Lördag 24 maj 2014

FB är fantastisk men också djävulusiskt! Jag älskar att få läsa om alla fina härliga hundmänniskor som kämpar, tränar och umgås med sina hundar. Men samtidigt så smärtar det djupt när klubbkamrater, vänner, bekanta och andra FBvänner lider med sina hundar. Åkommor som vi inte alltid får svar på.

Jag är förvisso en väldigt känslig person som lever mig in i varje persons frustration, rädsla och sorg.

Kanske egoistiskt, då jag blir medveten om att det kunde vara min hund.  Jag är nog lite allmänt skör vad gäller djur. Idag så känner jag så djupt och innerligt för Nina och hennes helt underbara Yaxxon.

Hela dagen blir liksom annorlunda. Alla kamrater, vänner, bekanta till Nina som verkligen känner och  bryr sig blir på något sätt som ett hopp om mänsligheten! 

Våra hundar ger oss så mycket av kärlek, tillgivenhet, vänskap, glädje men också så mycket av empati för våra medmänniskor.  Oavsett politisk tillhörighet, hudfärg, religon eller könstillhörighet, så är vi alla ofta samlade vad gäller djurens rätt och betydelse för ett samhälle  där människan kan visa på emotionell utveckling.

Kan man inte ha känslor för djur, så har min inte enligt mig förmågan att känna känslor för människor.

Inte känslor för människor inte känslan för allt levande!

Tisdag den 13 maj 2014
Livet kom emellan mig och bloggen, å ena sidan å andra sidan så har vår träning planat ut vad gäller appelplan. Vi tränar ju även på promenader, i trädgården, i skogen, i Skurup och i  köket.

Söndagens mentaltest i Helsingborg Väl godkänd med 480 poäng blir starten för mer organiserad appelplansarbete.

Den muntliga beskrivning var lång och omfattande, jag blev vimmelkantig av alla "rosor" som spreds men lyssnade noga.

I korta ordalag:

Socialt balanserad och självsäker, normalt nyfiken när anlednng finns, uthållig, är aktiv för att lösa uppgifter, löser samtliga uppgifter på ett målmedvetet sätt, anpassar intensiteten i testsituationen, (efter uppgift), stor kamplust, fullt, fast bett, målmedveten, inget tugg överhuvudtaget, vid 5 m växlar en gång till bättre bett som bibehålles (släpper inte) (första stationen när matte fick hjärnsläpp), orädd, avreagerar snabbt i alla situationer, i huvudsak koncentrerad men med avbrott i några situationer, visar flera minnesbilder utan undvikande beteenden, visar liten aggression, går fram utan hjälp någon tidsfördrjöning. Slutligen skott, ingen reaktion kontroll första skottet. Inga imponerbeteenden .

Mycket personligt tillägg av Kerstin; och springa kan han!  

Jag blir trött och glad bara jag läser detta, ändå hade hon fler mer personliga tillägg och adjektiv.

Avslutningsvis, så blev det en jätteapplåd, Dixon som stått lugnt och stilla tittade sig omkring vid applåden och min Prins kände hur stolt jag var........