Söndag 10 februari 2013

Någon klok person skrev att jag fallit i samma fälla som många andra hundägare! Dvs förmänskligat hunden. Med tanke på hur mänskligheten har utvecklat sig så är det kanske inte så konstigt.  

Jag vet att Dixon är en hund, jag låter också Dixon vara hund men jag ger honom tankar och ord för att förklara mina egna känslor...... Det finns ju å andra sidan en hel del människor som använder hunden för att förstora sig själva, både med hjälp av ojyssta metoder eller genom att byta hund när det inte blir som var tänkt. Så jag kan väl anses förlåten.....

Efter en lång januari har jag börjat att se ljuset! Funderade idag på hur mycket min kropp fått arbeta genom åren.  Då jag alltid varit fysiskt aktiv så blir det en hel del, kanske inte så konstigt att den säger ifrån ibland.

Jag tappade fotgreppet både bildligt och faktiskt! Nu är greppet tillbaka och mycket tack vare en "förmänskligad" hund.  

Vi har gått in i ytterligare en ny period, en period när en hel del börjar falla på plats.  Som pedagog är det intressant det här med inlärning, hur vissa perioder bara planar ut och stundtals regriderar.

Men helt plötsligt så är hunden mogen och allt faller på plats.   

Detta är ingenting jag själv kommit på utan en mycket ung och klok person påtalade detta vad gäller Dixon. Denna kloka person påtalade även att hon såg hur roligt Dixon tycker lydnanden är! Stort tack Susanne!

Det innebär att ett av mina delmål är delvis uppfyllda, nämligen att Dixon ska gilla vår träning.

Nu är jag emellertid på G och jag tänker fortsätta med min mycket "softa" inlärning!

Måndag 14 januari 2013

Ja, jag reste mig och står upp! Vi tar problemen ett i taget.

Första arbetsveckan till slut och en ny är påbörjad. Mitt schema varannan vecka är helt ok. 

Mina anteckningar vad gäller träningen börjar likna någonting.....

Markeringar av apporter i spåret har börjat ge resultat men behöver befästas. Tyvärr gjorde det kalla vädret i Lördags att mina fingrar inte lydde, så jag fumlade och fumlade efter belöningen......

Det positiva är att jag är nere på marknivån snabbt och tränar upp mina glada tillrop för att få Turbon att stanna kvar.   Låter enkelt men det är det inte! Lika snabbt som han lägger sig lika snabb är han att resa sig och fortsätta spåra. Spåra i sig själv är en belöning. Vilket är bra på ett sätt men inte i detta sammanhang.

Jag efterlyser vantar som är varma men smidiga   

Övrig träning koncentreras på linförighet under morgonpromenaden. Fungerar bra utan belöning (bara lite prat från min sida ca 30 meter)  och nu har jag börjat utnyttja åkervägen för vinklar/svängar och helt om.  Lite lattjolajban tycker Dixon när vi kör läggande under gång, känner att vi måste ha lite annat kul att träna. Inomhus börjar vi och nu är det tid att flytta utomhus.

Vi kör även positioner och det gillar han.

Långpromenaderna består av "stanna" och gå långsamt före, där tar jag det lite lugnt och oroar mig inte.

Så fort det känns "ljusare" och min energi blir bättre måste vi in till klubben mer regelbundet och köra linförigheten, läggande under gång med störningar. Själva apporteringen är inget problem men avlämnandet   Jag vet ju varför men vad hjälper det?

Det försöker jag under mjuka, lugna former träna på vid TV-tittande......... Han vill inte alltid släppa och på kommandot sitt släppar han innan sättandet. Helt normal hund som vill äga sitt föremål med andra ord.

Just nu är vårt paradnummer läggande under gång  Herre min gud vad snabbt han slänger sig, det är en fröjd att vända sig om och se sin prins ligga lugnt kvar efter störtdykning ner. 

Däremot har kohagen blivit spring, spring och inkallningen fungerar dåligt, han följer med mig men jag måste locka med boll vid inkallning.

Flexikopplet bra komplement men han drar fortfarande ut från och till bil..... Min ton har blivit vassare men det är mycket kroppssrpåk oss två emellan. 

Numera försöker han att sitta i mitt knä som när han var betydligt mindre och det innebär att baken pressas mot mig och resten av Dixon är på annat håll och detta älskar han   

Nog har vi att träna på men så länge som han tycker det är kul, för det gör han! Dixon älskar när matte hittar på nya "hyss"  

Platsliggning har vi tränat sporadiskt på och det verkar som om han känner sig trygg men frågan är om han klarar av det med hundar springande framför sig? Jag ser mardrömsbilden framför mig hur han drar en repa bara för att han kan  

Denna vår blir en prövningens tid på många sätt, därför har jag ett "heligt" löfte till mig själv och det lyder enligt följande: " Skynda långsamt, känn ingen press eller stress, gör bara det du vill och känner för". Detta gäller även i jobbsammanhang. Vad är det värsta som kan hända? Ingen kommer att skjuta mig om jag inte håller en administrativ "deadline". 

