team-dixon

Senaste inläggen

Av Annette Olsson - 28 april 2013 15:08

Söndag 28 april 2013

En absolut härlig spårsöndag med ett fokuserat spårgäng.  

Påsläppet på Dixons första spår blev inte bra och kan bara skyllas på matte.  

Däremot är jag glad åt att apporterna markeras, stående och Dixon inväntar mattes knäböjande med "gotter" för ett läggande. Poletten har trillat ner även om lite fel men ett fel som är ok.  

Nu har vi en utgångspunkt som gör att jag hinner med! 

Konstruktiv återkoppling av Sofia och Christer gjorde att påsläpp nummer två blev mer samlat och fokuserat. Tack!   


Att spår nummer två inte var på långa vägar ok det har jag en alldeles egen analys av.


Övriga hundar gjorde bra ifrån sig men en observant iaktagelse från min sida blev att våra hundar är mycket känsligare en vi tror av våra energier! Låter som en "flummig" tanke men faktum är att om man vet förarens status vid tillfället så är det mycket troligt. 

En intelligent B-collie i elitklass som kan sina saker och en utomordentligt god förare även där kan ett litet missförstånd ställa till det. Jag kan inte säkerställa missförståndet men inte berodde det på en dålig hund eller förare.   


Vi kanske borde träna mer på vår egen inställning till hundträning och öva mentalt? Jag vet att jag behöver det. Men det kanske bara är jag!



ANNONS
Av Annette Olsson - 27 april 2013 16:41

Lördag 27 april 2013

De senaste två veckorna har vår träning nått höjder enligt mitt tänk!

Uppförsbacken med jobbig vinter och dåliga vibrationer har planat ut och vi har gått in i ett härligt samförstånd.   

Min mail blev kapad men orkar inte bry mig. Tids nog blir jag tvungen att starta en ny mail.....

Det viktigaste just nu är att få den positiva spiralen att bli latent.

Planen att hitta träning som fungerar tidsmässigt har jag löst genom att träna även på Ystad BK, individuellt hos Kent och Malmö när arbetstiderna tillåter.

Dixon svarar direkt på min inställning, vilket jag ju visste.   

De senaste två veckorna har vi nått en helt annan nivå.  Belöningsystem är inte så lätt som man skulle kunna tro.    

Dixons och min tid tillsammans kommer att bestå av 80% vardagspromenader, skogsmys, spår, lek och vardagslydnad.

20% kommer vi att tillbringa på en appelplan vad gäller tävling.

Finns verkligen ingen anledning till att oroa sig för 20% om resterande 80 fungerar. För oss fungerar det att lägga in sk tävlingslydnad i vår vardagslydnad.

Det jag behöver träna på är störningar på appelplan och det gör jag med god hjälp av Prinsen.  


       






ANNONS
Av Annette Olsson - 3 april 2013 20:11

Onsdag 3 april 2013

"För det första blir det inte och för det andra aldrig som man tänkt sig".  

Dystert budskap men så är det faktiskt, för livet kommer emellan och tur är kanske det!


Ibland känns det som om allting är så himla bråttom och det känner jag inte för.  

Målet är viktigt men vägen dit ska vara lustfull med utmaningar.


Denna vinter har varit påfrestande i många avseenden och speciellt vad gäller hundträning. 

Varje gång jag rest mig så har jag fått en ny snyting.


Nu har jag blivit så arg att jag fått tillbaka energin. Jag ger inte upp men jag tänker ta det lugnt och njuta av varje dag vi tränar, varje motgång varje hinder tänker jag besegra tillsammans med min Prinsen! För vi är ett team.  


Vi tar några steg tillbaka och börjar om! Hundträning är väl precis just så? 


Om någon nu tror att det är Dixon som ställer till det, så är det helt fel. Han älskar att träna och lär sig snabbt. Han har en potentialt och motor jag inte alltid kan leva upp till. Man kan säga att jag har händerna fulla och att min självkänsla fått en "knäck".  


Ibland önskar jag han skulle vara som den " lite mesiga valp" jag tyckte han var....... men aj vad jag bedrog mig!


Solglimtarna på vår alldeles egen himmel blev en underbar påskledighet. Där Dixon än en gång talade om för mig: - Jag är inte som din tidigare hund! Nej, Shiva föraktade godis.

Det gör inte Dixon, utan han snor godispåsen och mumsar i sig både en punchpralin och hallonbåt.

Sedan får matte pussen och känner doften av en endaste hallonbåt.  


Vår träning har nu tagit en ny vändning och jag hänger inte med för Dixon är alltid steget före, vilket är charmigt men stundtals jobbigt.


