Denna vecka har vi tränat betydligt lugnare! Värmen kom och jag misstänker att detta påverkat Dixon. Kanske jag bara inbillar mig eftersom vi ofta är ute 2-3 timmar  Spår utan speciell vind gav mig kvitto i jämförelse med övriga spår som alla haft rejält med vind. Alla apporter sk. markerade, i kärnan. Matte blir lixom lite orolig när allting flyter på bra....Nu måste jag sätta upp nya mål och det primära är inkallning med störning. För att ytterligare skryta så har vi hittat varandra, Dixon visar alla tecken på att vilja samarbeta, vilket förvånar mig! Vad är fel?  Tänk att jag aldrig blir nöjd.

Jag längtar efter sökträningen/miljö eftersom han visar klara tendenser till att vilja bevaka och söka leta. Dessutom tror jag att detta ytterligare kommer att förstärka lydnaden. Detta då Dixon visat klart och tydligt att i sk. skarpa situationer bli lugnet själv. Havsbadet gav mig en sensationell upplevelse  av att han är trygg och litar på mig i nya situationer.

Största problemet för matte är just nu: hur prioritera? Trädgård, hem och städning? Vad jag vill självklart, träna Dixon.

Slutledning: Allt har sin tid och plats, träningen får inte ta över hela fritiden, samtidigt som tiden just nu är den viktigaste för Dixons vidare utveckling. Har du orkat läsa så här långt? Grattis   

Denna vecka har varit en av de bästa träningsmässigt.   Allt har fungerat enligt plan. Känner mig ödmjukt tacksam att Dixon blivit en gosig och följsam kille.  

Kopplar av inomhus och utomhus, följsam och bra kontakt. Inga korrigeringar behövs, inga brösttoner... Vi har blivit samspelta och han är fortfarande busig, taggad och spjuveraktig med glimten i ögat.   

Vissa beteenden skiter jag i just nu. Vill bara njuta av det som fungerar.

Mitt spår? 40 graders lutning nedåt och 12m/sek i ryggen och 30 kg med fyra ben det heter duga det! Dixon fixade det med alla apporter hem. Matte helt slut.

Dixon helt lugn trots att matte kände sig lite skakig, Dixon tryggheten själv! Jag trodde han skulle rusa iväg nedför, när han såg Eros!

Men han fann sig i situationen och vi väntade tillsammans, fick alltså bryta påbörjat spår och börja om. Inte så illa för ett nybörjarspår.   

Regnig tävlingslydnad!  Resulterade i att matte hade solsken i hjärtat hela tiden.   

Dixon blir bara bättre och bättre. Linförigheten börjar likna något riktigt bra. Trots  störningar som hund alldeles bakom oss vid linförighet.  Tack för hjälp!!!!

Dixon visste men brydde sig inte, för vi jobbade!! 
Helt fokuserad på kontakt med mig, så att han blev mentalt utmattad......

Slutledning: Helt plötsligt händer det!   

Veckan som varit har ur träningssynpunkt varit en seger   

Trots regn och sk. vårtrötthet har all tortyrträning gett resultat. Jag har hittat knapparna

till Dixon!   

Har bara tagit mig ca 5 månader.... Hitta rätt belöning...... Hur hård? Vek är Dixon?

Vem är denna hund hur fungerar han i olika situationer? Vad skrämmer honom om något?  Beundrar han mig? Vill han samarbeta? eller vara självständig?

Processen är mer komplicerad än många anar . Sen gäller det förstås att ta hjälp och lyssna på råd och utvärdera dessa... 

Givetvis så har jag varit tvungen att rannsaka mig själv, hur bra tror du att du är för din hund? Dvs. Dixon.  Träna/äga hund är en process som utvecklar både matte och hund i positiv eller negativ bemärkelse. 

Har du orkat läsa så här långt    så är svaret att man lär sig "to kill your darlings".

Och lita på sin egen känsla. Träna hund är ingen "Kvick fix".    

Trots tidigare hund och erfarenhet så har jag med denna individ Dixon lärt mig hantera världens dyraste boll: inköpt på Vip-dog 

Ihärdig planering och analys av träningssituationer har lyft vår träning. Köttbullsbelöning har varit bra vad gäller "skvallerträning" men som belöning för linförighet duger dessa bullar inte längre......   

