Trött morgon,   förmodligen gårdagens städning!

Team Dixon begav sig till Lavelund igen. Spår som var helt ok men enligt mig inga stilpoäng.   

Nåväl eftersom matte inte var riktigt på G, så får jag ta åt mig detta.

Dagen fortsätter med en dämpad matte, som ägnade sig åt att se på videoklipp för att stärka motivationen. Körde kontaktövnigar och trädgårdsuppletande. Var så himla trött att vi tog en powernap.   

Kvällens sök/miljögrupp blev mycket lyckad för samtliga.

Dixon sist ut och ärligt gjorde ett helt fantastiskt bra arbete.   

Påsläppen var klockrena och lösrullarna tog han.

Med klockrena så menar jag att han litar till fullo på mina "skick".

Trots Ferrari Turbo så är han följsam, lyhörd och följer mig fint.

Plötsligt händer det!  

Till saken hör att Dixon är nästan alltid sist ut, sitter och taggar upp i bilen.

Men idag tydligen inte något problem. Givetvis är det fullt ös men det fanns en skillnad jag inte riktigt kan beskriva.  

Figgarna var mycket utmanande placerade. Team Dixon med tyngdpunkt på team löste det hela till full belåtenhet. Samtliga var imponerade mycket beroende av figgarnas placering.   

Det enda sk. problemet är att han släpper rullarna en halv meter framför mig. Behöver inte vara ett problem, jag tror faktiskt det handlar om upphetsning. Således väntar jag med själva rullen.

Nerförsbacke och en liten uppförsbacke.

Nu måste vi träna markering av apporter. Det är inte lite jag kräver av min ettåring   Det bästa är! Jag känner verkligen att vi är ett team när vi jobbar. Då litar vi båda på varandra. 

Slutledning: Dämpad morgon för mattes del blev Grand Final!       

 Kinesiska nakenhunden Laban en liten hjälte!  

En härlig morgon med sol   och en väldigt energisk Dixon.   

Ska jag ta tag i trädgården? Inomhus eller vad?

Känner mig stressad av att en hel vecka av semstern är gången.

Resonerar med mig själv om vad som är viktigast och svaret blir givetvis Dixon! Ska vi åka till Genarp eller ut mot Revinge?

Vi kör sålunda till Veberöd och mot Harlösa. I ett Skånelandskap som är underbart vackert.   

Lavelund helt öde med underbara rosa/lila ängar. 

Ett ganska långt spår genom en talldunge och marken är hård, torr, blöt och en stig smeker runt dungen. Helt perfekt för ett spår och vindriktning från alla håll. Stigen delar sig i ett V. Fem apporter.

Medans vi väntar på spåret träffar jag en man med en tigrerad Boxertik 9 år Bonnie.

Alla hundmänniskor kan ju prata med varandra och den äldre mannen berättar en lång historia om sin älskade hund. Jag lyssnar och vi skiljs åt då den trevlige mannen lovar att inte störa oss i spåret....... 

Dixon och jag kör lite lydnad och precis som jag autodidakt trodde så älskar Dixon nya marker med helt nya dofter. Han är som en kalv på grönbete.   

Jag tror intuitivt att det är viktigt att hitta nya promenadstråk och platser att träna lydnad på. Så en stor del av min tid letar jag nya paradis.

Vi kör spåret och det går bra men vid V:et går han fel men rättar sig snabbt, missar en apport (matte hittade den senare). 

En perfekt morgon och hemkomna lastar jag allt möjligt av kartonger och trädgårdsavfall i bilen och SYSAW nästa.

Nu återstår gräsklippning och kantklippning. Försökte med kantklipp men Dixon kommer omedelbart rusande av ljudet, så jag måste stänga in honom.  

Detta är paradiset för mig, att flexibelt kunna välja vart vi ska åka och att anpassa dagen efter vädret. Just nu sover min prins och vilar inför nya äventyr. Ännu en dag i pradiset innebär: öppna landskap, inga klockslag, en yster glad hund och träffa människor med samma intresse och passion.