Viktigaste är att Dixon är glad och att vi har roligt tillsammans!

Kommentera gärna min lättjefulla träning!!!!  

Torsdag 3 januari 2013

På morgonen idag så fick jag ett fruktansvärt besked från yngste sonen som befinner sig på andra sidan jordklotet, ( via mail).

Av hänsyn till honom så finns det ingen anledning att berätta om den svåra sjukdom han fått besked på.

Har nu pratat med honom på telefon och han är en fantastiskt mogen "kämpe"

Mitt i allt detta så har han tagit kloka beslut, han och flickvännen kommer till Sverige för att han ska kunna genomgå en tuff behandling. Mitt i oron och sorgen så glädjer det mig att han vill vara hos sin mamma.

Min lilla tokstolle tycker dessutom att det ska bli så kul att få träffa Dixon.

Skriver detta mer för min egen skull men också för att jag befinner mig i ett tror jag "chocktillstånd".

Givetvis har lillebror konfererat med storebror av hänsyn till mig.

Dixon har redan läst av mig, förresten gjorde han det redan på promenaden.   

Att träna hund idag känns just nu inte som en god idé.

Nu återstår att skrika ut och försöka avleda alla tankar.

Idag så kommer alla tankar att kretsa kring mina söner.

Livet är skört och absolut inte rättvist men vi ska ta oss igenom detta.

Tack för att du läste.

Onsdag 2 januari 2013

Idag ringde jag Pommerska delikatesser och pratade med Magnus, ägare.

Mycket trevlig och sympatisk person.  

Kalvbröstbenen innehåller skivat oxkött, bröstben från kalv, brosk och produkten är relativt ny.

Vidare berättade Magnus att Pommy´s har en hel del färskfoder och säljer detta över disk och nät!

Givet blev denna matte intresserad och bestämde sig för att besöka dem i Ystad.

Jag misstänkte ju att Dixon varit för glupsk och svalt för stort därför hade jag sparat de två bitar han "kräktes upp".   

Men först åkte vi till Revinge där Dixon fick ett spår och medans spåret låg till sig så tränade vi markeringar.

Jag kan säga att det är inte lätt..... nu tränade jag med selen på, gick bakom honom och visst nosade han på apporterna och matte skriver glad BRA! Liggg! Då ställer han sig och bara står lixom?

Dixon är intelligent men han tycks inte riktigt förstå   Litet drag från min sida och upprepar ligg, Puhhh!

Då vänder han sig om.   Köttbulle i handen så snabbt som förfrusna fingrar kan och Ja! Han lägger sig ner.

Efter en sådan traumatisk övning för mattes del så går vi över till spåret, som trots rejäl vind blev mycket bra och markeringarna något bättre respons men inte OK.

Däremot vinklarna var superbra.  

Vidare drar vi till Lund och inhandlar "Taste of the Wild" med bison kött, bara namnet förlåter priset.  

Sedan gjorde vi ett mycket trevligt besök på Pommy´s, där matte fick "kräkinnehållet" analyserat och ja, det var inte ben utan två rätt stora broskbitar. 

"Shopping on mass" : Fryst tärnad vomb, Laxtärningar, Nöthjärta, torkad tjurmuskel, nötstrupe, fårfett mm. Dessutom fick vi lite smakprover, berättelse om företaget, träffa personal, blev bjuden på kaffe och

information om leverantörer och produkternas innehåll!

Jag kan varmt rekommendera ett besök för att inhandla färskfoder!

Givetvis pratade vi även om Sponsring vad gäller tävlingar!   

Detta blev en superdag med en ny bra kontakt och det läckraste är rådjurshornet Dixon fick, bara för att tugga på. Vill du veta mera om produktutbud så har jag fullständig lista...... 

Tisdag 1 januari 2013

Jag låste mig ute för någon månad sedan! Det kostade multum. Ordnade på bästa praktiska sätt

ett säkerhetssystem! Men tanken på att jag faktiskt kan låsa mig själv inne har föresvävat men har glömts bort.  

Så på årets sista dag strax innan tolvslaget lyckas jag med detta.

Dixon och jag hade varit ute en runda och efteråt lekte vi i trädgården.

Väl inomhus med förberedelser för nyårsklockor, började jag leta i fickorna.... brukar sätta nycklarna i dörren men inte denna gång.

Vi var innelåsta i vårt eget hus  

Givetvis infinner sig en viss hjärnaktivitet hos matte......

