team-dixon

Senaste inläggen

Av Annette Olsson - 14 december 2013 16:36

   Lördag 14 december 2013


Veckan som varit, mycket jobb och ingen appelplan. Ibland blir det liksom mer av verkligheten.

Veckans absoluta nollpunkt blev idag, då här skulle städas och fixas.

Talibanförpackning som var helt omöjlig att öppna, min handledspulsåder blev illa hotad av kniv. 


 


Ja, jag köpte en ny ljuslinga vilket på mer än ett sätt gav mig anledning att bli smått aggressiv! Förpackningen talar om Smart Förvaring?

Jätteskratt! Jag ska kunna få ihop 18 meter lång känslig ljusslinga i denna absolut urtjusiga förpackning.


Ljuslinga på 18 meter, vill ju inte vara snål med juleljus. Bara att ta sig in i förpackningen gav mig högt blodtryck. Sen att slingra ut hela de 18 meterna var liksom en historia i sig själv.  Man vill ju inte skada de små bräckliga ljusen . Nu var humöret på topp om ni förstår. Ut med stege och upp i  en helvetets grön buske av något slag med en Syreen som inte kommer att bli gammal.  Fingrarna var helt stela efter detta tivoli.  Det blev en mycket kreativ upphängning som måste justeras imorgon. 


 


För övrigt var dagen givande med lydnad i Ystad och shopping av diverse komplement till julen!









ANNONS
Av Annette Olsson - 26 november 2013 20:27

Tisdag 26 november 2013


Har glömt mycket av min spanska men det betyder "En mycket rik kvinna". 

Jag har jag funderat på, att vi i svenskan saknar ett ord som Ricca!

Betyder inte rik vad gäller pengar utan betyder rik på inre glädje, förnöjelse, kärlek, vänskap och helt enkelt en mycket lycklig person. (Fritt översatt, betyder egentligen så mycket mer).

Jag känner mig som en mycket lycklig person, då jag har förmåga att glädja mig åt små vardagliga ting.


T.ex som en avfrostad frys, moppat köksgolv, nybakat bröd, en nyklippt häck (i trädgården), elever som fattar och utvecklas, en hund som gillar att köra lydnad, arbeta och rent allmänt är glad enligt mänskliga mått mätt. Söner som utvecklas, jobbar och har ett bra liv.  


Tänk att efter en tuff arbetsdag bara fyllas av en ohygglig glädje för att frysen är avfrostad, rengjord och så även kylen. Lyxen av att får stoppa in nya friska burkar och matvaror.

Bara lyxen av att faktiskt ha råd till nya friska matvaror, lyxen av en frisk hund, friska söner och egen vigör.

Allt detta som är så lätt att ta för givet.   


Jag tror och upplever att det viktigaste i livet är att "kunna glädjas åt alla vardgens små under".   


Inför julen så behövs inte massor av klappar, överdådiga julbord, tusentals ljusslingor eller en total "Make over" av Dig själv. Kanske bara en stilla stund med ljuv musik och tacksamhet av att vara frisk och förmågan av att njuta av de små vardagliga stunderna.


Lev som din hund i nuet och glädjen över mat, aktivitet och närhet!

Se varje dags problem som en utmaning att lösa på bästa sätt!

Varje brist i kassan som en möjlighet för din egen kreativitet och tankeställare!

Glädj dig över allt vackert du åstadkommer!


Detta är bara en tanke, för jag känner mig så himla glad av avfrostad frys, frisk, härlig hund, och av en vacker advent med tända ljus tillsammans med riktigt goa vänner!    










ANNONS
Av Annette Olsson - 24 november 2013 13:28

Söndag 24 november 2013

Det finns ju mer än hund i vardagen och det har jag fått erfara!

Lever instängd med en frys som ska frostas av..... Självavfrostning, jo jag tackar, då dörren varit öppen och går inte att stänga pga en mindre Alp av frost, snö och is! Instuktionerna talar om självavfrostning ca 1/2 cm om mer så sätt några bunkar med hett vatten..... Ja, med några bunkar med hett vatten så hade jag kunnat hålla på till midsommar.

