Idag var vi hos Johan på hans underbara hästgård!   

Johan erbjöd mig och Inger en utmaning, spårmark i hästskogen.   Vi kröp under elstängsel och la tre parallella spår i mossa, vissna löv, över grenar och hästskit. Tillbaka på stallbacken grillade vi som vanligt.

Pratade om jakt, god mat och hunderi "of course".  

Innan tid för spåret hälsade Dixon nyfiket på den kastrerade hingsten genom halvdörren, båda två lika intresserade.  

Tid för spår så Inger och jag traskade  in i hästhagen. Mitt ena skosnöre hade gått upp men det fick vänta.

Vi och hundarna var taggade så att säga.   

Helt plötsligt kommer stoet som ska föla idag och två andra hästar efter mig som var sist.

Jag blir ärligt talat riktigt rädd, finns inte mycket som skrämmer mig.  Simmat intill hajar och paddlat med alligatorer runt om. Men nu så springer jag med en motsträvig Dixon som tycker a matte ska vi inte hälsa på pållarna! Kanske inte så konstigt då jag tränat honom att acceptera hästar......  Annette tänker    man ska inte springa men det är ju inga rovdjur...... men sociala flockdjur.

Avgjort! bättre fly än illa fäkta.    Väl utom räckhåll under elstängsel ropar Inger, hur tar vi oss tillbaka?  Vi tar en sak i taget, det ordnar sig....... Underbara Inger svarar, skönt jag känner mig så trygg med dig!!!!!!  Hon skulle bara veta hur skraj jag var.  Adrenalinstinn och uppjagad matte, vilka förutsättningar   Dessutom första gången för ett konkurrensspår.   Det gick som en dans, Euoforia up,up,up    både Clara och Dixon fullkomligt fokuserade på sina spår, trots att de fick vänta när vi kröp under nästa stängsel. Dixon har aldrig spårat så bra som idag, alla apporter hemma och härligt målmedvetet spårarbete.

Nu var det slut det gick inte att skjuta upp återvägen....... Jag började leta ovanför mig efter en annan utväg och skrek till Inger jag kollar av. Dixon och jag hamnade i fullkomligt ogenomtränglig terräng jag hade gräs upp till hakan. Blev dessutom biten av en liten mygga i en sårskorpa så blodet rann över armen. I kritiska stunder som dessa blir Dixon lugnet själv    även om han inte gillade terrängen.   Hoppade som en kängeru för att komma fram.

Återvänder tillbaka till utgångsläget och nu har Johan hunnit spåra med Jenny. De ropar att jag kan komma ner.....

Tack Johan du är tryggheten för mig just nu!      Vi går igenom hästhagen där tre hästar lugnt betar en bra bit bort.

Detta låter lätt som en plätt men jag var rädd!  Alla tre var vi överens om att detta var absolut de bästa spår våra hundar gjort. Det var väl värt mödan och rädslan. Slutledning: Det som inte dödar härdar!

Har aldrig varit intresserad av fåglar, förmodligen pga bristande kunskap!

Då Shiva och jag flyttade ut till Mossby och fick en helt underbar trädgård, med ett duvpar, skator, fasantupp och diverse småfåglar så har jag börjat njuta av dessa djur.

Deras läten och ungar i holkarna är till stor glädje och fasantuppen som återkommer är kung i trädgården  Shiva vande sig snabbt, tuppen och Shiva vaktade både vår trädgård. Skator är oerhört intelligenta fåglar.

Hemkommen efter arbetet minns jag när en skatunge förvillat sig till marken och Shiva sprang fram..... Ungen stack ner näbben i gräsmattan och jag trodde den var skadad! Mamma skata förde liv.... Går inte att beskriva.....    Vi avvaktade och gick fram under fasanfullt oväsen. Ungen spelade död.  

Så småning om haltade den bort men detta var bara en avledande manöver.....

Ikväll var Dixon ute och jag hörde detta varnande läte, rusar givetvis ut, Dixon nosar i en av buskarna där jag ser en skatunge. Fångar in Dixon och tar in honom. Kontrollerar så att ungen verkar ok. Mamma skata slutar skriiiiika och vi avvaktar.

Jag är så glad för att Dixon verkar så lugn och inte bryr sig, bara lite nyfiken. Efter en stund släpper jag ut Prinsen som inte bryr sig om busken.... Mamma skata pratar och varnar. Hoppas hon snart förstår att Dixon inte är något hot! Helt underbart att se olika djurarter interagera på ett bra sätt. Detta är för mig livskvalite.  Mamma skata talar fortfarande för att lära sina små och Dixon bryr sig bara om sin boll.

