Fredag 28 juni 2013

Mot YBK som var näst intill folktomt, enligt gårdagens beslut begav vi oss till Ystad. Parkerade bilen vid cetralen och startade vår promenad längs Ystads trånga kullerstensgator. Packat med människor och matte spanade hundsvanar och hundar, vilket ju ger helt fel signaler. Men vi avverkar drygt en timme, min hjärna var helt slut efter alla korsningar och på helspänn. Men promenaden blev lyckad då Turbo Dixon snabbt följde mig slickat nära och lugnt.(träning bara det).

Jag varierade gator med mycket folk och avslappnat något tommare gator. Vi tog en break med platsliggning på en gräsplätt.

Sedan styrde vi kosan mot centralen då Dixon var som i trans och vi hade flyt.   

Väl på centralen så hade vi en timme kvar på parkeringen och jag får se en jättekö med människor mellan centralen och färjterminalen.

Vi börjar att gå mellan människor i kön om det bara var mindre än en halvmeter så rundande jag med slickad Dixon. Jag var helt fokuserad med löst hängande koppel, avslappnad utan att använda kommando, boll eller godis.

Om så självaste kungen hade stått där så hade jag missat det.

Prata om bubbla, vi var ett, en näst intill religiös upplevelse.  

När vi avverkat busskön och kom fram till färjeterminalen lät jag Dixon hoppa upp på en bänk och tog ett foto.

Vänder mig om och ser att alla i princip tittar på oss. På håll såg jag att det var glada ansikten och ingen hade kommenterat vårt slingrande mellan resväskor och människor. Vi fortsätter tillbaka till perrongen och gör samma procedur där.   

Vi har alltså passerat engelsk bulldog, amstaff och ett antal andra hundar som varken jag eller Dixon uppmärksammat. Vi var närmare en någonsin drygt en meter. Kommando stanna stilla och jag går ut i kopplets längd och kom här. Enda verbala kommandot, förutom några få bra och klappar. 

Hela scenariot var magiskt, det blev som en uppvisning av tyst förare och en helt lysande hund. Det bara blev så.

Miljöträning när den är som bäst. I min värld så måste en hund som klarar detta utan att bli störd av "what so ever" även kunna klara en appelplan.

Vår träning av att fullkomligt ignorera människor oavsett vad dom gör har alltså gett resultat. Jag är helt säker på att Dixon hade kunnat vara lös i detta tillstånd vi befann oss.

Jag har inte nämt övriga störningar av buss som plötsligt tutar och pyser då vi båda reagerade men föll snabbt in i vår bubbla igen.

Finns säkert någon som tycker detta är "pytt" och det skiter jag fullkomligt i därför för mig om någon så har jag förstått vilken sinnestämning jag behöver vara i. Dessutom har jag insett vilken styrka vår  konektion och  fokusering är.   

Sedan kan man fråga sig vem som behövde detta? Jag tror att det var absolut viktigaste för mig.

Dagens slutord blir: "För det första blir det inte och för det andra inte som man tänkt sig". I detta sammanhang blev det så mycket bättre.  

   Tisdag 25 juni 2013

Min riktiga semester började igår och det var inte kul!    På morgonen åkte vi till YBK och där var tomt, vår träningen bidde ingen vante utan en pytteliten tummetott. 

Matte mådde inte bra och visste inte varför. När vi kom hem var jag trött ville inte vara ute.

Det enda vettiga jag gjorde var att ringa Teba för att höra om stl och färg på spårselen fanns. Trevliga och hjälpsamma.  

Till slut insåg jag att vila, sova var enda alternativet. Sagt och gjort. Vaknar någon timme senare med en näsa som rann som en kran. Nös och täppt. Allergi? Mot vad? Enda ovanliga växtlighet inomhus är en bukett blåklint, som stått där i några dar.

Idag allt som vanligt igen. Så vi började dagen med vår sedvanliga långrunda och stakethundarna.