Råd nummer två blås med hårtorken, jag hade blivit sittande med hårstork i handen ungefär i tre veckor.  


Min metod blev mer "pang på så att säga", värmeelement som används en gång när vattnet frös i källaren pga sprucket fönster. Eftersom jag är en försiktig General så lämnar jag inte hemmet med elementet på.

Därför har avfrostningen tagit tid men idag ska hela arrangemanget enligt mina beräkningar vara till enda!!!! Under tiden så har jag suttit stundtals apatisk och ätit för julen inhandlad Toffifee.  


Däremellan spelat en massa fullkomligt intellligensbefriade spel där heraldska liljor ska hittas i ett skumrask.


Inga hundaktiviteter mer än promenad idag då alpen ska demoleras totalt!   

Dessutom tog jag ur proppen till kyl och frys så inget är ätbart i kylen.

Det positiva är att sanering, tvätt och annat nödvändigt blir åtgärdat mellan mitt mumsade på Toffifee. Dixon har fått ett Bautamärgben som kompensation för spår och övrig utomhusaktivitet.


Men jag är för övrigt positiv till stundande advent och kommande vecka!   




Av Annette Olsson - 16 november 2013 12:24

Lördag 16 november 2013


Spontant, oplanerad tur i Skåneland. Ja, i tidig morgon gav vi oss iväg för att uppleva nya marker.

Körde in på en väg vid sidan av en träningstravbana, inte långt från Bellinge gård. Väg kan diskuteras, snarare en något bredare kostig. Underbart vackert med tydligt vildsvinsbök överallt.  


Vi passerar två ryttare och forsätter ner för en brant backe, där ser jag en gård. 70 meter från gården och mitt på "vägen" satte sig en ståtlig Vit Herdehund som en stoppskylt (mycket tydligt kroppsspråk)brevid sprang en dräktig svart liten blandis.  

Jag kör sakta framåt och stannar. Herdetiken kommer fram till förardörren och våra blickar möts. Hon fortsätter runt bilen och nosar av bakluckan. Dixon talar om att "du äger vägen men jag äger bilen".  


Efter avnosning ställer hon sig så långt bakom bilen så jag kan se henne i backspegeln och sakta kör vi framåt. Hon eskorterar/vallar oss med ett lugnt och fint trav.

Den svarta blandisen skäller men håller sig på höger sida. Framme vid gården ser jag en möjlighet att vända, då jag inte vill fortsätta på kostigen.  Påbörjar sväng men tiken är nu framför bilen igen, så jag stannar. Åter kommer hon fram till förarsidan och våra blickar möts igen, i samförstånd. Hon backar och lämnar plats så jag kan svänga runt. Sedan stannar Herdetiken och blandisen kvar och vi fortsätter tillbaka därifrån vi kom.   Uppdraget slutfört!


En upplevelse av tyst kommunikation, ledarskap och samförstånd. Rollfördelningen var solklar,

Herde tiken tog ledarskapet utan några som helst invändningar från min sida.

Herdetiken utförde sitt uppdrag helt exemplariskt, inspektion av bil och förare utan ett ljud.


Jag lovar det var en Gudomlig upplevelse.  

Givetvis funderade jag på vad som hade hänt om jag tutat, klivit ur bilen eller på andra sätt försökt att bli "herre" över situationen. Tanken fanns där aldrig, det var som om våra energier möttes och  dessutom blev jag smått förälskad i denna Herdetik.......


Dixons spårarbete och allt annat blev så att säga inte så viktigt. Upplevelsen var magisk. Tiken har förmodligen gjort detsamma ett flertal gånger och lärt sig sedan valpben.

Men vad som imponerade mest på mig var hennes sinnesstämnning av lugn och godhet.

Till och med Dixons markering av reviret kom av sig.


Tacksam för att få en underbar upplevelse som inte ska analyserar sönder!













Av Annette Olsson - 27 oktober 2013 11:27

Söndag 27 oktober 2013


Vi var ute 7.00 i kohagen för promenad och flåsträning, hur tänkte jag?   


Jo, ska det blir storm så gäller det att utnyttja dagen. 