Slutsats: Naturen är helt underbar t.om fåglar kan lära sig en form av tillit! Fasantuppen lärt sig fostra en shäfertik genom att sitta några meter från mitt trädäck.

Nu får han en ny uppgift: att fostra Prinsen.  Fråga mig inte hur det går till!

Det bara tycks fungera    

Efter 6 månader av träning varje dag, ser jag resultat och vågar vila  Nyttig erfarenhet för den träningsnörd jag är!

Just nu är vi inne i en mycket harmonisk period. Morgonrundan är ljuvlig, med varmt väder och Dixon som självmant vill ha kontakt hela tiden.  Ikväll är första gången vi inte drar ut på prommis. Vi softar med BL i trädgården! Matte trött efter projektredovisningar, rättningar och förberedelser för betyg.   Bara fyra veckor till semester! Känns helt underbart.

Listan på vad som behöver tränas är lång men måste givetvis ske i rätt ordning. Det var planerat utställning till den 26 maj men det avvaktar vi av flera skäl. Bl. a att matte måste genomföra tjänstegrens-utbildning med hela bataljonens hundar.

Givetvis följer Dixon med för att få ett rejält spår på Björka.   Fysträning av Dixon och matte ska planeras. Vi har tjuvtränat med lätt jogging och Dixon gillar detta   Med tanke på hans ålder tar jag det mycket lugnt men funderar på att börja simträning då han älskar vatten   Så fram till semester blir det enklare form av fysträning, miljö, spår, sök och uppletande. Givetvis kombinerat med kontakt, linförighet, passivitet och gå fint.

Just nu känns det bra för matte att koppla av och inte känna av prestige. Dessutom måste  komage inhandlas omedelbart. Den nya biabädden har äntligen fått väck plasten runt om och Dixon har ännu inte visat tendenser till att bita i densamma. Denna vecka blir det fri träning onsdag, miljö/sök torsdag, lördag spår Björka/miljö patrullhundar och söndag spår skog. 

Slutledning: Träning genom vila kan ge resultat precis som i golf!

Torsdag

Härligt med fyra dagars ledighet och tid för hundträning och trädgårdsfix.

Gick jag lös på infarten och rensade ogräs.

Planen var infart, entré plocka undan gräsklipp och kantklipp. Hänga upp gardiner i gästrum, grovstäda kök.   

Första gången med miljö/sökgruppen. Dagens introduktion bestod av: uppletande i koppel, uppletande lös hund, sök av figurant och detsamma inomhus. Riktigt roligt att se hur duktiga hundarna var.
Nu ska här byggas ramper och säkras stockar! Rejält med vind i alla riktningar pedagogiskt perfekt för förarna. Att läsa hund och vind var dagens mål.

Fredag

Alla dagar borde vara som idag! Morgonpromenad på 4-5 km, strålande sol.   

Det blir en hel del träning under denna runda. 12  mycket sociala kor på 1-2 meter. Detta tyckte  Dixon var läskigt.  
Står alldeles still, vittrar nej inga hundar att leka med, stora är dom oxå! Jag lät honom stå, han var helt fokuserade och följde varje rörelse. Nyfikenheten tog över och han börja nosa i gräset närmare. Korna... följde oss och till slut insåg Dixon att dom är ok.
Träningen blev : gå fint, lös med av matte bestämt avstånd (hjälp lina). Rådjur som passerade vägen. Dixon stilla, kommer till matte för belöning. Dixon markerar spårövergången. 

För allt i världen bjud inte hem Dixon och mig på grillning!
Dixon snodde en rå entrecoté med svartpeppar på från grillen  
Jag kollade i köksfönstret men såg inte när han tog den. Dixons bankkonto står på minus..... Men en utomordentlig grillvakt är han.  Skratta eller gråta.....  I love that dog  

Miljö/sökgrupp! Underbart att se hundar som: Hermes, Norton, Izor, 12 år gammal Zingo, Shakira, Alli och yngste Dixon.
Underbara Puma stolt som en tupp när polleten trillade ner! Zingi hittade figge lycklig som få. Balder letade lugnt och säkert, kompisen en Softy absolut yngst i gänget gjorde bra ifrån sig. Skön blandning av rutinerad och nybörjare. Vidare träning läggs upp utifrån hundens erfarenhet. Roligt att se så engagerade och duktiga förare.  

