team-dixon

Senaste inläggen

Av Annette Olsson - 6 september 2014 18:30

Lördag 6 september

Efter en helvetisk vecka då jag var beredd att bara gå hem, så lyfter min lilla flock mig!

Allt har gått autodidakt utifrån mina tankar och analyser. Sjuhelvetes jobbigt med logistiken och att dela på gracerna. Men rutiner och att passivitet/vila är nyckeln till allt, har jag lärt mig.  Mina tre är goa balanserade, trygga och mycket energirika/motorer Alla vilar samtidigt och det är min förtjänst. Önskan vore ju att det varit semester samtdidigt för min del. Ständigt dåligt samvete för att alla ska få sitt. Men vi har kommit till den punkt som visar på att flocken gillar varandra. Jag har också lärt mig att mitt ledord, inte hasta och inte för långa stunder är A och O. Alla grabbarna blir trötta och då är det inte läge att umgås. Tacksam för alla trevliga kommentarer som ger mig råg i ryggen. Idag var Dixon och jag ute tillsammans i trädgården, vilket var ett tag sedan och det behövde vi båda. Prinsen sa "Bara du och jag matte"! Här kommer en bildkavalkad på äventyret Mossby Katt! 


         


 


 





  







ANNONS
Av Annette Olsson - 2 september 2014 20:45

Tisdag den 2 september

Dagen har tillbringats i Kristianstad med två ekonomiklasser, för att närvara vid Kick Off med UF.

Tidig start och trevligt umgänge med eleverna, även om många fick stå i en och en halv timme på tåget.

Totalt närvarade ca 1.700 elever från Skåne. Bäste man på plats var givet Johannes Hansen som är Sveriges främste mentalrådgivare. Han utmanar dagligen människor till att tänka större och bli mentalt starkare.

Förändring och utveckling kräver mod. Mod är precis som en muskel, den behöver tränas upp. Johannes har utmanat över 100.000 människor inom sitt begrepp "Fuck Your Fears" och i höst släpps hans första bok med samma namn. Han är specialiserad på att träna människor till att våga kliva utanför sina trygghetszoner för att uppnå sina mål och drömmar. Det gjorde han en kortversion av vid sin föreläsning i Kristianstad.


Detta blev för mig en god tankeställare och en engergibozzt!  Hemkommen så fylld av energi och jävlar anamma att jag och Dixon åkte omedelbart till YstadBK. Körde igenom lydnande för appellen och se där,

det gick fantastiskt bra även om det finns att slipa på. Uppfylld av en positiv energi och tillit till mig själv och Dixon så åkte vi för att handla till mitt "kattprojekt".


Det handlades : kattklöspinne med kattbo och topplats och en mjuk fin kattbia. Dåligt samvete när jag kom hem och förstod hur viktigt detta var för Dexter och Dixie! Två futtiga leksaker som följde med selarna. Nu plockades även en liten gul kyckling i plast fram. Deras pyttelilla apa och kudde som jag lagt undan för att Dixon bär dom i munnen och de blir blöta.  Nu utökades det hela med en liten svart mus som följde med på köpet.


Att köket speciellt och hela huset konstant känns i behov av städning, är inte så viktigt som energin och glädjen katterna och Dixon ger mig. Köket ser ut som ett Zoo med två burar skålar och nu klöspinne med bo! Har redan provat tre olika kattströer! Vad har jag gett mig in på? Jo, en underbar resa där mod är ett av de viktigaste begreppen. Det ena ger det andra.....


Bilder från mitt Zoo:


               








ANNONS
Av Annette Olsson - 31 augusti 2014 16:00

Söndag 31 augusti

Semestern är helt klart över och vi har blivit fler. Dumpade katter som prasslade i häcken och skrek fredagkvällen den 15 augusti.  Lördagsmorgon gick jag ut med en skål vatten och dom kom fram när jag kallade, lät sig klappas. På väg mot spår och handel jobbade mitt huvud med tanken att 25 meter från landsvägen kan dom inte bo.   

2011 blev två likadana fast mycket yngre kattungar dumpade mitt på vägen, ja du hörde rätt! Mina grannar hade sett de små liven springa in till mig och Shiva. Den gången ringde jag kattjouren som kom efter 3 dagar. 