Jag kan ju säga att träningen på La Club Malmö är inte uppbyggande för matte........   Bara se till att prinsen har kontakt med mig och är lugn är skiiitråkigt!!!! 

Men ambitionen är att fortsätta med detta under semestern eftersom det är då jag har möjlighet. 

För övrigt letar jag efter hundar och situationer.

Jag är som en jagande hund men tyvärr är problemet appelplanen. 

Idag ny vakthund vid bygget, ursnygg rottistik, hon använde nosen och skällde bara precis när vi kom. Dixons ragg och upphetsning lägger sig mycket snabbt och med köttullar intrycktaa i nosen så var det lugnt. Men vi stannar kvar och han får sitta och helt oberörd fast hunden finns bakom honom. Matte provocerar ytterligare men nu är han nollställd och bryr sig inte. Provokationen innebär att sitta mot hunden. Vi går därifrån i lugn takt.   

Det är inga regelrätta utfall eftersom Dixon är en tyst hund, enligt mig tycker han att skällande hundar är "lite otäckt".  Hundmöten inga problem. Promenader med andra hundar fungerar bra.

Problemet ligger nog snarare hos matte som inte tycker om att han reser sig på bakbenen om bekvämlighetsavståndet blir för nära. Vilket ju beror på matte.

Analysen blir han är inte rädd, släpper snabbt, lyssnar till nej innan, upplever otrygghet när matte blir frustrerad.  Fattar ni vilken psykoanalytiker jag behöver?

Jag tycker mycket synd om mig själv!   Världens bästa Dixon och matte sabbar.

Matte mår dåligt och Dixon undrar?

Onsdag 12 juni 2013

Idag föll polleten ner för matte!   Avslutning i skolan och "grabbarna grus" gjorde sig påminda! Trots avstängning från avslutningen.

Grabbarna jag haft i tre år och många timmar per vecka. Grabbar som bara förstår svart eller vitt!

Dessa höll ett hyllningstal till mig på studentlunchen. Vi älskar dig och hatar dig ibland men vi vill kyssa dig!......

Efter tre år av allehanda missöden och oro så har grabbarna ändå förstått mitt

budskap. Liten som jag är så har min ljudliga stämma av MANÖVER!    gett effekt.

Inte ens våra krampiga idrottslärare har velat ta konflikterna utan det har denna gamla, tunna kvinna gjort.

Först idag vid full katastrof förstod jag vari min styrka ligger. 

Jag är rättvis och viker mig inte en tum! 

Precis vad Anita på träningshelgen sa till mig!

Den inre övertygelsen och styrkan är mer värt än allt yttre.   

Detta har blivit min lärdom och fungerar även på Dixon.

Svart eller vitt, man behöver inte vara rymdforskare för att förstå.

Vad dessa killar utsatt diverse lärare och rektor för idag tänker jag inte nämna!

Men jag har lärt mig massor och det har både Dixon och jag nytta av.     

Således är jag nöjd med dagen för jag fick min Ahaupplevelse.

Tisdag 11 juni 2013

Grattis världens bästa Dixon 2 år!

Onsdag 5 juni 2013

Träningshelgen gav mig flyt......   

Underbar härlig lugn känsla och tillika bestämd med fred i tanke ord och gärning!

Tränar dagligen på min känsla av lugn bestämd energi och inga irriterade tankar, fungerar bättre och bättre. Dixon svarar snabbt på min inställning, så gör även övrig omgivning.

Vår träning är lustfylld, lekfull och irritation är förbjuden.   

Jag ställer krav på prinsen, fullföljer och misströstar inte om det blir fel.

Även jobbet flyter bra. Grädde på moset är mina elevers utvärdering. Även om jag inte kan leva på vunna segrar så gläds jag.

Semestern kommer att bli bra om jag kan fortsätta på detta spåret. Dixon ger mig fingervisning hela tiden. 

Detta låter flummigt men det skiter jag i för det fungerar. Valda bilder på min fina Dixon!