Dixon har förändrat mitt sätt att tänka och mitt liv!  



        








  

Av Annette Olsson - 16 mars 2013 15:02

2013-03-16 Lördag

Födelsedagen var en helt vanlig arbetsdag men med tidig hemgång. Dixon firade redan klockan 05.00 med extra bus och glädje.   Hemkommen var jag trött men FBvännernas gratulationer piggade upp mig och jag fick visionen av ett regelrätt "skånskt bonnagille" för alla FBvänner från norr till söder.


Budet jag fått för "min dag" var att inte planera någonting för denna helgen, så där sprack min plan.

Mitt enda krav var att Dixon måste vara inkluderad och det blev han med besked.   

Något så fantastiskt som en PT till oss både blev bokad för Lördagen. 

Ja, PT=personlig tränare och låter ju väldigt avancerat men kan snickras ihop med hjälp av goda vänner  

Lördagen började med egen tid för Dixon och matte vilket innebar en fantastisk present från Prinsen.  Detta måste han planerat länge.....  Jag hade min plan klar dvs att Dixon skulle gå lös, med släpande spårlina iofs. Vi startade vår 6-8 km runda med lina, solen sken och Dixon visade tidigt att det här kan jag.   Dixon höll sig framför mig 5-10 meter, nosade, vände sig om med jämna mellanrum och kollade att jag var med. När han stannade och läste tidningsrubriker fortsatte jag och då kom han i full fart. Varje harkling, vissling eller annat ljud var han alert med på och jag kände bara hur han måste  utmanas och jag blev bara djärvare och djärvare.


Nu bör man känna till att vår långrunda är som ett MH med 5 sk stakethundar. Inomhus Jack Russel hundarna klarade han galant. Vi fortsatte bara framåt, nästa hund kommer strax efter ca 20 meter och är ute i trädgården, vrålskäller och jag tar tag i linan, kortar den och släpper fram Dixon en säger en decimeter från staketet och den svarta tystnar.   

Dixon ger inga som helst ljud ifrån sig (skäller mycket sällan). Nu har vi en återhämtningsperiod på ca 400 meter och tid för sex stycken hundar som vaktar sitt revir. Jag pratar taktik med Dixon och han verkar förstå, vilket leder till att han inte bryr sig överhuvudtaget!   

Enda misstaget Dixon gjorde enligt mig var att vilja fram till den svarta.  


Sista hunden idag var vakthunden som lägger sig på min befallning och den såg vi inte till.


Detta var Dixons present till matte, förutom att han satte sig självmant efter Jack Russel cirkusen och vaktade fint och stilla vid möte med två skummisar.  Efter en sådan runda kan jag bara vara glad för att mitt träningsupplägg tycks fungera.

Dessutom tar Dixon initiativ till  "slickad fot" sista 300 meter innan bilen och känner sig betjänt av lite godis.   


Nu återstår vår träff med PT och den blev inte kul för matte! Kort genomgång av vad som är viktigt och sedan blev det intervallträning i kraftigt kuperad terräng bl.a   


Enkelt uttryckt; jag trodde jag skulle dö!   

Dixon gjorde betydligt bättre ifrån sig och tittade "under lugg" på matte om nu en schäfer kan titta så?

Mycket ung, trevlig, kunnig PT och jag fick massor med mig i bagaget både vad gäller Dixons träning och min egen.   


Himma!!!!  Dusch och vila på locket till kvällens middag! Imorgon söndag har jag vanlig regelrätt spårträning och tror utan att veta att detta bör fungera. Möjligt att jag måste lämna denna träning något tidigare.

Så här såg Dixon ut efter intervallträningen:


       


Vi har ett pass till efter vilan!!!!! Jag vet inte riktigt vad! Och min Gud vill inte veta  



Av Annette Olsson - 8 mars 2013 19:05


Mars 8 2013      

Vardagen är återställd till det någorlunda normala, känslomässigt   

Det jag inte kan förändra lägger jag åt sidan.

Allt mitt kontrollbehov har fått sig en törn som heter duga!  

Tack vare en mycket klok vän har jag uppstått från de deppiga och slår från underläge.    

Men med en övertygad glädje.   Dixon ger mig omedelbar respons och det är viktigt.

Jag höll verkligen på att tappa fotfästet men nu känner jag mig "fit for fight".  


Spårträning som känns givande och på näthinnan sitter bilden av en utomordentligt god spårhund.  

