att imundigas imorgon vid apporterna.  Imorgon är en annan dag!

Dixon är en känslig individ och förstår inte när matte blir skogstokig!


Så här vacker är min underbara Prins när han bevakar!  


   








   

ANNONS
Av Annette Olsson - 23 oktober 2012 19:51

            Shiva min älskade prinsessa!  

Din älskade anka Webster och en bit av mitt hjärta följde med Dig på vägen

Saknar och tänker på alla våra fina stunder både i arbete och vila

2000.10.09 - 2011.10.24



     


Shiva 7 år

 

Platsliggning inför Certprov


   Sista sommaren 2011

 


 


   

 Ruinsök

 



ANNONS
Av Annette Olsson - 20 oktober 2012 19:30

Alla vänner på FB är inga vänner jag umgås med eller träffar varje vecka. Språket innebär att de sk vännerna på FB är mer bekanta.   

Vad är fel med det? Bekanta som har samma intresse och berättar om sina tillkortakommanden, små problem och glädjeämnen. Härligt underbart och ger en tillfredställelse av att veta vad som händer inom mitt intresseområde.   

Kompisar jag gått utbildning med som bor i norra Sverige, gamla elever som berättar om vad dom gör just nu, bekanta från hunderiet som beskriver sin träning, glädjeämnen och delar med sig även av vardagslivet som vi alla har! 

Det är väl fantastiskt?   

Så länge som jag inte tror att vi ska för evigt vara tillsammans och umgås.

Med heltidsarbete, trädgård och hund så har jag i alla fall inte tid eller ork att träffa mina vänner och bekanta under arbetsveckorna.   

Därför är FB perfekt för mig! Dessutom en inspiration i vardagen och svåra stunder, som när en kär vän försvinner över regnbågsbron!   

Inspiration att fortsätta med hundträning även när det blir fel och det blir det ju från och till.   

Glädjen över andras framgång, glädjen över att så många uppskattar livet och allt det vackra. 

Glädjen över all den kunskap, kreativitet, skapande av skönhet som så många bekanta besitter!    

Hoppet om att människor vill väl, kan väl och ständigt kämpar för att förmå väl!  


Tack alla underbara FB vänner (bekanta) ni ger mig hopp om mänskligheten   


Av Annette Olsson - 14 oktober 2012 13:46

Denna vecka har varit lärorik för matte. Jag tror inte jag byter ut Dixon även om han är högtempererad!
Spår i mörker en absolut favorit för min del, trots Vargvarning. 

Onsdag träning på klubben, inte så kul då jag trillade, dessutom på en sten.    Jag la ner träningen då det var små vita och svarta hundar som kom för nära bekvämlighetsavståndet!  Funderat mycket på Dixons upphetsning, inte aggressiv men upphetsad.  

Får den gode Dixon bara en uppgift eller hinner bli intresserad av matte, så glömmer han det mesta.  

Sen har vi problemet med Svarta hundar!  Tycks som om han blir osäker av sådana.

Humöret var inte på topp när vi åkte hem. Irriterad på mig själv och riktigt aggressiv. 

Men då ska jag bara fixa det!

Vilket innebär att Dixon kommer att få utmaningen om och om igen.  


Lördag ur träningssynpunkt en alldeles utmärkt dag. 

Vi startade med platsliggning en bit ifrån IPO-planen, springande hundar och vilande hundar. Dixon låg minst 5 minuter, ögonkontakt med matte och bevakning av Alipex som ronderade. Dessutom två Malle unghundar som vilade och lekte. Förutom aguilitygänget och en unghundskurs bakom oss.  


Efter platsliggningen körde vi lite linförighet och positioner på stället vilket fungerade.   

Men sen kom en Svart Riesen med matte rakt emot oss och då var det kört!

Vi förflyttade oss bort mot staketet och fortsatte där. Sedan in i bilen för lite vila.  


Tjugo minuter senare ut ur bilen och till stegen framför klubbstugan. Där klickade Jessica och Gabriella in Dixon på apporten med en hel del störningar.  Efter 30 minuter var både jag och Dixon helt slut.

Således en alldeles underbar dag!   


Söndag Regn och blåsig (rejält blåsigt). Lägger ett ca 500 meters spår med första benet i medvind, vinkel,  kort ben, vinkel och avslutande ben i motvind. Gick enligt mig mycket bra, förutom att matte inte skrek tjohoo vid apporterna och borde ge mer lina.  


Dagens absoluta Klo, budföring. Dixon startar, kör ut i Turbostil till en mottagare som tror att han behöver vara rolig! Mottagarn snurrar lixom runt och Dixon kör på aha! lek och kanske kamp. Dixon slänger ett getöga mot mattes håll? Hur vill du ha det? Till slut skriker jag, stå bara stilla och säg fot!


Stackars mottagare!   som till slut står alldeles stilla och kommenderar fot. Lugnet lägrar sig och Dixon kommer i turbofart mot matte, tar cirka två meter för honom att få stopp och in vid sidan.

Ja, vad ska jag säga? Dixon var snabbaste hunden!!!!  Både ut och in.....  


Vad jag gillar mest! Dixons växling mellan Turbo Ferrari och total sinnesnärvaro och lugn. Därför vill jag inte byta bort honom!   Nu blir det rotmos och oxbringa.



 




Presentation


Team Dixon

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ team-dixon med Blogkeen
Följ team-dixon med Bloglovin'

Hundträning

Gästbok

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se