Fredag 24 maj - Söndag 26 maj 2013

En helt underbar bekantskap har Dixon och jag erfarit. För min del med en fantastiskt ärlig rak och stark person som Anita.  

Dixon kände direkt av hennes sk "energier" och jag hade stundtals svårt att konkurrera.  

Fredagen började med att vi som sanna SBK:are berättade vad vi ville ha hjälp med. Oavsett nivån vi befinner oss på så har vi små problem med vissa moment.   Givetvis trodde alla att så kommr det att bli.  

Anita lyckades komma igenom alla våra förljugna sanningar om mål, val och hundträning.

Hon var tvungen att ta till "storsläggan" för att komma igenom min skyddsbarriär och det gjorde riktigt ont. Så till den milda grad att jag Lördag kväll på väg hem hade ett mycket allvarligt samtal med mig själv.  

Söndag Nu frågar sig den rationella, praktiskt tänkande personen, men hundträningen då? Jo, hon lyckades kombinera alldeles utmärkt kvalificerad nyttig hundträning med att göra djupdykningar i våra känslor. Generellt ledarskapsövningar utan hjälpmedel som yttre belöning. Individuella övningar för specifika  problem.  Problem som inte är relaterade till "problemhund" utan förarens egna problem med val, känslor och förnekande. Det syntes en klar förbättring av ekipagens  framförande och hantering/relation med hundarna under söndagen. 

Själv grät jag av lycka, befrielse, glädje och stolthet när Anita pratar om den kärlek Dixon sänder ut!

Även Anita började gråta och då var det vår tur att examineras på vår uppgift! Snacka om tajming och lugn, bestämd energi.  

Sammanfattningsvis enligt Anitas hemsida www.markdroppens hundtjänst.se

HUNDEN ÄR EXPERT PÅ RELATIONER

Avslutningsvis en bild på den för helgen avgudade Prinsen:

Lördag 18 maj 2013

Efter träning på Ystadklubben sex gånger under två veckor, så börjar det hända saker.   

Igår fredag var Dixon lös för första gången på en appelplan och ensamma på plan fick jag kvitto på att han kan. Vi körde hela appelprogrammet utom apportering och det fungerade utmärkt, dessutom följde han mig som en skugga med total uppmärksamhet. Vad som förvånade mig mest var emellertid att stanna har fastnat trots att vi bara tränat detta i långlina och koppel.  

Idag fick vi lektion 3,  Lektionen började med repetition av koppelhantering och diciplin OBS! ute ur bilen, inte ur bilen. 

Iggy låg lugnt i sin bur vid sidan om. Här fick matte äntligen beröm av stränga Annelie, hon vet hur hon ska börja lektionen.   

Dessutom skrämde hon mig med att vi skulle ha Dixon lös tillsammans med Iggy.

Man kan säga att i detta läge hade jag behövt en varm famn och någon som bara kramat om mig och lovat att det kommer att fungera.

Uppvärmning av lös Dixon, prov på ingångar och inkallningar då kom smockan!

Fortfarande chockad av besked om lös hund, klickern i ena handen och godis i andra så fick jag totalt hjärnsläpp!

Nåväl, nu var det tid för apporteringsövningen och där fick jag riktig bassning, för han vill äga sin boll.

Jag förklarade varför och sedan fick vi öva med lös och sedan med kopplad Dixon.

Till saken hör att under tiden med lös Dixon så var matte delvis upptagen av att observera andra hundar

direkt utanför appelplanen....... Dixon struntade givetvis i dessa!

Hela övningen var emellertid inte slut med detta, utan nu återstod att ta sig ut från appelplan och mot bilen utan att Dixon har kommandot rakt fram med fräs! Nyttig och stundtals hopplöst med trött hund som bara vill in i bilen. Men det löste vi småningom.

Tack underbara Annelie för att du vet!

Dessutom gick Dixon som en gud med John och språngmarschen blev med tårar i ögonvrån!  

Slutledning: Dixon är en underbart stabil och balanserad hund!

Vad gäller matte finns mycket mer att önska. ( Egen kommentar)

Annelie som intstruktör är kanon, rak ärlig och pedagogisk!