Men skvallerträningen fortsätter. Kan rekommendera detta i högsta grad. Passivitetsträningen har oxå gett resultat det är ju lixom en kedja som hänger ihop.  

Problemet för mig och många andra är att strukturera träningen och det gör jag inte i träningssituationerna, det måste ske hemma i lugn och ro. 

Vad som behöver tränas hela tiden: passivitet = off , kontakt, miljö och givetvis spår och specifika lydnadsmoment.

Slutledning: Hundträning är inte tillfälliga infall, utan en mycket noga planerad och analyserad struktur av vardagen.

Kravet är: Diciplin, lyhördhet och konsekvens.   

Herregud! vad myndigt det låter, detta gäller givetvis för mig och min Prins.  

Dixons glädje och intresse för vatten måste fullföljas. Men idag fick vi tillräckligt med vatten ovanifrån så det är inställt. Löftet finns kvar, så fort som möjligt lina och låt honom plumsa!    Over and out!

Vi på lannet behöver bra möjlighet till träning! Jag har hittat Comealong!

Absolut nödvändigt.....  Kan inte ligga och köra 10 mil  onsdag, torsdag, lördag och söndag!  Jag förbereder min Dixon för att vara fäig för SBK Malmö som är min klubb.   Comealong ger oss alla det vi behöver! 

Förberedelse för verkligheten dvs. träning för tävling, spår/sökgrupper. 

Dessutom skapar Comealong kunskap om livet med hund! 

Vi har så himla  kul och är ett gäng underbara lantisar. 

Kent är en passionerad och en helt underbar människa med mycket erfarenhet och kunskap att förmedla. Men det viktigaste med Comealong är glädjen och prestigelösheten. Alla oavsett erfarenhet, ålder och kunskap är välkommna! Lydnadsgruppen är ett exempel på olika individer som vill olika saker med sina pälslingar. Den viljan och engagemanget går inte av för hackor.  Nu har vi tillsammans skapat en ny grupp , miljöträning med figurant sök och uppletande på ett extra ordinärt objekt.  Dixon och matte är så tacksamma för att Comealong finns! 

Hemkommen efter jobbet trist och grått, känslan är ska vi verkligen träna  Krävs rejäl rastning först och så blev det. Rutinen är packa väska, vara först på träningen så vi passerar själva den sk appelplanen utan störning. Ut på ängen och körde igång nästan 30 minuter innan träningen.

Det börjar regna Dixonn tyckte strunta i det matte!! Helt plötsligt har vi skitkul..... uppletande av apporter, lekträning av markeringar och kontaktövningar.    Hundarna börjar anlända både kända och nya ystra. Vi tränar linförighet med superkontakt. Helt nära övriga..... Dixon bryr sig inte om någonting mer än matte och när väskan öppnas. När Kent pratar och hjälper ekipagen, så går vi in på appelplanen och kör några vändor linförighet, belöning med bollen. Dixon drar längtansfullt tillbaka till vår väska med alla spännande saker i!  Så här håller vi på: linförighet med superkontakt både en bit brevid och inne på a-planen.  Ja vi varvade detta med lek, kel och passivitet som fungerar alldeles utmärkt Solen och matte sken i kapp och klockan var 20:15.

Slutledning det lönar sig att träna passivitet, vilket denna matte har svårt för. Vinsten av tidigare passivitetsträning har idag gett utdelning. Dessutom verkar Dixon tycka att matte är rätt så kul. 

Grädde på moset jag mår strålande mot när jag kom hem.    Dixon nöjd efter kycklinglever och " Taste of the wild". 

Shiva                                     Shiva                                             

                                                  

                                                  

Jag som skriver är Annette och matte till Dixon 10 månader, vi bor i Mossby och har en underbar trädgård.  

Dixon blev min prins när han var 5 månader, men jag  träffde honom innan vi blev sambo. 

"Kärlek vid första ögonkastet".  Vår gemensamma blogg kommer att bjuda på vardagen med ny hund och vardagen som den är........ helt underbar med Dixon.  Matte är lite "shaky" finns ju andra oerhört proffsiga bloggar! ´

Dixon och matte är entusiaster  så vi kör på.  Bilder och utseende kommer efterhand att förändras och förhoppningsvis bli bättre. Välkommen att besöka Dixons kungarike!