Beslutet var inte riktigt mitt, det var som om jag handlade utifrån någonting jag inte kan bedömma.

Handlade en liten transportväska, kattströ, kattungemat, skålar och tog in dom.

Gav mig själv löftet att en vecka ger jag projektet.

Målet var givetvis att katterna och Dixon skulle få sällskap och glädje av varandra.   

En vecka av tillvänjning en logistik som jag faktiskt beundrar mig själv för.

När väl den gamla valpburen monterades upp i köket, snett emot Dixons bur så lättade det dåliga samvetet. Tygväskan blev till loftsäng längst inne i buren, alla hundtäcken och frottehandukar blev skyddande tak. Idag deras takterass med Panoramavy De Lux.  

Ett mysigt bo där flickorna kunde känna sig trygga. Flickorna som visade sig vara en flicka och en pojke.


För att få rörlighet/frihet och kunna utvecklas normalt fick dom fritt spelrum både ensamma och tillsammans med mig men framförallt när Dixon och jag tränade, promenerade o spårade.

Frihet 40 minuter på morgonen och några timmar på kvällen, även en natt tillsammans med mig i sovrummet, som innebar att jag inte fick en blund i ögonen.

Sedan fick dom flytta ner i källaren under dagtid med sin loftsäng, kattlåda, mat, vatten och frihet. Växelvis umgänge med mig under kvällstid, prata om att jag alltid hade dåligt samvete.  


Nu har vi emellertid kommit till den punkten att katterna får ha köket när jag inte är hemma och Dixon finns i hallen och övriga huset. Tryggt för allas bästa.  


Du som har läst de dagliga inläggen vet viilken resa det varit. Två veckor har gått och igår kom "breaket". 


Kattprojektet har fått konsekvenser som jag inte hade en aning om. Dixon har blivit ännu mer lyhörd

och lyder minsta viskning. Jag har blivit lugnare och säkrare på att lita på min känsla. Jag tror att jag har börjat komma ihåg kattspråket och Dixon läser katterna mycket bra.


Att studera Prinsen, Dixi och Dexter är och har varit så intressant, sedan om mina mänskliga slutsatser är rätt eller bara en tolkning spelar ju faktiskt ingen roll.  


Slutledning: Oerhört jobbigt och fantastiskt lärorikt men gett mig ohyggligt mycket!

Nu kommer suddiga bilder som nog betyder mer för mig än någon annan.


Tack för att du orkade läsa!


        


          



          


 



Av Annette Olsson - 17 augusti 2014 17:00

Söndag 17 augusti 2014


Semesterblogg som borde skrivits tidigare. Men med händer fulla av livets nycker så blev det inte så!

Överhuvudtaget en fantastisk semester trots diverse inslag av verklighetens vara!


Massor har blivit gjort i trädgården, hundträningen tog ett plötsligt slut med en skadad trmpdyna.

Guldgruvan fick en rejäl genomgång. Dixon har fått genomleva dagar med matte "all over".

Avslutningen blev mindre trivsam och ja känslomässigt jobbigt samtidigt som underbar.

Sönernas fantastiska pappa fick somna in den 31 augusti en dag före sin 70-årsdag.


Träningsmässigt har enträgen träning på markering av apporter gett resultat men vi har tappat vissa moment vad gäller lydnaden som måste börjas om.


Nu har matte för att lägga "lök på laxen"  tagit på sig uppdraget att fixa vänskap mellan två dumpade kattflickor och Dixon.


Om man ser det från den positiva sidan, så lär jag mig att lita på min sk intiution. Alltså flexibel och beredd att se allt från den ljusa sidan. Vilket ju måste ses som en gudabenådad uppgift.


Jag är med andra ord tvådelad, nöjd, glad, sorgsen och tacksam. Om det nu verkar ok.

                                       

Av Annette Olsson - 25 juni 2014 13:14

Onsdag 24 juni 2014

Semester och Dixon är helt slut efter promenad, det kostar på att ha matte hemma dygnet runt.

  

La sig fint i buren och somnade. Småningom så var det tid för en semesterlur.

När prinsen steg ut ur buren så haltade han, höger bakben lyfte han. Nu blev det panik,   

kollade mellan trampdynan och han tyckte det var obehagligt på ett ställe. Jag kunde inte se någonting, ringde till Birgitta som jag pratat med tidigare och fick även lugna trygga rådet av Lennart; vila värme och kärlek. Efter vår lilla lur och kommer ner för trappan, så öppnar jag ytterdörren och han studsar ut exalterad men när jag kallar så haltar han igen.  