Måndag 6 maj 2013

Lektion 1

Förra veckan var koppelhantering. Resultat uppnåddes direkt.   

Vilket vi tränat på, inte så lätt som det låter.   

Lektion 2

Idag blev det fokusering på appelplan vid störning, krav och koppelhantering.  

Jag har verkligen hittat mitt Dreamteam, Annelie som god pedagog och människokännare, John som summerar och ställer bra frågor, dessutom lugnet själv. Sist men absolut inte minst underbara högtempererade Iggy som är en vacker snäll och underbar Holländsk herdehund.   

Dessutom har Iggy den goda sidan att inte bry sig om en löjlig tonåring....... (Dixon)   

Inte ens när Dixon brutalt hoppar upp på Iggys matte och försöker avleda kraven hon ställer.

Man skulle kunna säga att jag fått "All inclusive".   

Idag var Iggy en riktigt bra störning, Annelie gav sig inte en tum.

Dixon blev utmanad både på och utanför appelplan.

Bästa lektionen blev det även för "mesiga matte", som fick lära sig att ställa krav.  

Men detta hade ju aldrig fungerat om Annelie inte hade lyssnat på mina tankar....

Att känna sig trygg i situationen är A och O.

Att släppa ut kopplet är inte så lätt med en hund som reser sig på bakbenen av lek, ängslan och frustration. Men det fixade Annelie.  

Nästa vecka blir det lektion 3!

Under tiden tränar vi på dessa båda lektioner. Vem säger att "Själv är bästa dräng"?   

Onsdag 1 maj 2013

En alldeles härlig dag med spårgänget på Malmö klubben!   

Stort tack till Annelie och Christer för en härligt givande dag! Vi fick se hur framåtsändande, rutan och god kommunikation ska se ut. Alla förarna förbättrade sin kommunikation med hunden efter Annelies kärnfulla instruktioner. Allt från hur att hantera koppel till kroppssignaler och belöning. Samtliga ekipage förbättrades synbart.........

Efter att jag haft en katastrofträning   med lös Dixon på Valborg i trädgården, så skrek jag på hjälp och fick mycket goda kommentarer av Metha och Jessica! (Riktigt bra råd som följdes upp undr 1 maj).

Idag la jag mig platt och lämnade över kopplet till Annelie...... Ja, det krävs att man är prestigelös i vissa situationer.  

Med Annelie, ett par korrigeringar i kopplet och Dixon gick som en vältränad hund!   

Jag hängde på Annelie och sprang som en "äggsjuk höna" vid sidan om henne och min Prins, ställde frågor och fick dom besvarade, tittade noga och insåg att jag har en bättre hund än jag förtjänar.  

Det hela måste sett rätt komiskt ut för mina åskådare, det bjuder jag på.  

Småningom lämnades kopplet över till en tilltuffsad matte med tydliga instruktioner hur kopplet ska hanteras! Jesus hur banalt.  

Sedan övade jag på koppelhantering med språngmarsch, gående och svängar. Dixon gick som en svetsad förlängning (åt sidan.)   

Jag kände flytet och rythmen och fick vingar......    Så skitenkelt men svårt. 

Hela vår kontakt på appelplanen blev upplyst av en trygg hund och förare. Några ledarskapsövningar behöver vi tydligen inte göra ännu......

Min lättnad och tacksamhet är stor, appelplanen är inte ett gissel utan en härlig plan när matte kan hantera kopplet. 

Som den totala dåre jag är har jag med mina koppelsignaler gjort Dixon en "Björntjänst".

Men snälla Annelie tyckte vi hade en bra relation (jag och Dixon) dessutom berömde hon Dixon som en mycket trevlig hund.  

Då liksom lossnade all ångest och jag erbjöd Dixon till ett "billigt pris", mina spårkamrater var inte sena att vilja göra ett klipp!!!! Givet svarade jag snabbt att min älskade Dixon är inte till salu.

Kanske någon som vill köpa en mycket billig hundförare?  Ännu har ingen svarat, av helt förståliga skäl.

En bild på Annelies helt underbara Iggy som hon har lagt ner massor av timmar på!