Lördag den 21 2015

Dessa små gudomliga ögonblick av lycka och kärlek som etsar sig fast och blir till en vana!

Jag fullkomlligt älskar ögonblicken!

När Dixon och jag lämnar hemmet då Dexter och Dixie hoppar upp i vardagsrumsfönstret mot infarten, tittar storögt nyfiket med längtan i blicken.  

När vi kommer hem så sitter Dexter där och jag ser gardinen röra sig och snart sitter Dixie tätt intill sin bror, båda förväntansfulla. Dixon hoppar ut ur bilen och ställer sig på verandan, två små katthuvuden vänder sig mot verandan samtidigt. Ja, det var nog inte mig dom väntade på.........  

Jag öppnar ytterdörren och katterna står på tröskeln, möter min blick, dom står så nära så vi knappt kan komma in. Sedan lägger sig Dexter på skohyllan och Dixie rusar in i köket. Dixon springer alltid förbi Dexter och hälsar på Dixie först, sen är det Dexters tur att få sig en snabb puss.  

Ett för många löjligt scenario men jag fullkomligt älskar det. Har jag handlat så ska påsarna noggrannt undersökas och finns något nytt till katterna så ger dom sig genast i kast med mattes spännande presenter. Har aldrig tagit fram kameran och förevigat bilden av katterna  fönstret. Idag var jag tvungen

att ta en dålig bild med mobilen.  

Andra stunder av intensiv lycka som etsats sig fast är när Dexter som en "liten hund" spatserar tätt intill jämsides med Dixon mot nya mål.   

När hela flocken samlas runt kylskåpet och katterna gör "high five" innan godbit utdelas, allt medan Prinsen sitter tålmodigt och väntar.     

På denna bilden städar matte så flocken tar sin tillflykt till Dixons bur!

Eller stunder av totalt kaos för matte. Medan hund och katter bara njuter!   

Snygg platsliggning i köket! En stor och en liten schäfer  

Här dricker vi gemensamt ur Dixons skål...... dvs Prinsen väntar på sin tur!   

Här trängs vi i Dixons bur. Dixon och sin lillschäfer Dexter.  

Tyvärr finns det inte bilder på alla förgyllda ögonblick utan dom får förvaras i hjärtat.

T.ex när Dixon checkar av gästrummet under natten, där "Grabbarna Grus"  ligger redo att inta sovrummet i tidig gryning eller tidigare om Dixon sover djupt.

Min lilla riddare är Dixie som fullkomligt avgudar sin matte!  Hans blickar och kroppsspråk går inte att fotografera, måste upplevas.   

Slutledning: Det är dom små vardagliga stunderna vi minns av vår kära vänner, dvs hundarna och katterna. Det är dom v ska vårda och vara glada åt!

Lördag den 14 februari 2015

Vi har hittat formen och Grabbarna Grus har bara varit till nytta.

Dixon harmonisk, tålmodig och trots mattes urusla diciplin vad gäller träning så är han helt otroligt duktig.    

Dessutom har vi så himla roligt, jag får träningsverk för snabb och burdus är han den gode Prinsen. Jag har lyckats få min egen jobbstress att så sakteliga dämpas. Just nu jobbas det på min absoluta räddsla för lösa hundar som ska komma framrusande......... Härrör sig från Shivas tid då hon blev angripen som unghund av en grannes hund. Förmoligen satt djupare spår än vad jag trott.  

Min lilla flock är en sann kärna till lugn och harmoni. Även om Dixons förkärlek för jaktlekar på springande katter,som får mig att fullständgt gå i taket. Bäste läromästaren är Dexter som bara "fläker ut sig" och tar det piano. Dixie har lärt sig detsamma.  När jag inte är närvarande fungerar det bäst.  

Det roligaste i livet är gratis...... Köpt diiverse småduttar till katterna men det bästa är ett långt skosnöre från mina kasserade kängor. Jag drar snöret efter golvet och Dexter attackerar, en försiktig kamp ifrån min sida, Dixie är inte sen att komma in i leken och han får andra ändan av skosnöret och dom är som sanna schäfervalpar.   

Höjdpunkten är när jag kör positioner i köket med Dixon, katterna sitter som "tända ljus" och funderar. Skräckblandad förundran över Dixon och mig in action. 

Det svåraste är att dela tiden vad gäller kel och smek för alla tre vill ju vara i centrum för mattes uppmärksamhet.   

Dixie är absolut den som fullkomligt avgudar mig. Sitter som en porslinskatt med stora, blöta förundrade ögon och svarar direkt på kliande under hakan.   

Sedan har vi dom kaotiska momenten när jag lagar mat, tre fullkomligt sjövilda individer som vill vara med. Antingen hoppar Dexter in i kylskåpet eller så sitter han tillsammans med Dixie och sträcker fram tassarna efter gobitar. Dixon vet att sitt gäller men tillsammans med katterna så tar han chanser.  Jag kan säga att dom är "all over the place" och jag förvarar kött som ska stekas i diverse skåp och hyllor.   Lördagar är för mig och flocken helig, dvs vi umgås och är nära varandra. Ofta iinnebär det att Dixon och jag försvinner några timmar men när vi väl är hemma så är det umgänge av olika slag som gäller.  Eftermiddagarna blir det ofta lek och idag lekte katterna kurragömma på Dexters initiativ. Vi mår rätt gott och trivs tillsammans än om det gungar rejält ibland. Vilket innebär att jag har aldrig en rktigt lugn stund.