Denna vecka härlig ur väderlekssynpunkt!   

Onsdag så hackade denna kvinna ogräs på inkörseln i gassande sol. Svetten rann och jag tänkte på hur brun, tränad och nöjd jag skulle bli! Näst intill svimfärdig innan sökträningen.  

Sökträning med trauma för matte.   

Dixon tvärnitade med rest ragg och höjd svans pga doften av en rätt stor plastpåse fylld med blod.

Egentligen tyckte jag han var smart.......

Torsdag besiktning av bil gick si och så. Stråkastarglasen måste poleras!!!! Dum blondin frågar kan jag göra det själv. Men ack nej! Krävs speciella medel, detta är ett vanligt problem på Passaten berättar en mycket trevlig ung besiktningsman...... Kostar 300 kronor per glas. Har redan bokat tid men tänker ställa samma fråga till verkstaden.  

Resolut åkte jag sedan till objektet och frågade vad som varit i påsen. Inget ont utan det har något gått med sig. Träffade Mr and mrs Kennel som bekräftade att det var nötkött och vom, dessutom hade 4 av deras hundar precis varit där. Vi fikade och jag blev tillfrågad om jag ville bli fodervärd för en 20 månaders tik. Vill och vill!!!!! Men hur ska tiden räcka till.

Vi satt och pratade hund i gott och väl en timma. Det visar sig att Mr Kennel är utbildad figurant (skydd).

Vilket ju gjorde honom guld värd.   

Lovade att testa Dixon innan han åker till segrarutställningen.

En kontakt som behövs med tanke på bristen av IPO-figgar. 

Avslutning i torsdagsgruppen blev fantastisk då alla tränat sina hundar och se det lyckades för samtliga med lösrullarna. Alla har gjort fantastiska framsteg men gladast var nog jag!  

Upplevelsen av nöjda, stolta och glada förare kan inte köpas.

Vår polis kom med ett befäl men jag var ute med ekipage så det var endast bilvakten Kent som pratade med dom.

För varmt för att stanna och vänta.   

Jag skickade Dixon medvetet till samma ställe som onsdagen (då kartongen med plastpåsen fanns kvar).   

Inga som helst problem, han vittrade påsen för övrigt var det ett tomslag. 

Vi tog paus och Anne bjöd på kladdkaka som smakade mums!

Fredag småfix i trädgård, började själv måla verandatak, hackade vidare, tvättade plattorna med Yes, vilket gav fantastiskt resultat.

Hade jag haft en högtryckstvätt hade resultatet blivit strålande. 

Vattenkrig med Dixon och köksgolvet ser ut därefter. 

Härlig grillafton och Os-invigning.

Idag Lördag åkte vi till Genarp och matte la ett långt (allt är relativt) spår med vind från alla håll. Gick över förväntan även om nosen var något för hög i motvind, förmodligen berodde detta på för kort liggtid.

Dixon klart påverkad av värmen men fullföljde, tog sina fem apporter och gjorde ett spontant upptag.

Tillbaka i Skurup köpte matte en billig pool till Dixon. Vi avslutade med bad på Mossby Beach. Hela Dixon översköljd av vågor.  

Hemkommen så blåste denna matte upp poolen och började fylla den från vattenslangen! 

Detta var mycket korkat   Dixon jagar ju strålen och den studsade i minipoolen! Dixons käftar slår igen och botten kommer lixom emellan.

Ja, så var den poolen kaputt!!!!   

I dessa lägen kan man inte bli arg bara resignerad över sin egen dumhet.

Nu är det exakt åtta dagar kvar till semestern är över.  

Jag ska bara plocka hallon, körsbär, vika bauta tvätt, måla verandataket, tvätta köksgolvet, hacka klart, ombesiktiga bilen, ut på kvällsöl med grabbarna   och lite annat smått och gott.

Så jag satte mig bara ner och njöt!     

Slutledning: Den riktigt sköna lata semesterkänslan har verkligen landat!  

Annex (Gästhus)

Lazy day!

 Ja, Dixon Micro poolen är Kaputt!

Yes! Idag började morgonen med bad i havet för Dixon och därefter spår. Nittiogradersvinkel, klockrent.

Full lina och djädrar det gick undan! Missade en apport....  

Känslan idag har varit helt otrolig! Äntligen energi vad gäller trädgård och pyssel.