Sommarvärmen kom trots detta gjorde alla hundar mycket väl ifrån sig! Inte minst Dixon med bra tempo och nosen i kärnan och alla apporter markerade. Väl hemma var det inte tal om trädgårdsarbete! Håglös, varm och trött planterade jag några lobelior och flyttade några lavendelplantor.  Hade ett sporadiskt utvecklingssamtal med Dixon angående kantstenar STORA! Lagade en god sallad och Dixon fick smaska i sig resterna. Powernap och ut i trädgården igen. Matte full med energi tog vattenslangen för att vattna nyplanterade växter. Men kände att nu ska han få igen  Sprutar vatten på hela Dixon. Snacka om att det var uppskattat, han fullkomligt älskade denna lek   Dixon anföll gång på gång, ruskade om sig och ny attack!

Dixons hämnd blev att ta vattenkannan i munnen och springa runt i motorcrosspåret  

Numera är kannan totalt punkterad och oanvändbar. Men vi hade kul   

Min relation till Dixon har från början haft väldigt fasta rutiner. Vilket varit bra för den allmänna lydnaden.   

1) Sitter lugnt vid dörren när vi ska ut.

 2) Sitter lugnt och väntar på sin mat.

3) Hoppar in och ut i bilen utan kommando (genom kroppsspråk)

4) Utträttar sina behov enligt klockan

5) Öron, klor, tänder och pälsvård fungerar.

Detta är ingenting jag behövt lära honom, det har fungerat  redan från början pga våra rutiner och min konsekvens.

Följande punkter har vi tränat:

6) Vet vad vila betyder.

7) Leta förstår han

8) Duscha och givetvis  Nej! Som enligt mig är ett mycket tråkigt kommando.... Försöker undvika detta då han lyder kommandot men meninglöst för det behöver upprepas. Alltså fungerar det inte, han gör samma sak om igen......

9) Miljöer fungerar det vi tränat som är åtskilliga men fler återstår.......

10) Passivitet/off har vi tränat och det fungerar till 90%

11) Promenaderna med hundmöten fungerar, har aldrig varit ett problem.

12) Spår, uppletande, bevakning/skvaller och sök finns redan naturligt hos alla hundar och det har jag uppmuntrat/belönat. Gett mycket bra resultat.

Så nu återstår 100% lydnad vad gäller inkallning och det svåraste att inte bry sig om andra hundar vid lydnaden.  

Som uttrötad läsare förstår du säkert att detta är skrivet för mig själv till mig själv. So sorry!

Under min semester närmare 6 veckor så skall markering av apporter, släppande, stanna, platsliggning förfinas och kontakt linförighet och fritt följ slipas...... Snacka om att jag har att jobba med! Glömde simträning!  

För att detta ska fungera måste jag få övriga livet att fungera dvs. trädgård, hus och interiört, här kommer att skrivas listor på rutiner vad gäller dagar.....

Nu är jag en väldigt spontan och allmänt gladlynt person som brukar fånga tillfället och leken men känner att jag måste strukturera och analysera våra övningar yttterligare

  Slutledning: Jag älskar detta!!!!! Problem/utmaningar som måste analyseras och värderas men framförallt hitta en lösning. 

Eftersom jag lagt allt  krut på Dixon så måste jag börja få rutin på livet i övrigt. Detta innebär hus, trädgård och interiört!

Jag har lärt känna honom och konstaterat att han är en hund som belönar delvis sig själv genom att arbeta. Han är en Gud vad gäller att arbeta!!! Lättlärd och fattar direkt, nyfiken och orädd. Dixon har stort behov att vara med oavsett vad jag gör så tycker han det är spännande. När jag städar är det ett äventyr för honom.

Denna vecka har vi koncentrerat oss på spår. Jag har fått kvitto på att halvstorm respektive kvav lugnt ger marginell skillnad i tempo. Liggtiden påverkar något men Dixon spårar mycket målmedvetet och med lite för  hög hastighet, dock

med nosen i backen. Svårt att bryta honom vid spårslut. Tillhör typen där arbetet i sig är självbelönande.  

Måste öka längden avsevärt.

Veckans höjdpunkt   blev att få träffa mina nya ekipage till kompaniet.

Vi körde introduktionsövning för nya patrullhundar. Utbildning för soldater, grupp och plutonchefer. Alla blev som barn när de fick hälsa, visitera, kampa, promenera med lös och kopplad hund.
Patrullstig och genomsök. Både tvåbenta och fyrbenta skötte sig utmärkt. Som vanligt var humöret på topp!  

Mattes absoluta höjdpunkt var att låta Dixon pröva sök inomhus. Stort hus två våningar. Var tvungen att bara prova...... Koppelsök. Dixon fick styra själv, drog igenom rummet vi ätit i och markerade 3 stolar och den fjärde extra noga där matte suttit "of course",   vidare igenom två rum.

I det tredje rummet markerade han mycket tydligt genom att klättra upp på en soffa!!!  

