Lördag 16 november 2013

Spontant, oplanerad tur i Skåneland. Ja, i tidig morgon gav vi oss iväg för att uppleva nya marker.

Körde in på en väg vid sidan av en träningstravbana, inte långt från Bellinge gård. Väg kan diskuteras, snarare en något bredare kostig. Underbart vackert med tydligt vildsvinsbök överallt.  

Vi passerar två ryttare och forsätter ner för en brant backe, där ser jag en gård. 70 meter från gården och mitt på "vägen" satte sig en ståtlig Vit Herdehund som en stoppskylt (mycket tydligt kroppsspråk)brevid sprang en dräktig svart liten blandis.  

Jag kör sakta framåt och stannar. Herdetiken kommer fram till förardörren och våra blickar möts. Hon fortsätter runt bilen och nosar av bakluckan. Dixon talar om att "du äger vägen men jag äger bilen".  

Efter avnosning ställer hon sig så långt bakom bilen så jag kan se henne i backspegeln och sakta kör vi framåt. Hon eskorterar/vallar oss med ett lugnt och fint trav.

Den svarta blandisen skäller men håller sig på höger sida. Framme vid gården ser jag en möjlighet att vända, då jag inte vill fortsätta på kostigen.  Påbörjar sväng men tiken är nu framför bilen igen, så jag stannar. Åter kommer hon fram till förarsidan och våra blickar möts igen, i samförstånd. Hon backar och lämnar plats så jag kan svänga runt. Sedan stannar Herdetiken och blandisen kvar och vi fortsätter tillbaka därifrån vi kom.   Uppdraget slutfört!

En upplevelse av tyst kommunikation, ledarskap och samförstånd. Rollfördelningen var solklar,

Herde tiken tog ledarskapet utan några som helst invändningar från min sida.

Herdetiken utförde sitt uppdrag helt exemplariskt, inspektion av bil och förare utan ett ljud.

Jag lovar det var en Gudomlig upplevelse.  

Givetvis funderade jag på vad som hade hänt om jag tutat, klivit ur bilen eller på andra sätt försökt att bli "herre" över situationen. Tanken fanns där aldrig, det var som om våra energier möttes och  dessutom blev jag smått förälskad i denna Herdetik.......

Dixons spårarbete och allt annat blev så att säga inte så viktigt. Upplevelsen var magisk. Tiken har förmodligen gjort detsamma ett flertal gånger och lärt sig sedan valpben.

Men vad som imponerade mest på mig var hennes sinnesstämnning av lugn och godhet.

Till och med Dixons markering av reviret kom av sig.

Tacksam för att få en underbar upplevelse som inte ska analyserar sönder!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Söndag 18 oktober   En fredagskväll i september 2014 hörde jag ett skrik från häcken till min infart. Det var mörkt och genast började jag försäkra mig om det var innanför staketet eller utanför. Viktigt med tanke på att Dixon måste kunna släppas...

Söndag 26 juli 2015   Semester     Starten blev blöt i flera bemärkelser, ösregn i två veckor. Toalettstolen dröp av kondens och ständigt rinnande. Bilen reparerad för pengar som stod som spön i backen.  Parasollet kasserat, grillen sönderros...

Torsdag den 18 juni   Första semesterdagen och den har varit optimal. Känns som om jag varvat ner rejält redan första dan. Efter en oerhört jobbig slutspurt på arbetet så planade det ut och jag glidflög sista dagarna.     Sagan om mina och ...

Torsdag den 18 juni   Första semesterdagen och den har varit optimal. Känns som om jag varvat ner rejält redan första dan. Efter en oerhört jobbig slutspurt på arbetet så planade det ut och jag glidflög sista dagarna.     Sagan om mina och ...