Hur gör jag nu?    

Dixon känner mattes adrenalin och svansar runt mycket oroligt.

Hallfönstret! Jag öppnar detta och nedanför är ett källarfönster med klassisk fördjupning. Inte ok för inneskor. Inte ok att Dixon är lös inne och matte hoppar ut, han hade garanterat hoppat ut efter, hemska tanke!  Det var detta som rörde sig i mitt lilla huvud.   

Beslutsamt tar jag på mig kängor och täckbyxor, låser in den förtvivlade Prinsen.

Öppnar fönstret och bestämmer mig för att hoppa ut framlänges, vilket visar sig vara ett bra beslut.

Snabbt runt till entren och där satt nycklarna  prydligt!  

Hoppet och min landning var perfekt, riktigt stolt över min vighet, orädsla och kloka beslut.

Befriar min Dixon som var lika glad som jag.

Så slutade 2012 efter detta var fyrverkerier och knallar i det närmaste normalt.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att våra fyrfotingar känner av vår oro, rädsla och förhöjd hjärnaktivitet!  

Hade vi bott i ett villaområde så hade förmodligen polisen blivit larmad!!!!!

Varför blir jag alltid så eftertänksam och melankolisk nyårsdag? Känns som om jag vill summera och försona mig med året/åren som gått.

Då blir traditioner viktigt! För mig är Midnattsmässan i Rom, Nyårskonserten från Wien sådana traditioner, att efter glam och fest bara sätta sig ner och reflektera!

Även övernattande gäster blir mer eller mindre tvingade att lyssna till Nyårskonserten!

Nyårskonserten på högsta volym och jag blir en fantastisk dirigent, dansar wienervals och får gåshud!

En fantastisk motpol som ger hopp om framtid och mänskligheten.

Dixon tyckte i år att detta var helt fantastikst kul, la sig ner och bara tittade på denna fullkomligt dåraktiga matte.

God fortsättning på 2013 önskar Prins Dixon med dåraktig matte!

Fredag 28 december 2012

Att ha en hund som tidigare betedde sig som en regelrätt "Mustang" dvs upp på bakbenen så fort han såg en andra hundar.

Ja, inte onskefullt utan av upphetsning är ingen optimal situation att träna med.  

Utan ryck och slit i kopplet så har vi sakteliga kommit närmare målet. Det är glädjande att min envishet och ibland tvivel på att jag gör rätt, börjar ge resultat. Vi är inte framme ännu men Dixon kräver bestämda rutiner så jag tar det väldigt lugnt och utsätter honom inte för mer retning än han klarar av.

Idag var andra gången vi tog en promenad med flickorna Sjöö och det gick precis som förra gången alldeles utmärkt! På appelplanen var vi en bit ifrån Spexa och Jessica men uppmärksamheten nu var till

99 % i vår egen "bubla".   

Intesserad en kort stund, Ja! men jag har hittat knappen att få honom tillbaka till bubblan!

Får den unge mannen bara arbeta och matte är på G med boll, godis och glad röst så är han mycket samarbetsvillig.

Det som är glädjande för mig är att jag läst av honom någerlunda hyfsat, även om jag ibland tycker att jag tar det alldeles för lugnt/långsamt.   

Flexikopplet har ytterligare varit till stor hjälp, som en "snuttefilt" för matte. Full lina ut och skvallra men inga som helst tendenser till att vilja fram till vad det än må vara. Träning att sitta vid förbipasserande människor har gett resultatet att numera behöver jag inte sätta honom, vi har bara ögonkontakt och det fungerar.

Idag kom en dam i elektrisk "rullstol" Dixon skvallrade och var lite orolig för sina två fyrbenta tjejers skull. Nu ville emellertid damen ifråga klappa honom och det fick hon när matte sagt ok!

Jag är så glad och tacksam för att trygga, goa Jessica förstår och ställer upp på att hjälpa oss!

Som i alla hundsammanhang så är det inget fel på Dixon utan det är i andra enden problemet finns  

Dixon ska få leka med kompisar men först ska han vara lugnt balanserad och bara där matte accepterar lek!

Tyck gärna till! Jag menar även  har fläckar. 

                Torsdag 27 december 2012

Ett år och månad sedan Dixon och jag blev kompisar! Mycket som hänt med Prinsen.  Minst lika mycket som hänt med matte! Vi har otroligt roligt tillsammans och upplever världen på ett närmast euroforiskt sätt. Dixon är väldigt rutinbenägen om man nu kan säga så? Han vet när matte ska fotografera honom och ställer upp! Mina påhitt gillar han och försöker alltid utveckla dem..... hm på både ont och gott.

Min plan för resten av julledighet är träning av markering av apport, liggande under gång, hopp med sittande, avslappnat släppande av föremål och givetvis mer linförighet. Man kan säga att vi gungar fram och tillbaka hela tiden.

