Söndag 27 oktober 2013

Vi var ute 7.00 i kohagen för promenad och flåsträning, hur tänkte jag?   

Jo, ska det blir storm så gäller det att utnyttja dagen. 

Denna matte är flexibel....... fullt av vita fåglar långt bort över, Dixon ställde upp sig och vittrade. Hellre luftburet sk vilt än markburet, så prinsen blev lös, trots att han så att säga stod inställd på jakt. 

Dixon sprang fram 25 meter och jag ropade stanna (utan panik i rösten) han stannade och vänder sig om, tittar på mig och jag kallar in honom lugnt och fint.   

Om han stannade pga avståndet var långt till pippiarna eller för mitt stanna låter jag vara osagt.

Själv tror jag att det var för långt och att han inte var beredd att lämna mig.   

Vi körde på i en timmas tid och sedan la jag ett spår med hare som korsade spåret. 

Medan spåret låg till sig tog vi turen genom ett sömnigt Abbekås vidare till Tores för att inhandla färska bullar. Hem om och slängde in en tvätt, hämtade nertrillad brevlåda och ståltråd till densamma.  

Nu hade spåret haft sin liggtid och Dixon kunde spåra med galanta vinklar och ett tempo som skulle gjort de flesta 400 meterslöpare avundsjuka på denna "lastgamla matte".   

Jag är absolut inte nöjd med markeringarna, han markerar men det går undan och jag får skrika stanna för att ge belöning. Jag tror inte ett kilo oxfilé skulle ändra någonting.    

Nåja, Annelie är informerad och plan B får ändras till en annan plan.

Min effektivitet och energi hade inga gränser denna morgon, så nästa stopp var att fixa brevlådan.

Det blev bra, bör tåla både det ena och andra.   

Nu styrdes "Guldgruvan" (bilen) mot YstadBK, där vi körde ett för dagen alldeles lysande lydnadspass på ca 30 minuter.  Varför detta? Jo dels för att efter flås och spår få till en lydnad som fungerar och en hund som håller ihop. Men också för att få min ljuva Turbo att snabbt förstå "appellplan" och bruka allvar direkt.  Detta har vi tränat på och har varit min stora oro. Men det har lyckats de senaste 10 gångerna så nu får jag lägga av.   

Redan när jag svänger in mot klubben så hör jag ett svagt pip från Dixon. Han är ju en tyst hund som mycket sällan höjer rösten (bara bevakning hemma 3 skall). Men förväntan går inte över i Turbotakter.  

All min träning har således ett syfte, jag är ett sådant "kontrollfreak" att jag måste veta hur fungerar detta eller detta. Den dagen vi ska tävla så ska jag veta allt om hur han reagerar....... (stackars Dixon).

Bara så att jag kan koncentrera mig på mina egna tillkortakommanden och nojjor, Dixon kommer att hålla ihop! Men frågan är om matte håller ihop!  

Nu är matte nöjd och börjar längta efter kaffe, så jag köper två härliga wienerbröd i Ystad.  Grädde på moset är att solen skiner alldeles ljuvligt. Lika bister som slätten kan vara lika underbar är den en höstdag som idag.  

Gårdagen gick i lugnets tecken och det var helt rätt. Grillning av entrecoté och ungnsstekta rotfrukter blev lyckat och gott. Tyvärr fick Dixon ingen möjlighet att hämta grilltången då den låg i bestickslådan men han älskar våra grilläventyr ändå.

Fredag 25 oktober 2013

Det här med hundträning och då menar jag träning inför tävling är ett intressant ämne.

Tidigare har jag inte tävlat officiellt utan enbart tränat med tjänstehund.

En helt ny värld har öppnat sig för mig och det känns både spännande och lite konstigt.  

Nu har jag haft turen att fått en engagerad och duktig "tränare" som brinner för att dela med sig av erfarenhet och kunskap. Anledningen till att det blev så är en krokig väg. Men inte desto mera fantastisk.

