Lördag den 22 september

MH i Stehag, beskrivare Ann Olsson. Matte mycket nervös, tvekade in i det längsta tyckte Dixon kanske var för ung 15 mån. Jämförde med Shiva som var 18 mån och gjorde ett mycket bra MH.

Ja, MH är ju ingen bedömning av hunden, så vad som är bra eller mindre bra är faktiskt upp till föraren.

Svårt att komma ihåg att det är en beskrivning av vad hunden gör och ingenting annat.

Så varför var jag nervös? Jo, jag har en bild av hur jag vill att min hund ska lösa problemen/utmaningarna. Det kan jag säga att det gjorde Dixon med glädje.  

Helhetsomdömet från Ann blev: Han löser samtliga uppgifter på ett mycket bra sätt, med tanke på hans låga ålder så är det intressant hur han håller ihop hela vägen.

Dixon kommer att ha ännu mer att ge om han fortsätter att utvecklas som hitills.  

Anns fråga till mig innan omdömet blev! Hur tyckte du att det gick? Ja, jag svarade givetvis med att leta efter "små brister". Anns nästa fråga: Varför var du nervös? Den kunde jag inte svara på. Jag kände mig helt utpumpad och otroligt dum!!!! Men med tanke på glädjen över Dixons prestation så bjöd jag gärna

på det.  

Dixon var yngsta hund och vi var sista ekipaget. Så jag hann följa två ekipage och första fick bryta, vilket gjorde mig ännu nervösare. Nästa hund schäfer 18 månader sökte stöd hos gruppen och sprang runt i cirklar. Mycket spring och lite hjärna. Visade sig även på passiviteten och helhetsomdömet.

Dixon visade på mycket spring och glädje men hade alla "hästarna" och "hönsen" hemma i stallet.Vilket förvånade matte!  

Avståndsleken var han den enda som skötte enligt tänkt regelbok, gäller även övriga moment. 

Trots tradig figge som nästan såg rädd ut när han var helt passiv, så inbjöd Dixon till ny kamp med trasen. Ja, så här skulle jag kunna beskriva moment efter moment men vem blir lyckligare/klokare av det.

Det enda moment jag inte var nöjd med var "lilla bytet" dvs. haren. Givetvis sprang han ut direkt men nosade bara på haren. Men det hade sin förklaring! Har kollat på andra MH och där fick man släppa hunden under tiden haren sprang! Vi fick släppa först när den så kallade haren var stilla, död och slut.

Så jag förlåter Dixon för detta!  

Övrigt från helthetsomdömet var att han är inte speciellt intresserad av människor! Intresserad vid lek kamp, ja men för övrigt nej! Glädjer mig eftersom vi tränat just på detta.   

Passivitet inga problem, tittar på gruppen, nosar runt, lägger sig ner , sätter sig och tittar på matte. Helt nöjd är jag.   Även om texten säger är ouppmärksam, ointresserad, inaktiv! Vadå han är så uppmärksam han behöver! Vi har tränat på passivitet och helt nöjd med detta! 

Dixons protokoll:

MH Dixon 2012-09-22

1a Kontakt 3, 1b Kontakt 3, 1c Kontakt 3,

2a Lek 1 4, 2b Lek 1 3, 2c Lek1 3,

3a Förföljande3/3, Gripande3b 5,

4 Aktivitet 1,

5a Avståndslek 3, 5b Avståndslek 3, 5c Avståndslek 5, 5d Avståndslek 5, 5e Avståndslek4,

6a Överraskning 2, 6b Överraskning 2, 6c Överraskning 2, 6d Överraskning 4, 6e Överraskning 2,

7a Ljudkänslig 2, 7b Ljudkänslig 3, 7c Ljudkänslig 4, 7d Ljudkänslig  1,

8a Spöken 2, 8b Spöken 3, 8c Spöken 2, 8d Spöken 5, 8e Spöken 4,

9a Lek2 3, 9b Lek2 4,

10 Skott 3

Söndag den 23 september

Tävling Malmö! Kom tidigt för rejäl runda med Dixon. Tränat linförighet och finnas till bland skällande hundar och mängd av detsamma. Trevligt att se alla ekipage och nyttigt. Undrar hur många träningstimmar som ligger bakom? Förare sammanbitna, allvarliga och spexande. Olika sätt att kanalisera sin nervositet. Blev så himla glad av alla fina förhållanden mellan hund och förare. Jag blev nervös bara över att titta på alla dessa duktiga ekipage. Smider redan planer på hur jag ska lyckas när det är vår tur utan att bryta ihop! Gillade Tommy från Ystad och hans stil att avdramatisera tillställlningen.

Vad som fick mig att bli alldeles extra glad var Jessica Sjöös underbara bilder hon tog på Malmö Brukshundklubb!  

Spår med regn,uppehåll,regn upphåll osv. Dixon skötte spåret bra utifrån förutsättningarna. Två och 1/2 timmars väntan i bilen. Fyra av fem apporter lite snurr vid ett övergångsställe för tidigare hundekipage och spårläggare.Vi som var kvar fick belöning av Agnetas hembakade rulltårta med blåbärsfyllning och grädde! Riktigt gott!   

   

 

 

En hård vecka på arbetet innebär sen vecka, tre prov och skriva prövningar. Däremot har mina två nya klasser visat sig vara helt underbara.   Börjar så smått repa ork och energi.

Dixon är däremot inne i en "spökfas"/ängslig och kan själv. Samtidigt som han är kaxig värre.  

Nästa helg har vi ett MH.   