Allt det basala vad gäller kloklippning, dammsugning av päls, borstning av päls, torka öron, sittande vid möten, stilla vid dörr osv fungerar och där är han en given stjärna. 

Spåra kan han och uppletande oxå men matte ska bara bli mer diciplinerad och träna mer.

Vad jag mest av allt är nöjd med är den trygghet och samarbetsvilja han visar tillsammans med mig.

Dixon är beredd att göra allt jag begär, bara jag är lugn och glad...... Ibland visar han på "kan själv" och det är ju givetvis mitt fel..... Han behöver mycket närhet, kel och lek.

Det är inte alltid jag orkar men varje gång jag anstränger mig så ger det resultat.

Alla barn är unika och speciella och Dixon är inget undantag. Börjar så smått att förstå hans speciella behov!!!! JA, jag vet att han är en hund.

Återkommer efter ytterligare träning och visar en kavalkad av bilder.

Slutledning: Att vila i form är inte av ondo, att vila och bara finnas till är något som behövs!

Tisdag 11 december

Denna blogg har legat i träda mycket pga mina nya rutiner! Rutinerna på Söderslätt ändras av nödvändighet under vinterhalvåret. Uppstigning 4:30 istället för 5:00, kvällarna består av förberedelser för morgondagens biltur dvs skottning, saltning, sopa bil och sedan sover jag oroligt.

Måste gå upp och kolla genom balkongdörren hur mycket snö som fallit.

Vaknar av plogbilens oranga sken!!!   

Rutiner vad gäller hundträning blir också annorlunda. Mörkret morgon och eftermiddag gör att det blir svårare att träna.  Det är bara morgonrundan som blir underbar vad gäller linförighet! Då befinner vi oss i en underbar bubbla!  

Stress på jobbet gör att matte är ofokuserad och inte som vanligt! Tack och lov har jag en mycket förstående och i svåra lägen lugn, fokuserad hund. 

Träningen inomhus blir navet i träningen och vårt umgänge. Nu bryr sig inte Dixon eftersom det viktigaste för honom är aktivitet tillsammans med mig.

Det absolut mysigaste han vet är att sitta i soffan brevid mig och titta på TV!  

I vårt fashionabla bibliotek med kamin kryper han helst upp i mitt knä i en av öronlappsfåtöljerna!

Precis som han gjorde som valp!

Lite trångt och bökigt men mysigt.

Ibland lyckas jag få honom att lägga sig eller sitta i den andra fåtöljen!

Men Dixon är en riktig myskille så i mattes knä ska det vara. 

Vår träning har avancerat till hopp med sättande och det var inga som helst problem, trots koppel.

Dixon har ett fantastiskt snabbt läggande så vi har utökat träningen till läggande under min gång

OBS! i köket.

Budföring har vi gjort två gånger och det fungerar.

Framförgåendet börjar han och fatta.  

Apportering inga problem förutom att han släpper apporten (oavsett vad) innan fot (mitt fel), detta tränar vi på under TV-program som t.ex Nobelfesten!    

Upphetsning över andra hundar har lugnat sig och jag återkommer till mirakelfix!

Att promenera med andra hunder absolut ingent problem, vi hänger på alla.  

Markering av apporter fungerar bra inomhus, vet ej utomhus, då vi pga väder och sjuk matte missat två gånger av spår. Vi kör på med uppletande inomhus och Jippie beröm

Nu kommer miraklet!!!! Matte har köpt Flexi. Bra av två anledningar:

Jag behöver inte ha dåligt samvete för att min sprinterprins inte får röra sig tillräckligt fritt.

Han kan röra sig mer obehindrat och jag får trygghet kontroll över inkallning och Dixons önskan av att springa till andra hundar (en önskan som inte tycks finnas).

Flexit visade att minsta ord oavsett vad så vändar han sig om eller kommer till mig!

En klar seger.  

Köpte kopplet idag och av alla hundar vi såg på 20 meter så sprang han inte mot någon av dessa.

Alltså Flexi är Mattes Snuttefilt.... Dessutom tror jag att mina signaler känns mindre i flexi

Så tack alla snälla! Jag vet att Kenneth på Dogpro använde flexi och jag frågade varför?

Det har gett mig en möjlighet att testa hans intresse på ett helt annant sätt.

Inkallning fungerar förutom i Kohagen där Dixon äger både land och föremål! 

Om nu någon tror att vi fixar appel lätt som en plätt så säger jag bara vi har en lång väg att vandra och det gör vi så gärna tillsammans.  

Det bästa är vår tajta, trygga relation och Dixons förmåga till både
On och Off!

"Skynda långsamt och med lek oh glädje"