Denna matte är flexibel....... fullt av vita fåglar långt bort över, Dixon ställde upp sig och vittrade. Hellre luftburet sk vilt än markburet, så prinsen blev lös, trots att han så att säga stod inställd på jakt. 

Dixon sprang fram 25 meter och jag ropade stanna (utan panik i rösten) han stannade och vänder sig om, tittar på mig och jag kallar in honom lugnt och fint.   


Om han stannade pga avståndet var långt till pippiarna eller för mitt stanna låter jag vara osagt.

Själv tror jag att det var för långt och att han inte var beredd att lämna mig.   


Vi körde på i en timmas tid och sedan la jag ett spår med hare som korsade spåret. 

Medan spåret låg till sig tog vi turen genom ett sömnigt Abbekås vidare till Tores för att inhandla färska bullar. Hem om och slängde in en tvätt, hämtade nertrillad brevlåda och ståltråd till densamma.  


Nu hade spåret haft sin liggtid och Dixon kunde spåra med galanta vinklar och ett tempo som skulle gjort de flesta 400 meterslöpare avundsjuka på denna "lastgamla matte".   


Jag är absolut inte nöjd med markeringarna, han markerar men det går undan och jag får skrika stanna för att ge belöning. Jag tror inte ett kilo oxfilé skulle ändra någonting.    

Nåja, Annelie är informerad och plan B får ändras till en annan plan.


Min effektivitet och energi hade inga gränser denna morgon, så nästa stopp var att fixa brevlådan.

Det blev bra, bör tåla både det ena och andra.   


Nu styrdes "Guldgruvan" (bilen) mot YstadBK, där vi körde ett för dagen alldeles lysande lydnadspass på ca 30 minuter.  Varför detta? Jo dels för att efter flås och spår få till en lydnad som fungerar och en hund som håller ihop. Men också för att få min ljuva Turbo att snabbt förstå "appellplan" och bruka allvar direkt.  Detta har vi tränat på och har varit min stora oro. Men det har lyckats de senaste 10 gångerna så nu får jag lägga av.   


Redan när jag svänger in mot klubben så hör jag ett svagt pip från Dixon. Han är ju en tyst hund som mycket sällan höjer rösten (bara bevakning hemma 3 skall). Men förväntan går inte över i Turbotakter.  


All min träning har således ett syfte, jag är ett sådant "kontrollfreak" att jag måste veta hur fungerar detta eller detta. Den dagen vi ska tävla så ska jag veta allt om hur han reagerar....... (stackars Dixon).


Bara så att jag kan koncentrera mig på mina egna tillkortakommanden och nojjor, Dixon kommer att hålla ihop! Men frågan är om matte håller ihop!  


Nu är matte nöjd och börjar längta efter kaffe, så jag köper två härliga wienerbröd i Ystad.  Grädde på moset är att solen skiner alldeles ljuvligt. Lika bister som slätten kan vara lika underbar är den en höstdag som idag.  


Gårdagen gick i lugnets tecken och det var helt rätt. Grillning av entrecoté och ungnsstekta rotfrukter blev lyckat och gott. Tyvärr fick Dixon ingen möjlighet att hämta grilltången då den låg i bestickslådan men han älskar våra grilläventyr ändå.



                   


  

Av Annette Olsson - 25 oktober 2013 18:18

Fredag 25 oktober 2013


Det här med hundträning och då menar jag träning inför tävling är ett intressant ämne.

Tidigare har jag inte tävlat officiellt utan enbart tränat med tjänstehund.

En helt ny värld har öppnat sig för mig och det känns både spännande och lite konstigt.  


Nu har jag haft turen att fått en engagerad och duktig "tränare" som brinner för att dela med sig av erfarenhet och kunskap. Anledningen till att det blev så är en krokig väg. Men inte desto mera fantastisk.

Mycket blev tydligt när spårgruppen hade en träningshelg med Anita som av naturen bara är så himla lik Annelie.  Anita ställde dom rätta, jobbiga frågorna och grävde djupt hos var och en.  

Momenten var inte lika viktiga som förhållandet mellan hund och förare. Vilket många kan tycka är påfrestande!