Funderar en hel del på om detta är så klokt. Jag kanske skulle vänta några månader till?     

Men å andra sidan så kan det vara intressant att se hur han hanterar detta i den ålder han är.    

15 månader och nästan 35 kg, stor och stark inte rädd men lite ängslig, första gången han gnällt vid kloklippning t.ex   

Ett av semesterns mål var att checka Dixons simkunskaper, hav, vatten älskar han och har inte backat för detta.  Idag tog matte tag i målet och åkte till Vomb för att introducera djup! Det gick alldeles utmärkt, Dixon blev förvånad över att helt plötsligt försvann botten men han paddlade på.   

Tillägas bör att givetvis fick Dixon jönsa runt på det grunda innan matte slängde ut pinnar, stenar och annat för att lura ut honom på djupt vatten.  

Som den försiktiga matte jag är hade jag lina på, tur var det för han simmade rakt ut från mig och förstod inte riktigt hur man lixom svänger? Kloka matte kallade och han lyckades vända och fick givetvis massor av beröm när han väl var uppe på land.  

Han sprang yster av glädje runt på sand, gyttja och vattenbryn men hade lärt sig var djupet fanns.

Denna listiga och elaka matte kastar ut vattenapporten (som det är en reva i) på det djupa. Dixon stod vid kanten och försökte sträcka sig ut men det gick inte. Apporten stod upp i vattnet med bara toppen och snöret synligt. Jag bad några böner att den inte skulle sjunka.  Det tog en stund men till slut tog han mod till sig och räddade apporten.  

Nu krävs det ett par gånger till och han förstår. Min målsättning är att han givet ska simma lugnt och njuta av detta. 

Min tik Shiva simmade året runt, henne var jag tvungen att ha lina på för hon bara simmade och simmade. Jag minns en härlig sommarkväll i Limhamns småbåtshamn, när hon utan lina började simma. Åskådare var en grupp tyska turister som talade om denna underbara Tyska schäfer.....  

Eter 30 minuter ville jag hem och kallar på Shiva. Men hon bara cirklar runt, runt och vägrar komma upp på land.....   

Turisterna skrattar, jag känner hur paniken växer samtidigt som jag ser hur Shiva riktigt njuter av denna simtur.   Småningom simmar denna Diva in mot land och turisterna applåderar.

Ett underbart minne av en alldeles underbar Shiva. 

Slutledning: En klar målbild av hur Dixon oxå ska njuta av själva simturen men gärna utan lina och mer diciplinerad lydnad......   

Igår söndag besökte vi Dog Pro´s Hundpensionat. Ett angenämt och trevligt besök.

   Dixon nosade av hela rasthagen helt på egen hand. Återkom till Kenneth och mig. Struntade totalt i matte och studsade på Kenneth. Lugna tillsägelser men ack nej Dixon ville ha igång Kenneth, skällde och gjorde lekinviter.   

Helt klart ett överslagsbeteende något osäker! Hur gör jag nu?????

Jag kände mig trygg och det är viktigt även Dixon var lugn.  Bortsett från lekinviterna. 

Tidigare hade jag lagt ett spår, kört inkallningar med lina och flåsträning uppför. Allt således perfekt. Planerade även för bad för Dixon på hemvägen. Så blev nu inte fallet, då motorlampan började lysa igen.   Ja, detta var precis innan besöket på Dog Pro så jag tog djupa andetag och ringde MSN.

Kom ihåg orden från Martin, efter att hela motorn varit nedmonterad kan vissa saker vara lösa!!!!

Koncentrerade mig på besöket och försökte inte lösa alla eventualiteter. 

Körde hem långsamt med nedrullad ruta och bad en stilla bön "låt något litet vara löst". 

Naturligtvis släpper mitt lilla huvud inte detta. Måndag morgon lämnar jag bilen och nyckeln i Bengts brevlåda och ringer från jobbet 7.00 Hela dagen fanns det en viss anspänning.  

Hemmavid hämtas "Guldgruvan" och resultatet en liten slang som hoppat ur, förmodligen på den oerhört bumpiga vägen till Dog Pro!  Då lixom släpper alla B,C och D-planer.

Dixon och jag far till Svaneholm och matte är lugnet själv. Fantastisk runda med underbar lydnad och platsliggning med hundstörning, förbipasserande joggare. En man som skrek till när han upptäckte Dixon lugnt sittande, hans hustru bara skrattade åt honom och Prinsen satt så fint och stilla.  

Ja, vad ska jag säga? När matte mår bra, då fungerar det mesta! Jag måste helt enkelt lära mig att inte försöka lösa allt på en gång. Ta det lite piano och inte måla  på väggen!

Som grädde på moset så har jag tagit en spökbild på Dixon!

Nu börjar vi komma in i rutinerna efter semester och utan hundbil! 

Fakturan på på bilen kom idag.  

Vi glider för tillfället på lyckade spår, kontakt, gå fint, hundmöten/stakethundar, möten människor med provokation, off utomhus, inkallning, bättre släppande och hyfsade positioner.   

Däremot finns det en del att önska vad gäller: läggande segt och han ser ut som om han inte förstår,

linförighet hopp/studs, platsliggning ej fokuserad, sättande vid stopp fördröjning.  

Slutledning: Vi har en del att jobba med och jag backar tillbaka bandet.   

Förmodlingen kräver jag för mycket av flera olika moment.   

Dessutom är Dixon inne i en period som innebär att han testar mig, han börjar bli rejält kaxig, samtidigt som han söker kontakt.  

För övrigt är det ett känslomässigt mycket lyckat och spännande äktenskap