Mycket blev tydligt när spårgruppen hade en träningshelg med Anita som av naturen bara är så himla lik Annelie.  Anita ställde dom rätta, jobbiga frågorna och grävde djupt hos var och en.  

Momenten var inte lika viktiga som förhållandet mellan hund och förare. Vilket många kan tycka är påfrestande!

Anita gav mig en "kick" och Annelie följde upp.  

Vid mogen och kanske på gränsen till "fallfrukt" så kan det vara svårt att knyta nya band. Men i mitt fall så har lyckan stått mig bi att träffa en helt underbar människa. Stort tack till spårgruppen som Annelie ingick i när jag kom med.  

En osedvanligt duktig människokännare som gav mig tuffa raka besked, vilket jag gillar. Annelie har taggat mig och kräver men eftersom vi har samma uppfattning om hundträning så fungerar det utmärkt.

Numera har vi även fått ett vänskapsförhållande som handlar om tillit och många goda skratt.

Rollen mellan instruktör och vänskap är knivskarp.  

Tack vare min alldeles underbara Dixon har jag fått en ovärderlig vän och det är jag mycket glad över.

Numera delar vi upp tiden mellan träning och snackeli snack!!!!

Hundträning när den är som bäst blir min avslutning!  

Lördag 19 oktober 2013

Veckan som varit kan summeras med hårt jobb med dubbelinbokningar mitt i halvterminsresultat och provrättningar.  Kändes som om jag skulle gå upp i atomer.    Men sen blev jag förbannad och då tog gammalt projektlederi över. Löste både det ena och det andra. Men det fanns stunder då jag bara ville lägga av.   

Hundmässigt så har jag lyckats planera ett träningsschema som passar mina arbetstider, inte så illa. Fyra pass i veckan med både lydnad och insprängda spår mitt i ett jobbmässigt kaos.  

Träningsmässigt vad gäller Dixon så har jag blivit kritisk och hans taggade, busighet gjorde mig i början av veckan näst intill trött. Men jag kom ihåg vad Annelie sagt, att med den glädjen, kontakten han har vad gäller lydnaden så är det bara BRA!  Veckans träning avslutades med ett underbart pass på Fredagen.   Med min jobbmässiga utmattning fattade jag nog inte hur bra det gick. Men känslan känns bra.

Nu återstår finslipning av Diamanten dvs Prins Dixon Ferrari Turbo. Min alldeles underbara prins. 

Jag kan säga att utan Dixons träning hade jag inte fixat veckan. Idag Lördag sov jag till 10.30, har inte hänt på ett tiotal år.   

Idag gäller promenad, tända ljus höstens första brasa, Vivaldi och tillagning av en härlig soppa Minestrone. Ett glas vin och Dixon som ligger hopprullad i en av öronlappsfåtöljerna.   

Att ta hand om sig själv är viktigt och Dixon tycks förstå för han älskar när jag pysslar, lagar mat och är lugn.

Kontentan blir att Dixon, Vivaldi och att bara finnas till är det viktigaste!  

Söndag 13 oktober 2013

Veckan som gått har varit jobb, jobb, jobb. Hundträningen har bestått av promenader, spår och enstaka momentträningar.  Lördagen bestog av 60 mintuters rengöring av underbart charmiga spegledörrar.

Golvsocklar med underbara utsmyckningar, där diversa partiklar samlas! Dixon blev så trött på mitt kontrollbehov att han la sig i buren.   

60 minuter tog tre spegeldörrar på nedanvåningen och då har jag inte fixat en spegeldörr med glas i och gästtoalettens. Kvarstår övervåningen.   

Biabädd och bur ordentligt sanerade och kvarstår ovanvåning med tillhörande spegeldörrrar!

Söndagens spår på Sturup där visade Dixon på att spåra och markera kan han. Även om jag önskar lite mer av markeringarna. Men helt godkänd. Hösten är således välkommen vad gäller kök!

Veckan som kommer blir enbart i hundens tecken!

Vad gäller tävling så kör jag mitt eget race. Dvs. gör rätt för att slippa göra om!

Hösten välkommen med egen äppleskörd från trädgården.