Tisdag 1 januari 2013

Jag låste mig ute för någon månad sedan! Det kostade multum. Ordnade på bästa praktiska sätt

ett säkerhetssystem! Men tanken på att jag faktiskt kan låsa mig själv inne har föresvävat men har glömts bort.  

Så på årets sista dag strax innan tolvslaget lyckas jag med detta.

Dixon och jag hade varit ute en runda och efteråt lekte vi i trädgården.

Väl inomhus med förberedelser för nyårsklockor, började jag leta i fickorna.... brukar sätta nycklarna i dörren men inte denna gång.

Vi var innelåsta i vårt eget hus  

Givetvis infinner sig en viss hjärnaktivitet hos matte......

Hur gör jag nu?    

Dixon känner mattes adrenalin och svansar runt mycket oroligt.

Hallfönstret! Jag öppnar detta och nedanför är ett källarfönster med klassisk fördjupning. Inte ok för inneskor. Inte ok att Dixon är lös inne och matte hoppar ut, han hade garanterat hoppat ut efter, hemska tanke!  Det var detta som rörde sig i mitt lilla huvud.   

Beslutsamt tar jag på mig kängor och täckbyxor, låser in den förtvivlade Prinsen.

Öppnar fönstret och bestämmer mig för att hoppa ut framlänges, vilket visar sig vara ett bra beslut.

Snabbt runt till entren och där satt nycklarna  prydligt!  

Hoppet och min landning var perfekt, riktigt stolt över min vighet, orädsla och kloka beslut.

Befriar min Dixon som var lika glad som jag.

Så slutade 2012 efter detta var fyrverkerier och knallar i det närmaste normalt.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att våra fyrfotingar känner av vår oro, rädsla och förhöjd hjärnaktivitet!  

Hade vi bott i ett villaområde så hade förmodligen polisen blivit larmad!!!!!

Varför blir jag alltid så eftertänksam och melankolisk nyårsdag? Känns som om jag vill summera och försona mig med året/åren som gått.

Då blir traditioner viktigt! För mig är Midnattsmässan i Rom, Nyårskonserten från Wien sådana traditioner, att efter glam och fest bara sätta sig ner och reflektera!

Även övernattande gäster blir mer eller mindre tvingade att lyssna till Nyårskonserten!

Nyårskonserten på högsta volym och jag blir en fantastisk dirigent, dansar wienervals och får gåshud!

En fantastisk motpol som ger hopp om framtid och mänskligheten.

Dixon tyckte i år att detta var helt fantastikst kul, la sig ner och bara tittade på denna fullkomligt dåraktiga matte.

God fortsättning på 2013 önskar Prins Dixon med dåraktig matte!