Målaren Rebecca hade fått nyckel eftersom jag var tvungen att köpa ny lina till trimmern. Dixon instängd i sin bur. Hemkommen berättade hon att han varit fullkomligt vansinnig!!!!!  

Trots att hon hade pratat gullegull!

Detta gillade jag, han känner henne. Men kom inte in i mitt hus utan mattes godkännande. Tur han låg i buren.....

Väl ut ur buren så hör jag hur Rebecca säger NEJ! Matte skyndar dit. Dixon ville undersöka färgburken men stannade när Rebecca sa nej.  Rebecca som har respekt för schäfrar efter att blivit biten. Rebecca minst lika glad och stolt som matte.   

Rebecca ska tvätta sig och Dixon letar reda på hennes målarhandske och apporterar den till henne på 

gästtoaletten!  Första reaktionen från Rebecca är nej! Sedan förklarar jag att han hämtade handsken till henne. Snacka om mys....   

Hör till saken att jag skrikit nej, nej men det sket han i eftersom det var Rebeccas handske. Klok hund.

Denna underbara dag fick Dixon tyvärr vila i buren. Matte hade energi som aldrig förr. Grästrimmade, klippte gräs, plockade oroväckade stora nässlor och annat ogräs. Rengjorde grillen, soppade plattor, tvättade kläder inför hösten, tvättade plattor och styrde runt.

Äntligen infann sig semesterkänslan, sitta vid uteköket och dricka saft, bara njuta och få inspiration.

Den känslan har fattats denna sk sommar. Nu med endast denna och nästa vecka kvar känner jag mig i balans med sommaren.  Önskar oss alla att augusti, september kommer att kompensera oss under helgerna.  

Nu väntar en kantarell toast, broccolipaj och ett glas vitt! 

Jag är nog extremt lättroad! Blir så glad för varje litet framsteg. 

De små framstegen upplever jag hela tiden, positiv som jag blivit.   

Hur vet jag när framstegen är stora?  Det vet jag inte.

Jag vet bara vad mitt mål är, inget annat. 

1. Team Dixons blogg handlar om en hund och dess träning.
2. Träning och utveckling av mig själv, mina improvisationer och instinktiva analyser.
3. Rätt eller fel det kan bara framtiden utvisa.

Hoppas ingen tar illa upp när jag "är imponerad av Dixons kvaliteér".

Skvallerträningen har gett fantastiskt bra resultat. Allt levande markeras av Dixon men efterföljs av kontakt och intill matte!

Rådjuret (betande med vinden mot oss) som jag/vi upptäckte och matte viskande gjorde intressant medans vi smög oss på bakom vita hörullar. Exempel på en "livsfarlig" handling från min sida. Men Dixon höll sig lugn och vi kom 20 meter nära. När rådjuret sprang iväg var Dixon lika lugn.

Sådana små händelser ger mig en "kick". Änderna, kossorna på nära håll och Dixon stabil och säker.  

Vi gick  den långa Svaneholmsrundan (6-7 km) från andra hållet.

Matte hade tänkt till.... händer då och då!   

Så Labben (när matte vurpade) blev synlig och inte plötslig för Team Dixon. Detta fungerade alldeles utmärkt. Labben skällde men jag och Dixon var beredda vilket gjorde att Dixon hörsammade mitt Nej!

Således inget bakbens stående.

Sedan mötte vi en storpudel i flexi och jag gick åt sidan av vägen.

Opps!   Dixon lägger sig ner men har koll på pudeln.

Beröm, beröm lugn tyst och fin.

Femti meter senare vid nästa "stakethundsattack" fyra stycken hundar av olika raser. Lugn och fin vid sidan. (Vi är vana vid dessa, men Dixon har tyckt dom är otäcka och brukar resa ragg och höja svans). Obs! mattes tanke! förmodligen vill Dixon bara försvara! 

Nu börjar du bli trött som läsare, så även jag och Dixon.  

Nåväl jag andas djupt inför nästa utmaning. Nämligen den vita "vakthunden". Men som jag tidigare förstått, så vet han vilken "flock" vi är så han tittar men gäspar. Dixon helt lugn och bryr sig inte.  

Avslutningen på denna runda blir "Mejerifabriken" och no shit happens!

Idag inför spår så ska jag och Dixon ta oss över Kents appelplan medans Olivia, Grand Dane, gosar med sin extra husse. Olivia är skygg och har huggit efter mig (utan förvarning).  