Linförigheten har lixom inte fallit på plats pga av mina känslor. Men jag har hittat mitt verktyg och det heter rösten..... glad och peppande röst betyder mer för Dixon än godis. 

Idiotträning av loss börjar ge resultat. Dixon är oerhört känslig om än tuff!

Han läser mig så förbannat bra, vilket ibland blir riktigt dåligt.  

   

Det är när övriga livet kommer emellan som allt kan bli så fel!






Av Annette Olsson - 19 februari 2013 20:34

Tisdag 19 februari

Säga vad man vill men jag och mina söner har alltid roligt trots ett något kaotiskt liv.  

Våra resor har alltid varit händelserika och fulla med diverse incidenter. Styrkan ligger ofta hos sönerna

som talar om Ja men ta det lugnt! 

Vi har en sammanhållning som är så "tight" oavsett var i världen vi befinner oss. Alla problem löser sönerna med ett leende och kommentarer som: Oroa Dig inte mamma, det fixar sig. Detta har jag levt med och jag älskar det. Jag är ju känd för att vilja ha kontroll.......


En av de bästa kommentarer kom Carl-Fredrik med när jag gick i taket en gång. En önskan han ville förhandla sig till. " Men mamma hetsa inte upp dig, säg bara NEJ"!  Ja, dom har fostrat mig och lärt mig koppla av....... Hänsynsfulla och mycket omtänksamma. Den bästa komplimangen fick jag när yngste sonen skulle fira första julen hemifrån. Till Tokyo... Jag bjöd ut dom på restaurang och vi hade en

jättetrevlig kväll.

Vi pratade om livet, minnen och deras uppväxt. Då säger Picasso "den yngste" du ska veta mamma att du är hjälten i mitt liv!  Jag lovar mina ögon var inte torra.

Så kvällens mail, sms och telefonsamtal hör lixom till vårt liv..... Jag fixar, donar, förbereder och sedan så blir det platt fall!  Men efteråt så kan vi skratta åt allt.


Jag är inte religiös, men jag tackar den Gud som inte finns för världens underbaraste söner!







Av Annette Olsson - 18 februari 2013 20:28

Måndag 18 februari

På onsdag blir det reunion för min familj. Lillebror kommer hem med flickvännen. Detta har absolut högsta prioritet.  Senast han var hemma var för att ta farväl av Shiva. Åkte hela vägen från Australien för att träffa Shiva en sista gång, det är kärlek.   Nu kommer han tillbaka för att genomgå en behandling som innebär att han stundtals kommer att må dåligt. Givet vill han vara hos sin mamma! Lika givet är att han vill träffa en ny fyrbent  familjemedlem och dom kommer att älska varandra!   


Efter 21 timmars flygtur är dom trötta och mamma bjuder på något lätt som renstek med pepparotsvisp i tunnbrödsrullar och ett glas kall öl! Sedan går vi och lägger oss och har fyra dagar att prata ut om det som varit och vad som vänta skall.  Vi kommer tillsammans att fixa detta men det kommer att kräva en hel del.


Bl.a ska vi givetvis begrava Shiva när vädret blir bättre och det blir vid sidan av mina keramikänglar!

Givet kommer hundträningen att få stå tillbaka då och då men det innebär inte att vi givit upp.


Men jag undanber mig klämchecka påståenden att jag inte bryr mig. Tillsammans kommer vi att fixa det här.   

   

Av Annette Olsson - 16 februari 2013 17:51

Lördag den 16 februari


Fasantuppen har hållit hov med tre hönor och då är våren kommen.   Oavsett väder och metrologer.

Februari har varit en tuff månad med ryggont och hosta. Men nu är vi tillbaka i rutinerna  och tänker ge järnet. Uppförsbacken börjar plana ut och lillebror är på ingång och det kommer Dixon att älska. För lillebror kan och älskar hund.  Matte har varit tråkig de senaste veckorna vilket Dixon observerat men nu är vi på G.


Givet har vi fler toppar att besegra men tillsammans kommer vi att fixa detta!   

Idag har jag strukit sex gardinlängder vilket är ett tecken på hälsa, nu ska de bara hänga till sig så att säga. Matsedel planerad och tre dagars arbetsvecka. Typiskt är att alla viktiga möten är just nu men jag har lärt mig att familjen är viktigast och därför måste jag säga nej! Ser fram emot veckan som kommer både vad gäller hund och familjeträff. 


Dixon är min räddare och glädje!   


Här följer mina förtjusande gardinupphängningar.

   



Presentation


Team Dixon

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ team-dixon med Blogkeen
Följ team-dixon med Bloglovin'

Hundträning

Gästbok

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se