Denna vecka har vi tränat betydligt lugnare! Värmen kom och jag misstänker att detta påverkat Dixon. Kanske jag bara inbillar mig eftersom vi ofta är ute 2-3 timmar  Spår utan speciell vind gav mig kvitto i jämförelse med övriga spår som alla haft rejält med vind. Alla apporter sk. markerade, i kärnan. Matte blir lixom lite orolig när allting flyter på bra....Nu måste jag sätta upp nya mål och det primära är inkallning med störning. För att ytterligare skryta så har vi hittat varandra, Dixon visar alla tecken på att vilja samarbeta, vilket förvånar mig! Vad är fel?  Tänk att jag aldrig blir nöjd.

Jag längtar efter sökträningen/miljö eftersom han visar klara tendenser till att vilja bevaka och söka leta. Dessutom tror jag att detta ytterligare kommer att förstärka lydnaden. Detta då Dixon visat klart och tydligt att i sk. skarpa situationer bli lugnet själv. Havsbadet gav mig en sensationell upplevelse  av att han är trygg och litar på mig i nya situationer.

Största problemet för matte är just nu: hur prioritera? Trädgård, hem och städning? Vad jag vill självklart, träna Dixon.

Slutledning: Allt har sin tid och plats, träningen får inte ta över hela fritiden, samtidigt som tiden just nu är den viktigaste för Dixons vidare utveckling. Har du orkat läsa så här långt? Grattis