Onsdag 24 juni 2014

Semester och Dixon är helt slut efter promenad, det kostar på att ha matte hemma dygnet runt.

La sig fint i buren och somnade. Småningom så var det tid för en semesterlur.

När prinsen steg ut ur buren så haltade han, höger bakben lyfte han. Nu blev det panik,   

kollade mellan trampdynan och han tyckte det var obehagligt på ett ställe. Jag kunde inte se någonting, ringde till Birgitta som jag pratat med tidigare och fick även lugna trygga rådet av Lennart; vila värme och kärlek. Efter vår lilla lur och kommer ner för trappan, så öppnar jag ytterdörren och han studsar ut exalterad men när jag kallar så haltar han igen.  

Operation pill, rengöring med alsollösning och skrapade/duttade med tops. Givetvis som den ängel han är lägger han sig fint på sidan.   

Upptäcker pyttesmå blodfläckar på köksgolvet. Jag tar för givet att det är en tagg eller annat föremål han fått in (ytligt). 

Historien börjar här, för under kvällen så springer han runt hämtar Fajtabollen, studsar för att få mat och är precis som vanligt.  Nu stödjer han på benet........ Jag säger bara "Män som hanhundar" blir ynkliga när något fattas dem. Hela hans beteende, blick var: matte tyck synd om mig.  

Jag kan väl säga att jag var något lättad men fortsatte observera honom och tassen. En god natts sömn, på morgonen var han som vanligt, full av energi och spring. Endast en kort rastrunda.

Rengöring av plattor och trädgårdsmöbler med hjälp av en mycket engagerad Dixon som vill döda slangmunstycket.  Han är alldeles för intelligent för att jaga vattenstrålen.   

Nu är han tvångskommenderad vila, ligger och tittar "under lugg" på mig, fast han saknar lugg.

Prinsen verkar må bra, nu är det bara jag som fortfarande är orolig och observerar. 

Jag tänker så här: när min tik Shiva började halta på promenad, så hittade jag en plastbit ifrån "leksaksägg" mellan trampdynan, väl borttagen så fortsatte hon att halta ytterligare några meter.

Skit i ögat har vi alla fått och efter borttagning så känns det fortfarande som det är kvar......

Är jag naiv eller vad?

Fortsättning följer en annan dag...........

 Onsdag 11 juni 2014

Idag är en stor dag, för en stor hund, både fysiskt och mentalt! Prins Ferrari Turbo Dixon fyller 3 år!

En hund som har en off och onknapp. En hund som älskar att arbeta, träna, busa och gör mitt liv till någonting underbart. Dixon gillar våra långpromenader med vilt, hästar, kor, kaniner och ekorrar.

Dixon älskar sitt "kungarike" dvs vår numera vildvuxna trädgård. Dixon älskar att bada, duscha, bli kammad, rengjord i öronen och givetvis bli klappad. Dixon älskar att apportera allt. Dixon gillar att träna inomhus. Dixon älskar bilen. Dixon älskar att komma hem. Dixon älskar att sova nära matte. Dixon älskar att kampa. Dixon älskar sin Bunny ( kanin). Dixon älskar sin Fajtaboll. Dixon älskar sötsaker. Dixon älskar när vi grillar.

Jag tror faktiskt att världens finaste Dixon älskar livet. Utvecklats har han den gode Prinsen. Hans skönhet sitter i mentaliteten, det finns inte mycket han ogillar, inte mycket av vrånghet eller illasinnad, utan tvärtom en nyfikenhet och sju djälvar anamma. Charmar de flesta och lite lagom social och självsäker. Testar matte då och då men aldrig på ett jobbigt sätt.

En hyllning till en alldeles underbar schäfer med potential, nu ska bara matte leva upp till detta.

Stort grattis till min underbara Dixon!

Söndag den 8 juni 2014

Härliga dagar tillsammans med Prinsen. Spårarbetet i fredags innebar; lugnt fram, sätta på sele och metodisk spårstart, näsan i backen och inte upp för att kontrollera, stannar vid apporterna. Sista biten är att lugna sig och kunna leka en stund innan vi går vidare. Ros åt Dixon men ris åt matte.  