Vad kan man mer begära? Jo att tända grillen för att njuta sommarkvällen med en fullkomligt livsbejakande Dixon  

En veckas semester är gången och vi har kommit in i en härlig lugn stämmning. Surdegar som bluffhantverkare och officepaket som inte var installerat är åtgärdade.  

Dixon inne i en mycket harmonisk period. Antingen beror det på att matte är hemma hela dagarna, eller på att matte hittat formerna för träningen och tillvaron.

Mitt mantra är: det ska va lek, kul och positiv förstärkning! Brösttoner och korrieringar så lite som möjligt. Detta passar Dixon och ärligt jag tror inte att ledarskapet blir lidande.

En av semesterns första dagar tittade jag på Fredrik Steens video Sitt/stabiliseringsövning där han visar bl.a hur hunden lägger öronen bakåt...... Dixon har aldrig lagt öronen bakåt hmmm ledarskapsproblem.  

Vi gjorde övningen enligt videon och se där! Dixons öron bakåt.

Att observera var att enbart positiv förstärkning och kroppsspråk från min sida lugnt och berömmande användes.  

Sökträningen har gjort att inkallnigarna är riktigt bra, jag tror det beror på sökträningen. Säker kan man aldrig vara men jag har analyserat färdigt vad gäller Dixon. Således ett problem mindre att lösa vi fortsätter på inslagen väg.  

Däremot har ett litet nytt men kärt problem uppkommit! Vid kommandot ligg, lägger han sig men rullar gärna över på sidan, slutledning; Har detta möjligen med off träningen att göra? Eller ett sätt att komma undan?

Dixon älskar att jag masserar/kelar med honom, kroppskontakt överhuvudtaget.  

Ytterligare problem/möjlighet. Tar rullen och apporten men släpper innan ingång!

Jag förstår Dixons logik, eftersom matte alltid vill ha allting jag apporterar så lika bra att släppa innan för att inte förlora ansiktet. 

Till saken hör att Dixon apporterar allt: glasögon ,mobil, toarullar, trädgårdsredskap, kläder mm. 

Dessutom vet han mycket väl vad jag inte gillar. Han springer in i ett hörn vid kylskåpet med "fällda öron" och tittar "under lugg" om det nu ä möjligt vad gäller schäfer........   

Semesterns vidare träning: Markering av apporter, fasthållande vid ingång, inkallning, ligg dvs ligg, (socialisering med andra hundar) dvs. inte gå upp på bakbenen och skalla Hallå! här är jag och jag vill leka!

Hundmöten och några hundar inget problem. Men vid åsynen av ett flertal hundar på samma ställe så lyfter han min egen Turbo Ferrari.   

Fungerar betydligt bättre idag än för någon månad sedan.

Inhouse träning är att Dixon lägger sig i sin alldeles egen biabädd ca 6 meter ifrån buren.

Tidigare la han sig gärna i den illa medfarna ärvda bädden.  

Nedförsbackarna: Dixon belönar sig själv genom arbete; spår, sök, uppletande, kamp och lydnadsövningar.

Lätt att lära, vill så himla mycket och djävlar i det snabbt!  

Orädd, kamplust, skvallrar, självständig, älskar vatten, människor, hundar, livet, olika miljöer och kelen.

Dessutom 32 kg just nu som gärna använder kroppskontakt, matte väger ca 48-49 kg. 

Jag har förstått att kroppskontakt är viktigt för min prins! Så jag får väl träna mer på att stå upprätt.

Slutledning: Vi har en fantastisk underbar tid framför oss.

Mycket för matte att lära. Dixon kan redan allt.   

För att du som orkat läsa ska förstå hur jag fungerar så vattenkannan kastades inte på tippen!        

Matte försvarar det med att det är bra träning för halsmusklerna på Dixon.

Skall bara fundera hur jag kan lägga lite mer tyngd i kannan. 

Tack för att du orkade läsa så här långt! Tacksam för råd och åsikter!

Avslutar med bild på Dixon som badat i en timme och hoppat upp och ner!

Spårar ett u-spår som legat 1 timme, alla apporter hemma, både skogspinnar och vanliga .  Trött? Knappast.