Innebär att jag inte litar på denna hund.

Dixon taggat upp i bilen men vi börjar promenaden mot appelplan.

Matte orolig om Olivia ska attackera.   

Så vi vänder om och jag djupandas, blir förbannad och mycket bestämd.

Vi gör ett nytt försök och jag talar om för Dixon bry dig inte!!!!! Yes..... min älskade gulleprins är mer fokuserad på att få spåra och bryr sig inte.

Detta och mycket mer därtill är saker som jag blir barnsligt glad åt.

Dessutom alla de tack från passerande joggare, promenerade personer när Dixon lugnt står eller sitter!  

Jag passerade i torsdags en gammal man som jag brukar möta med sin promenadkäpp. Han satt ner under ett träd i skuggan och vilade.

Vi stannade och jag undrade om han satt och njöt? (orolig för om han inte mådde bra). 

Vi var en halv meter ifrån honom, han berättade bl.a att han är livrädd för hundar erftersom han blivit attackerad.  

Mannen talar om för mig vilken trevlig hund jag har! Sådant värmer....

Dixon sätter sig eller står blickstilla vid mötande människor. Bara om jag tillåter får han hälsa.  

Min trädgård har blivit styvmoderligt behandlad, mina vänner likaså och även interiöra fixanden. Men denna semester har helt ägnats åt Dixon. 

Dixon har tagit en stor plats i mitt hjärta,   vilket väl du som läsare förstår.

Slutledning: Efter dagens promenad över appelplanen och ett bra spår blev jag så himla glad. Varför blir jag trött efter att jag blivit glad?

Har du svar på detta så berätta!

Måndag 9 juli

Försiktig matte tyckte det var tid för Dixon att lära känna Malmö Brukshundklubb. 

Lika bra att köra på rutin, så vi tog en rastrunda i Hammarspark.  Jag kunde se hur Dixon blev förundrad, nyfiken och något mer försiktig. Givetvis fick han prova en parkbänk, för här fanns ju inga stubbar eller stenar. 

Dixon testar favorit positionen på parkbänken

Dixon fick sedan nosa av agilityredskapen och klättra på "balanshindret".

Körde lite lydnad på appelplanen, nosade av terassen, drack vatten ur vattenskålen, nosade av dörren osv.

Två små kaninungar presenterade sig för Dixon, dom var inte lika intressanta som bollen.

Är det nån där?             Appelplan stor som kohagen!   Vill dom inte öppna?       Wow! Här vill jag träna Hjälp mig då!

Dixons entusiasm och nyfikenhet var underbar att se. Avslutningsvis kom en säger en ägare med en liten hund. Ja, så fick Dixon sitta lugnt och titta!

Vidare åkte vi till djursjukhuset och hittade det sista bärnstenshalsbandet.

Tisdag 17/7

Morgonen ägnades åt att ta emot målare till staket runt trädäck, veranda och balkong. Dixon hälsade hjärtligt och hoppade in i målartjejens bil!

Bil som bil, är det tid för promenad så är det.  

Långrundan och fullt av rådjur på alla sidor av vägen. Matte mår inte bra och tar djupa andetag innan "vakthunden" men den låg på trappan och bevärdigade oss inte med en blick. Matte har intervaller med kramper i magen och är helt slut.   

På väg mot bilen kommer en lös Flatte gladeligen springande emot oss med matte i släptåg. ( Matten försökte kalla in hunden men det gick inte)

Annette beordrar ett Skarpt Nej, samtidigt som jag försöker lugna en på två ben stående skallande , gnällande, svansviftande, upphetsad Dixon.

Flatte matten undrar om de kan få leka.... hmm flatten 15 månaders tik, Dixon 13 mån. Vinden mot oss från skogen som vimlar av rådjur och vi befinner oss på en väg. Tyvärr måste jag neka. Fegt eller ansvarsfullt? 

Jag såg för mitt inre hur två upphetsade, lekglada unghundar drar iväg efter rådjur och en matte som inte mår helt ok.   

Erkänner att jag kände djupt för Dixon! Men så fort dom passerat så var han lika lugn igen och brydde sig inte. Ibland undrar jag om jag gör rätt eller fel.

Resten av dagen intogs ryggläge och vila.  

Onsdag 18/7

Till härliga Vomb. Det var ett tag sedan.... Dixon i ny miljö, härlig skog och massor av dofter. Betedde sig som en galning i kopplet.   

