Jag har en dröm!   

Att alla som har hundsport som intresse ska inse att vi har ett gemensamt intresse!

Inte av att smutskasta varandra, inte vara avundsjuka och missunsamma utan glädjas åt varandras framgångar.   

Det finns så många här på FB, som jag beundrar och blir inspirerad av även om dom inte är SM vinnare.  

Mitt "mantra" är: Jag och min hund blir inte sämre på det vi är bra på! Även om det finns någon som är bättre på detsamma. Dessutom kan jag glädjas åt andras förmåga.  

Min hund kanske inte är den vackraste enligt en officiell bedömning, det påverkar mig inte överhuvudtaget!

Jag älskar och ser min hund som en vacker hund. Precis som alla föräldrar gör med sina barn!

Jag blir riktigt ledsen när professionella och riktigt duktiga människor måste hävda sig och smutskasta varandra. Slut på predikan.

Just nu är jag bara så himla glad att jag och Dixon äntligen fått tillbaka "Guldgruvan"!   

Jag har oxå insett hur påverkad jag själv blivit av livets små missöden.

Dixon har verkat annorlunda, inte lika hörsam och samarbetsvillig! 

Men efter kvällens promenad inser jag att det är jag som blev annorlunda.  Som tidigare sagts och blötts, våra hundar lär oss massor.  

Vill samtidigt rikta ett stort tack till diverse FB-vänner som peppar och tycks förstå!  

Lovar att skriva oftare efter denna min insikt!

Lev väl och lyssna på din/dina hundar!