Operation pill, rengöring med alsollösning och skrapade/duttade med tops. Givetvis som den ängel han är lägger han sig fint på sidan.   


Upptäcker pyttesmå blodfläckar på köksgolvet. Jag tar för givet att det är en tagg eller annat föremål han fått in (ytligt). 


Historien börjar här, för under kvällen så springer han runt hämtar Fajtabollen, studsar för att få mat och är precis som vanligt.  Nu stödjer han på benet........ Jag säger bara "Män som hanhundar" blir ynkliga när något fattas dem. Hela hans beteende, blick var: matte tyck synd om mig.  


Jag kan väl säga att jag var något lättad men fortsatte observera honom och tassen. En god natts sömn, på morgonen var han som vanligt, full av energi och spring. Endast en kort rastrunda.


Rengöring av plattor och trädgårdsmöbler med hjälp av en mycket engagerad Dixon som vill döda slangmunstycket.  Han är alldeles för intelligent för att jaga vattenstrålen.   


Nu är han tvångskommenderad vila, ligger och tittar "under lugg" på mig, fast han saknar lugg.

Prinsen verkar må bra, nu är det bara jag som fortfarande är orolig och observerar. 


Jag tänker så här: när min tik Shiva började halta på promenad, så hittade jag en plastbit ifrån "leksaksägg" mellan trampdynan, väl borttagen så fortsatte hon att halta ytterligare några meter.


Skit i ögat har vi alla fått och efter borttagning så känns det fortfarande som det är kvar......

Är jag naiv eller vad?


Fortsättning följer en annan dag...........


 







  

Av Annette Olsson - 11 juni 2014 19:30

 Onsdag 11 juni 2014


Idag är en stor dag, för en stor hund, både fysiskt och mentalt! Prins Ferrari Turbo Dixon fyller 3 år!


En hund som har en off och onknapp. En hund som älskar att arbeta, träna, busa och gör mitt liv till någonting underbart. Dixon gillar våra långpromenader med vilt, hästar, kor, kaniner och ekorrar.

Dixon älskar sitt "kungarike" dvs vår numera vildvuxna trädgård. Dixon älskar att bada, duscha, bli kammad, rengjord i öronen och givetvis bli klappad. Dixon älskar att apportera allt. Dixon gillar att träna inomhus. Dixon älskar bilen. Dixon älskar att komma hem. Dixon älskar att sova nära matte. Dixon älskar att kampa. Dixon älskar sin Bunny ( kanin). Dixon älskar sin Fajtaboll. Dixon älskar sötsaker. Dixon älskar när vi grillar.


Jag tror faktiskt att världens finaste Dixon älskar livet. Utvecklats har han den gode Prinsen. Hans skönhet sitter i mentaliteten, det finns inte mycket han ogillar, inte mycket av vrånghet eller illasinnad, utan tvärtom en nyfikenhet och sju djälvar anamma. Charmar de flesta och lite lagom social och självsäker. Testar matte då och då men aldrig på ett jobbigt sätt.


En hyllning till en alldeles underbar schäfer med potential, nu ska bara matte leva upp till detta.

Stort grattis till min underbara Dixon!

         



Av Annette Olsson - 8 juni 2014 12:41


Söndag den 8 juni 2014


Härliga dagar tillsammans med Prinsen. Spårarbetet i fredags innebar; lugnt fram, sätta på sele och metodisk spårstart, näsan i backen och inte upp för att kontrollera, stannar vid apporterna. Sista biten är att lugna sig och kunna leka en stund innan vi går vidare. Ros åt Dixon men ris åt matte.  


Idag uppe med tuppen en runda till Snogeholm och promenad runt sjön. Inget bad då vattnet såg inte kul ut. Vidare till Svaneholm där Dixon fick bada. Lite knepigt att ta sig i med stenar och en kant. Längtan blev för mycket så då fick det bli hopp med utsträckta ben. Hela hunden lixom njöt och bara väntade på utslängd pipleksak.  Den gamla apportfendern med hål i sjönk som en gråsten.   