Det blev ca 400 meter med 5 apporter liggtid 40 minuter och det gick som tåget. Vid slutet skrek jag stanna kvar och plockade några blåbär. Döm om min förvåning när Prinsen sitter fint vid flaggan och väntar på matte.

Efteråt promenad med släplina, behöver jag säga att det sköter han utmärkt och inkallningarna är livsfarligt snabba!   

Dixon lär sig snabbt och gör allt snabbt vilket innebär att matte hinner inte med......  

Vår nästa utmaning är träning på appelplan med några hundar i närheten.

Tredje semesterveckan har präglats av krav på Dixon.   

Förra veckans inkallning från fiskmåsar, hjälp med grillning och tisdagens vakthunds äventyr fick mig att inse att han är mogen för ovillkorliga krav i vissa sammanhang.

Lika glädjande för matte som tröttande för Dixon var Torsdagens 2 km "gå fint" längs landsvägen.

Fredagens krav var ligg på smådjurskliniken i Ystad. Givetvis har jag trappat upp kraven hemmavid oxå. 
För att slippa tjata Nej, Nej, så väljer jag noga mina enstaka Nej och för övrigt blir det kroppsspråk och kroppskontakt, eftersom Dixon gillar kroppskontakt och förstår kroppsspråk.

Idag Lördag innehöll långa Svaneholmsrundan åtskilliga utmaningar.

Dixon tog två människor och fem lösa hundar på ca 350 meter ( vind mot oss).

Gå fint med kontakt förbi korna och hästarna.

När vi kommer till "den vita vakthunden" är kravet kontakt, tyst och inget bakbens- stående. Funkade och den vita numerad kallad "vakthunden" låg ner brydde sig inte om oss...... Förmodligen känner han igen oss, det är ju inte första gången vi passerar eller så var han trött!  

Bil stannar och frågar efter vägen till Svaneholm Dixon sitter fint.  

Vi fortsätter lugnt och fint som ett gammalt par, Dixon får belöning i form av bollen vid ihållande kontakt, jag tittar på getterna och njuter.   

DÅ!    rusar en svart labbe mot staketet på vänster sida och vrålskäller, nästan 34 kg Dixon blir lika överraskad och rädd som jag och ställer sig på bakbenen i sträckt koppel.  

Varpå denna gamla kvinna trillar raklång, synd ingen filmade. 

Dixon och Labben kommer av sig, Dixon kommer fram och nosar på sin golvade matte.

Tar mig upp givetvis med en enda tanke! Släpp inte kopplet!  

Väl uppe och i god mental balans kommenderar jag lugnt Sitt och Dixon sätter sig med ryggen mot Labben. Labben skäller vidare.... Dixon sitter snett framför mig, så jag kommenderar fot och DET HÄNDER! Jag tittar på Dixon hela tiden och ser hur han undviker ögon kontakt med labben och vänder bort huvudet.  

Sedan fortsätter vi stolt ett lugnt och snyggt Fot med kontakt. Då först upptäcker jag att min högra hand blöder fingerknogarna uppskrapade. Jag stannar och låter Dixon slicka.   

Då är vi framme vid nästa utmaning två Jack Russel bakom staket skäller, nu sätter jag Dixon i riktning mot staketet efter att jag sagt ett lugnt Nej! Vi gör ett kort stopp. Dixon blir belönad!

Längre fram så kommer ett par efter oss med två ganska unga hundar. Vi går av vägen och jag sätter Dixon. När dom passerat följer vi efter lugnt och fint.  

Slutligen stannar en mötande joggare, jag får en komplimang vilken fin hund jag har och hon undrar hur gammal han är. Sedan får han gå fram och hälsa!

Bara en hundägare kan förstå hur hjärtat sväller......  

Att jag gör en sådan stor affär av dessa små skitbagateller beror på att Dixon fixar inte flera hundar åt gången, då blir han så upphetsad. Därför är det så viktigt för mig att träna honom vid enstaka hundar.

Oavsett stakethundar eller ej. Vanliga möten på promenad som regel inget problem.

Mitt nästa steg är appelplan med enstaka hundar innan vi fortsätter med  massor.....

Slutledning: Jag tror på att gå långssamt fram.  Denna vecka har jag t.ex inte använt vanligt stryp.

Dixon förstår NEJ! endast ett.... direkt följt av ytterligare önskemål från min sida.