Anita gav mig en "kick" och Annelie följde upp.  


Vid mogen och kanske på gränsen till "fallfrukt" så kan det vara svårt att knyta nya band. Men i mitt fall så har lyckan stått mig bi att träffa en helt underbar människa. Stort tack till spårgruppen som Annelie ingick i när jag kom med.  


En osedvanligt duktig människokännare som gav mig tuffa raka besked, vilket jag gillar. Annelie har taggat mig och kräver men eftersom vi har samma uppfattning om hundträning så fungerar det utmärkt.


Numera har vi även fått ett vänskapsförhållande som handlar om tillit och många goda skratt.

Rollen mellan instruktör och vänskap är knivskarp.  


Tack vare min alldeles underbara Dixon har jag fått en ovärderlig vän och det är jag mycket glad över.

Numera delar vi upp tiden mellan träning och snackeli snack!!!!


Hundträning när den är som bäst blir min avslutning!  









Av Annette Olsson - 19 oktober 2013 16:54

Lördag 19 oktober 2013


Veckan som varit kan summeras med hårt jobb med dubbelinbokningar mitt i halvterminsresultat och provrättningar.  Kändes som om jag skulle gå upp i atomer.    Men sen blev jag förbannad och då tog gammalt projektlederi över. Löste både det ena och det andra. Men det fanns stunder då jag bara ville lägga av.   


Hundmässigt så har jag lyckats planera ett träningsschema som passar mina arbetstider, inte så illa. Fyra pass i veckan med både lydnad och insprängda spår mitt i ett jobbmässigt kaos.  


Träningsmässigt vad gäller Dixon så har jag blivit kritisk och hans taggade, busighet gjorde mig i början av veckan näst intill trött. Men jag kom ihåg vad Annelie sagt, att med den glädjen, kontakten han har vad gäller lydnaden så är det bara BRA!  Veckans träning avslutades med ett underbart pass på Fredagen.   Med min jobbmässiga utmattning fattade jag nog inte hur bra det gick. Men känslan känns bra.


Nu återstår finslipning av Diamanten dvs Prins Dixon Ferrari Turbo. Min alldeles underbara prins. 

Jag kan säga att utan Dixons träning hade jag inte fixat veckan. Idag Lördag sov jag till 10.30, har inte hänt på ett tiotal år.   


Idag gäller promenad, tända ljus höstens första brasa, Vivaldi och tillagning av en härlig soppa Minestrone. Ett glas vin och Dixon som ligger hopprullad i en av öronlappsfåtöljerna.   


Att ta hand om sig själv är viktigt och Dixon tycks förstå för han älskar när jag pysslar, lagar mat och är lugn.


Kontentan blir att Dixon, Vivaldi och att bara finnas till är det viktigaste!  



Av Annette Olsson - 13 oktober 2013 16:17

Söndag 13 oktober 2013


Veckan som gått har varit jobb, jobb, jobb. Hundträningen har bestått av promenader, spår och enstaka momentträningar.  Lördagen bestog av 60 mintuters rengöring av underbart charmiga spegledörrar.

Golvsocklar med underbara utsmyckningar, där diversa partiklar samlas! Dixon blev så trött på mitt kontrollbehov att han la sig i buren.   

60 minuter tog tre spegeldörrar på nedanvåningen och då har jag inte fixat en spegeldörr med glas i och gästtoalettens. Kvarstår övervåningen.   

Biabädd och bur ordentligt sanerade och kvarstår ovanvåning med tillhörande spegeldörrrar!


Söndagens spår på Sturup där visade Dixon på att spåra och markera kan han. Även om jag önskar lite mer av markeringarna. Men helt godkänd. Hösten är således välkommen vad gäller kök!

Veckan som kommer blir enbart i hundens tecken!


Vad gäller tävling så kör jag mitt eget race. Dvs. gör rätt för att slippa göra om!


Hösten välkommen med egen äppleskörd från trädgården.


 

Presentation


Team Dixon

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ team-dixon med Blogkeen
Följ team-dixon med Bloglovin'

Hundträning

Gästbok

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se