I sin förtvivlan tog han ett näckrosblad i munnen och apporterade fint till matte.

Att fortsätta med havsbad var min tanke men dent fick jag ge upp, då han verkligen var "sjövild"  

Väl hemma så fortsätter han sitt race....... kan ju vara att han fyller på onsdag!


Hälsa på kalvar, kor och tjurar gillas. Vår skata skriker var än Dixon går i trädgården, varnar väl sina ungar. Han bryr sig inte det minsta.

Fåglarna på golfbanan är intressanta men han vet att det är meningslöst.

Hem och trädgård ser inte så himla kul ut. Gräsklipparen behöver lite omsorg och lämnas snarast för översyn.

Veckan som kommer innebär idrottsdag på måndag och Dixon får nog följa med.

På onsdag Prins Dixons födelsedag och en ny badfender blir det definitivt, ett rejält Bauta ben och Vom.   


Student på torsdag och det är den värsta och roligaste dagen. Innan dess ska betygen vara satta och stresspåslaget lär bli som vanligt otrolig.  

Sedan tänker jag ta itu med hem o trädgår och bara glida in i semesterkänsla  



   




Av Annette Olsson - 1 juni 2014 14:30

Söndag 1 juni 2014


Exteriörbeskrivning för korning i Stehag.

Ett kärt återseende av Stehag och minnena av Shiva kändes in i hjärteroten.    

Det började inte så bra, jag visste inte att där skulle vara en valp/unghunds specialutställning.


Så första problemet blev att betala parkeringen men med ödmjukhet och erbjudande om att hämta kontanter efteråt så nöjde sig förstående vakter med 25 kronor istället för 50.


Sedan blev jag nervös! Det var ju en exterörbeskrivnng jag anmält oss till......... för att slippa

ringträning och allmänt ståhej.  


Väl i klubbhuset tog Snuffi hand om resten och förklarade att vi hade en särskild liten ring längst ner.

Då vände det så att säga, bra  och nära min parkering så vi slapp gå igenom springande, ropande, tjoande, smackande och pipande folk.


Men ett förbannande skällande från alla dessa hundar och inte minst de i bilarna.

Rastrunda i stekande sol och därefter Dixon in i bilen med lucka öppen och hänglås på.


Underbara Dixon är som alltid tyst!!!!  

Vi var ekipage nummer två, så jag tittade på ettan och det tog sin tid kan jag tillägga.


Undertiden insåg jag att detta var ett  utmanande slutprov på vår miljöträning, skällande, hoppande hundar och människor som beteede sig minst sagt konstigt. Stora fotbollar med snöre, pipdjur till förbannelse, folk som gömde sig i buskarna, kluckande, smackande och bara några meter från vår lilla fyrkant.

Men har man tagit "fan i båten får man ro iland".  


Beskrivare : Ulrica Bark, sympatisk, trevlig och jag gillade henne direkt.


Dixon tycktes förstå allvaret direkt när jag lotsade honom från bilen och förbi två killar som shamponerade in något lödder i sin tik.......   


Väl framme så hälsade vi och Dixon liksom bara följde med i fyrkanten, tittade intresserat på de i tävlingringen men följde med fint i trav något varv. Hela tillställningen blev förbluffande med en Prins som stod stilla på mitt kommando och lät sig mätas, stå stilla, plockas i munnen, på benen, kulorna, tassarna och rent allmänt just stå stilla. Mätning av manken blev ett oroligt moment för matte då Dixon gjorde lekinvit och försökte komma undan.

  

Ulrica förstod direkt och hon fick ta över kopplet, matte några steg bort. Fixat och klart. Sedan hade vi nytta av han i busken, för då ställde Dixon upp sig exemplariskt efter att jag viskat; pass på, var är busen?  


Slutpläderiingen blev minst sagt helt underbar! En underbar schäfer, glad, lekfull, följsam och konstitutionsmässigt helt prefekt . En hund som både jag och uppfödaren borde vara mycket stolta över. Övervägande delen ettor några tvåor och en 6:a för inte tillräckligt pigment. Godkänd.


Glad men absolut mest stolt över Prins Dixons uppförande som var exemplariskt.  Ett kvitto för matte!



 



Presentation


Team Dixon

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ team-dixon med Blogkeen
Följ team-dixon med Bloglovin'

Hundträning

Gästbok

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se