Om du läst så här långt kom gärna med förslag eller tips.   

För övrigt håller vi på med markering av apporter, fasthållande av föremål vid avlämnande och givetvis kontakt, skvallerträning och inkallning.

Jag avslutade rundan idag med bad av Dixon i duschen, han älskar detta men det blir ju rätt blött så att säga.  

Denna vecka i städnigens tecken kombinerat med hundträning. 

Måndagen började med spår i Lavelund. Härligt med dessa vidder. Ett av de längsta spåren hitills, 5 apporter i ett variationsrikt spår. Skog, torrt, hårt, stig och ängsmark. Vi kommer att gå vidare och Vomb blir nästa.

Tisdagen ägnades åt morgonrunda Svaneholms lilla runt sjön.

Storrengöring av kök, fantastiskt hur smutsigt det kan vara på golvlisterna. Har legat på golvet och torkat lister, spegeldörrar, sopat och dammsugit.  

Onsdag Sök/miljögruppen: Riktigt nöjd med påsläppen av Dixon som oxå tog lösrullarna. Dixon tycks lita på mattes skick vilket gör mig så glad.   

Fredag Härlig morgonrunda med en hel del lydnad under vägen.  

Vi avslutade med träning av att stå still när ett företagsgäng gick ut till sina fyrhjulingar. Platsliggning när dom pratade och kollade motorerna. Sittande lugnt och fint när dom drog iväg.

Konstigt! min Dixon, lika energisk som han är lika kolugn när det gäller.  

Kvällen blev en underbar bekräftelse på teamwork. Matte fick hjälp av en riktigt duktig assistent. När jag balanserar skärbräda med kycklingfile ut till grillen, följer min assistenst med utan att hoppa. Assistenten håller koll på grillen, koll i köket när matte smörsteker bröd till sin Cesaer sallad.

Sista vändan ut till grillen glömmer jag tången, Dixon kan rutinen och hämtar tången!    Givetvis får han beröm även om avlämnandet av tången inte är helt klockrent.

Resultatet av vårt teamwork blev en underbart god Ceasar Sallad

Söndag  Klockan 8.00 och 20 grader varmt. Morgonrunda och ett första spår med 90 graders vinkel men hjälp av att rakt fram kom vi inte längre, således vänster eller höger. Dixon checkade av höger och vände tillbaka mot vänster..... Efter 1 timmes vila, ytterligare spårträning med Enzo, Malte, Shakira, Ali och Dixon.

Första No mattespår. Spårläggarna fick sällskap av två harar. Under liggtiden även rådjur med kid. 

Dixon först ut och precis vid spårstart hare hoppar upp en meter framför Dixon.   Opps! Intresse i sträckt lina, nosar av kommer tillbaka och spårar vidare. Matte nöjd i stekande värme och Dixon trött. Sedan blev det slapp i trädgården och något kallt i glaset. Vattenspridaren åt Dixon.

Måndag underbar morgontur med Dixon och släpande lina.

Avståndet till matte är helt ok och han har koll på matte större delen av tiden.  

Avlutet i slottsparken blev inte sämre! Fullt med fiskmåsar på gräsmattan Dixon sprang ut och matte bestämt NEJ! och inkallning.

Döm om min förvåning när han tvärstannade och kom tillbaks.

Fick givetvis STOR BELÖNING = Godis, Klapp, Mattes glada röst och boll kastad!!!!!  Måsarna satt kvar Dixon kollade men inga som helst tecken till att springa efter dom. Rundan avslutades i Skurup med en lugnt och fint gående. Dixon fick många kommentarer av mötande, hur vacker och fin han är. Jag tror inte det var hans skönhet dom beundrade utan hur lugnt och fint han gick vid sidan. Givetvis var jag tvungen att utmana honom och gick in mellan olika klädstånd! Yeees! Det fixade han oxå.

Slutledning: Om man inte provar kan man inte veta!!!!

Jag tar alla utmaningar, ibland pressar jag honom extra, men är väl medveten om att han kanske inte lyckas. Ibland blir det bra ibland mindre bra.......

Morgonrundan harmonisk och stillsam. Dixon lugn och fin när vi som vanligt blir utskällda av fyra stakethundar på vardera sida, endast en halvmeter att passera dessa. Där får han en guldstjärna av mig.  

När vi kom hem fick jag helt oväntat motivation och energi, att fortsätta storstädning av kök.