Idag uppe med tuppen en runda till Snogeholm och promenad runt sjön. Inget bad då vattnet såg inte kul ut. Vidare till Svaneholm där Dixon fick bada. Lite knepigt att ta sig i med stenar och en kant. Längtan blev för mycket så då fick det bli hopp med utsträckta ben. Hela hunden lixom njöt och bara väntade på utslängd pipleksak.  Den gamla apportfendern med hål i sjönk som en gråsten.   

I sin förtvivlan tog han ett näckrosblad i munnen och apporterade fint till matte.

Att fortsätta med havsbad var min tanke men dent fick jag ge upp, då han verkligen var "sjövild"  

Väl hemma så fortsätter han sitt race....... kan ju vara att han fyller på onsdag!

Hälsa på kalvar, kor och tjurar gillas. Vår skata skriker var än Dixon går i trädgården, varnar väl sina ungar. Han bryr sig inte det minsta.

Fåglarna på golfbanan är intressanta men han vet att det är meningslöst.

Hem och trädgård ser inte så himla kul ut. Gräsklipparen behöver lite omsorg och lämnas snarast för översyn.

Veckan som kommer innebär idrottsdag på måndag och Dixon får nog följa med.

På onsdag Prins Dixons födelsedag och en ny badfender blir det definitivt, ett rejält Bauta ben och Vom.   

Student på torsdag och det är den värsta och roligaste dagen. Innan dess ska betygen vara satta och stresspåslaget lär bli som vanligt otrolig.  

Sedan tänker jag ta itu med hem o trädgår och bara glida in i semesterkänsla  

Söndag 1 juni 2014

Exteriörbeskrivning för korning i Stehag.

Ett kärt återseende av Stehag och minnena av Shiva kändes in i hjärteroten.    

Det började inte så bra, jag visste inte att där skulle vara en valp/unghunds specialutställning.

Så första problemet blev att betala parkeringen men med ödmjukhet och erbjudande om att hämta kontanter efteråt så nöjde sig förstående vakter med 25 kronor istället för 50.

Sedan blev jag nervös! Det var ju en exterörbeskrivnng jag anmält oss till......... för att slippa

ringträning och allmänt ståhej.  

Väl i klubbhuset tog Snuffi hand om resten och förklarade att vi hade en särskild liten ring längst ner.

Då vände det så att säga, bra  och nära min parkering så vi slapp gå igenom springande, ropande, tjoande, smackande och pipande folk.

Men ett förbannande skällande från alla dessa hundar och inte minst de i bilarna.

Rastrunda i stekande sol och därefter Dixon in i bilen med lucka öppen och hänglås på.

Underbara Dixon är som alltid tyst!!!!  

Vi var ekipage nummer två, så jag tittade på ettan och det tog sin tid kan jag tillägga.

Undertiden insåg jag att detta var ett  utmanande slutprov på vår miljöträning, skällande, hoppande hundar och människor som beteede sig minst sagt konstigt. Stora fotbollar med snöre, pipdjur till förbannelse, folk som gömde sig i buskarna, kluckande, smackande och bara några meter från vår lilla fyrkant.

Men har man tagit "fan i båten får man ro iland".  

Beskrivare : Ulrica Bark, sympatisk, trevlig och jag gillade henne direkt.

Dixon tycktes förstå allvaret direkt när jag lotsade honom från bilen och förbi två killar som shamponerade in något lödder i sin tik.......   

Väl framme så hälsade vi och Dixon liksom bara följde med i fyrkanten, tittade intresserat på de i tävlingringen men följde med fint i trav något varv. Hela tillställningen blev förbluffande med en Prins som stod stilla på mitt kommando och lät sig mätas, stå stilla, plockas i munnen, på benen, kulorna, tassarna och rent allmänt just stå stilla. Mätning av manken blev ett oroligt moment för matte då Dixon gjorde lekinvit och försökte komma undan.

Ulrica förstod direkt och hon fick ta över kopplet, matte några steg bort. Fixat och klart. Sedan hade vi nytta av han i busken, för då ställde Dixon upp sig exemplariskt efter att jag viskat; pass på, var är busen?  

Slutpläderiingen blev minst sagt helt underbar! En underbar schäfer, glad, lekfull, följsam och konstitutionsmässigt helt prefekt . En hund som både jag och uppfödaren borde vara mycket stolta över. Övervägande delen ettor några tvåor och en 6:a för inte tillräckligt pigment. Godkänd.

Glad men absolut mest stolt över Prins Dixons uppförande som var exemplariskt.  Ett kvitto för matte!