Bakom soffan låg figgen. Inte förvånad men glad! Även här struntade han i belöningen, mer intresserad av figgen och soffan än trasan. Skärpning matte, detta måste justeras.  

Veckans överraskning var när jag kom ut ur duschen och gör entre i sovrummet och ser Dixon liggande på sängen. Hjärnan fungerade inte hela Dixon var vit överallt!    Små små mjuka fjädrar stack ut ur munnen och hela sängen och Prinsen var övertäckt av små fjädrar. Han såg mycket lycklig ut.   Min huligan hade som alla säkert förstår dödat en av mina dunkuddar och även om hålet var litet så var det fjädrar i hela rummet.

Ibland måste man vara pratisk och det fanns ingen tid till att åtgärda förödelsen.  Den natten sov vi mjukt på små små fjädrar precis överallt. 

Dixon   är fortfarande förälskad i det som är kvar i kudden.

Endast tre arbetsdagar i veckan som kommer, dessutom börjar vår miljö/figurantsök kurs. Så många intresserade att vi kommer att köra två grupper.  

Slutledning: Matte rengjorde både badrum   och sovrum   efter söndagens spår och upptäckte att även madrassen fått sig en "kyss". Således måste en ny bäddmadrass inhandlas Dux...  Undrar vad en sådan kostar 2x2 meter?   Får nog bli "Bäddtemas" svar på Biltema!  "Att se livet från den ljusa sidan"  

Ibland blir det inte som man tänkt sig! Början på denna vecka var inte kul. Flocken/familjen Palm blir tvugna att låta en ung Spex vandra över regnbågsbron.    Jag har aldrig träffat Spex men det spelar ingen roll. Jag är av naturen oerhört blödig vad gäller djur.....   Men en riktig bitch vad gäller människor.   Familjen Palm som arbetar idogt men sina hobbisar/älsklingar.

Det känns bara inte rätt att de ska utsättas för detta oxå! Vad gäller hundhållning så står dom högt på min lista!   

Det tog lixom udden av all verksamhet med Dixon. Själviskt så tänker jag dessutom på alla sk. blindskär man kan råka utför!   Så detta inlägg är enbart till för att lindra min egen ångest för deras sorg .

Men oxå en påminnelse för den person som pratar dynga om mig via chatt och telefon. Fortsätt gärna men du tycks inte veta vilka som är dina vänner om du har några sådana. Var försiktig med de kränkningar du uttalar. Kom ihåg att jag har inte sagt ett enda ont ord om Dig. Du spelar ut dig Själv på ett väldigt klumpigt sätt!  För mig är detta "over and done".

Denna vecka har spår varit temat! Nu känns det riktigt bra  Fortfarande matte-spår, korta i medvind, raka spår.

Vi tar det lugnt längre tid men slippa "göra om gör rätt". Fortfarande apporter med en liten bit godis under. Under mattes semester kommer vi att träna apportmarkeringar. Just nu blir Dixon van vid apporter och förknippar dessa med belöning. Dvs han stannar och får sin belöning. Apporterna är lika mycket ett kvitto för matte att vi är rätt på det.

Nästa vecka kommer vi att utöka spårlängd och underlag. Dessutom behöver vi träna spårstart!  Dixon taggad, van vid mattes upptramp med godis i. Därför letar han nu efter godiset. Medvetet från mattes sida!  Innan spårstart ligg, väntar jag med eftersom han är taggad och jag vill inte bråka med honom i onödan.  Kvittot efter anteckningar är att han spårar i kärnan om det inte är halv storm. Dixon klarar av störningar som att börja om.

Störningar av människor och hundar i närheten av spåret behöver vi träna mer på. Dixon motiverad och målmedveten.    Matte belönar mer i slut än tidigare.  För övrigt fortsatt kontakträning i linförighet, inkallning och passivitet utomhus. Dixon fortfarande exalterad vid lydnadsträning inne på planen om vi inte tränat flås innan.

Test av sökträning visade klart och tydligt att all upphetsning slutar då han vet/läser att han får jobba.  

Dessutom kommer vi att träna promenad med annan hund!  

Slutledning: Vi har nått vissa del mål men har en del kvar. Krävs även vila och återhämtning för att poletten ska trilla ner. Hemmavid och när vi promenerar eller besöker djurkliniken eller gågatan i Skurup är han en.   Inga brösttoner fungerar, då tror prinsen att det är lek......

"Vi får dom hundar vi förtjänar"  Vissa personer kan inte möta ett argument som detta! Detta är inget argument utan en metafor. Personen jag syftar på vet inte vad en metafor är, så det säger ju allt.

Trist med människor som tror dom vet allt men saknar självinsikt och  ödmjukhet.