Gammalt hus består av decimeter höga trälister. Tre spegeldörrar mot köket, vackra men oj vad smuts som finns runt speglarna.

Dixon fått ligga i bilen medans golvet moppades! Annars tjuter han som om jag plågade honom.  

Gardinerna plockades ner och operation fönsterputsning startade.

Naiv som jag är fick Dixon komma ut ur bilen. Han fick ett härligt märgben att sysselsätta sig med.  

Trappstegen framme, Ajax, skrapa, torkduk..... Då kommer Dixon och vill va med! Dixon tränger sig fram. Fönstret är öppet vi är på utsidan. Dixon börjar med att ställa sig upp mot fönstret och undersöker utrustningen.

Sedan börjar han klättra uppför trappstegen. Snabbt fick jag ner honom.  

Jag skall alltså göra rent runt fönstrena, hantera skrapa, Ajax, skurhinken,Dixon, själv klättra upp och ner.    

Detta kräver en hel del av snabbhet och viss simultankapacitet.

Nåväl efter att distraherat honom i omgångar och en del brösttoner avlöper projektet fönsterputsning väl.

Matte övergår till att plocka av vissnande blommor, vips är Dixon där och ska nosa.

Så här fortsatte det större delen av dagen. Förvisso blev en hel del uträttat och jag känner mig nöjd.

Enda gången Dixon ligger lugnt och knaprar på sitt ben är när matte sitter lugnt för en kort paus. 

Eftersom jag är rastlös och energisk av naturen så inser jag att Dixon är precis som jag dvs vi matchar varandra utmärkt.   Enda skillnaden är att han orkar så mycket mer än mig.

Vår underbara trädgård, verkstaden, annexet är ett äventyr för min Ferrari, han hittar ständigt nya saker att apportera, gräva fram (stenar under päronträdet) och han är lycklig. 

Nåväl matte nöjd med sin egen flexibilitet att variera diverse göromål och samtidigt leka och fostra prinsen.  

Avslutningen på dagen blir sökträninen där Dixon fick vara nummer två ut.

Igår gjorde han ett fantastiskt bra sök, allt stämmde. Idag fick jag mig en snyting,   för han var helt tokig..... Inget fel på nosen,  söket i sig själv, men vägrade komma när jag kallade in honom! Sprang och drack vatten så jag var tvungen att hämta honom. Givetvis förarfel han borde ha fått vatten innan. 

Slutledning: Dixon måste vila under dagen,   vi har kul, Dixon vill vara kloss med matte hela tiden.    Jag är trött men glad!

Trött morgon,   förmodligen gårdagens städning!

Team Dixon begav sig till Lavelund igen. Spår som var helt ok men enligt mig inga stilpoäng.   

Nåväl eftersom matte inte var riktigt på G, så får jag ta åt mig detta.

Dagen fortsätter med en dämpad matte, som ägnade sig åt att se på videoklipp för att stärka motivationen. Körde kontaktövnigar och trädgårdsuppletande. Var så himla trött att vi tog en powernap.   

Kvällens sök/miljögrupp blev mycket lyckad för samtliga.

Dixon sist ut och ärligt gjorde ett helt fantastiskt bra arbete.   

Påsläppen var klockrena och lösrullarna tog han.

Med klockrena så menar jag att han litar till fullo på mina "skick".

Trots Ferrari Turbo så är han följsam, lyhörd och följer mig fint.

Plötsligt händer det!  

Till saken hör att Dixon är nästan alltid sist ut, sitter och taggar upp i bilen.

Men idag tydligen inte något problem. Givetvis är det fullt ös men det fanns en skillnad jag inte riktigt kan beskriva.  

Figgarna var mycket utmanande placerade. Team Dixon med tyngdpunkt på team löste det hela till full belåtenhet. Samtliga var imponerade mycket beroende av figgarnas placering.   

Det enda sk. problemet är att han släpper rullarna en halv meter framför mig. Behöver inte vara ett problem, jag tror faktiskt det handlar om upphetsning. Således väntar jag med själva rullen.

Nerförsbacke och en liten uppförsbacke.

Nu måste vi träna markering av apporter. Det är inte lite jag kräver av min ettåring   Det bästa är! Jag känner verkligen att vi är ett team när vi jobbar. Då litar vi båda på varandra. 

Slutledning: Dämpad morgon för mattes del blev Grand Final!       

 Kinesiska nakenhunden Laban en liten hjälte!