En hård vecka på arbetet innebär sen vecka, tre prov och skriva prövningar. Däremot har mina två nya klasser visat sig vara helt underbara.   Börjar så smått repa ork och energi.

Dixon är däremot inne i en "spökfas"/ängslig och kan själv. Samtidigt som han är kaxig värre.  

Nästa helg har vi ett MH.   

Funderar en hel del på om detta är så klokt. Jag kanske skulle vänta några månader till?     

Men å andra sidan så kan det vara intressant att se hur han hanterar detta i den ålder han är.    

15 månader och nästan 35 kg, stor och stark inte rädd men lite ängslig, första gången han gnällt vid kloklippning t.ex   

Ett av semesterns mål var att checka Dixons simkunskaper, hav, vatten älskar han och har inte backat för detta.  Idag tog matte tag i målet och åkte till Vomb för att introducera djup! Det gick alldeles utmärkt, Dixon blev förvånad över att helt plötsligt försvann botten men han paddlade på.   

Tillägas bör att givetvis fick Dixon jönsa runt på det grunda innan matte slängde ut pinnar, stenar och annat för att lura ut honom på djupt vatten.  

Som den försiktiga matte jag är hade jag lina på, tur var det för han simmade rakt ut från mig och förstod inte riktigt hur man lixom svänger? Kloka matte kallade och han lyckades vända och fick givetvis massor av beröm när han väl var uppe på land.  

Han sprang yster av glädje runt på sand, gyttja och vattenbryn men hade lärt sig var djupet fanns.

Denna listiga och elaka matte kastar ut vattenapporten (som det är en reva i) på det djupa. Dixon stod vid kanten och försökte sträcka sig ut men det gick inte. Apporten stod upp i vattnet med bara toppen och snöret synligt. Jag bad några böner att den inte skulle sjunka.  Det tog en stund men till slut tog han mod till sig och räddade apporten.  

Nu krävs det ett par gånger till och han förstår. Min målsättning är att han givet ska simma lugnt och njuta av detta. 

Min tik Shiva simmade året runt, henne var jag tvungen att ha lina på för hon bara simmade och simmade. Jag minns en härlig sommarkväll i Limhamns småbåtshamn, när hon utan lina började simma. Åskådare var en grupp tyska turister som talade om denna underbara Tyska schäfer.....  

Eter 30 minuter ville jag hem och kallar på Shiva. Men hon bara cirklar runt, runt och vägrar komma upp på land.....   

Turisterna skrattar, jag känner hur paniken växer samtidigt som jag ser hur Shiva riktigt njuter av denna simtur.   Småningom simmar denna Diva in mot land och turisterna applåderar.

Ett underbart minne av en alldeles underbar Shiva. 

Slutledning: En klar målbild av hur Dixon oxå ska njuta av själva simturen men gärna utan lina och mer diciplinerad lydnad......