En hård vecka på arbetet innebär sen vecka, tre prov och skriva prövningar. Däremot har mina två nya klasser visat sig vara helt underbara.   Börjar så smått repa ork och energi.

Dixon är däremot inne i en "spökfas"/ängslig och kan själv. Samtidigt som han är kaxig värre.  

Nästa helg har vi ett MH.   

Funderar en hel del på om detta är så klokt. Jag kanske skulle vänta några månader till?     

Men å andra sidan så kan det vara intressant att se hur han hanterar detta i den ålder han är.    

15 månader och nästan 35 kg, stor och stark inte rädd men lite ängslig, första gången han gnällt vid kloklippning t.ex   

Ett av semesterns mål var att checka Dixons simkunskaper, hav, vatten älskar han och har inte backat för detta.  Idag tog matte tag i målet och åkte till Vomb för att introducera djup! Det gick alldeles utmärkt, Dixon blev förvånad över att helt plötsligt försvann botten men han paddlade på.   

Tillägas bör att givetvis fick Dixon jönsa runt på det grunda innan matte slängde ut pinnar, stenar och annat för att lura ut honom på djupt vatten.  

Som den försiktiga matte jag är hade jag lina på, tur var det för han simmade rakt ut från mig och förstod inte riktigt hur man lixom svänger? Kloka matte kallade och han lyckades vända och fick givetvis massor av beröm när han väl var uppe på land.  

Han sprang yster av glädje runt på sand, gyttja och vattenbryn men hade lärt sig var djupet fanns.

Denna listiga och elaka matte kastar ut vattenapporten (som det är en reva i) på det djupa. Dixon stod vid kanten och försökte sträcka sig ut men det gick inte. Apporten stod upp i vattnet med bara toppen och snöret synligt. Jag bad några böner att den inte skulle sjunka.  Det tog en stund men till slut tog han mod till sig och räddade apporten.  

Nu krävs det ett par gånger till och han förstår. Min målsättning är att han givet ska simma lugnt och njuta av detta. 

Min tik Shiva simmade året runt, henne var jag tvungen att ha lina på för hon bara simmade och simmade. Jag minns en härlig sommarkväll i Limhamns småbåtshamn, när hon utan lina började simma. Åskådare var en grupp tyska turister som talade om denna underbara Tyska schäfer.....  

Eter 30 minuter ville jag hem och kallar på Shiva. Men hon bara cirklar runt, runt och vägrar komma upp på land.....   

Turisterna skrattar, jag känner hur paniken växer samtidigt som jag ser hur Shiva riktigt njuter av denna simtur.   Småningom simmar denna Diva in mot land och turisterna applåderar.

Ett underbart minne av en alldeles underbar Shiva. 

Slutledning: En klar målbild av hur Dixon oxå ska njuta av själva simturen men gärna utan lina och mer diciplinerad lydnad......   

Igår söndag besökte vi Dog Pro´s Hundpensionat. Ett angenämt och trevligt besök.

   Dixon nosade av hela rasthagen helt på egen hand. Återkom till Kenneth och mig. Struntade totalt i matte och studsade på Kenneth. Lugna tillsägelser men ack nej Dixon ville ha igång Kenneth, skällde och gjorde lekinviter.   

Helt klart ett överslagsbeteende något osäker! Hur gör jag nu?????

Jag kände mig trygg och det är viktigt även Dixon var lugn.  Bortsett från lekinviterna. 

Tidigare hade jag lagt ett spår, kört inkallningar med lina och flåsträning uppför. Allt således perfekt. Planerade även för bad för Dixon på hemvägen. Så blev nu inte fallet, då motorlampan började lysa igen.   Ja, detta var precis innan besöket på Dog Pro så jag tog djupa andetag och ringde MSN.

Kom ihåg orden från Martin, efter att hela motorn varit nedmonterad kan vissa saker vara lösa!!!!

Koncentrerade mig på besöket och försökte inte lösa alla eventualiteter. 

Körde hem långsamt med nedrullad ruta och bad en stilla bön "låt något litet vara löst". 

Naturligtvis släpper mitt lilla huvud inte detta. Måndag morgon lämnar jag bilen och nyckeln i Bengts brevlåda och ringer från jobbet 7.00 Hela dagen fanns det en viss anspänning.  

Hemmavid hämtas "Guldgruvan" och resultatet en liten slang som hoppat ur, förmodligen på den oerhört bumpiga vägen till Dog Pro!  Då lixom släpper alla B,C och D-planer.

Dixon och jag far till Svaneholm och matte är lugnet själv. Fantastisk runda med underbar lydnad och platsliggning med hundstörning, förbipasserande joggare. En man som skrek till när han upptäckte Dixon lugnt sittande, hans hustru bara skrattade åt honom och Prinsen satt så fint och stilla.  

Ja, vad ska jag säga? När matte mår bra, då fungerar det mesta! Jag måste helt enkelt lära mig att inte försöka lösa allt på en gång. Ta det lite piano och inte måla  på väggen!

Som grädde på moset så har jag tagit en spökbild på Dixon!

Nu börjar vi komma in i rutinerna efter semester och utan hundbil! 

Fakturan på på bilen kom idag.  

Vi glider för tillfället på lyckade spår, kontakt, gå fint, hundmöten/stakethundar, möten människor med provokation, off utomhus, inkallning, bättre släppande och hyfsade positioner.   

Däremot finns det en del att önska vad gäller: läggande segt och han ser ut som om han inte förstår,

linförighet hopp/studs, platsliggning ej fokuserad, sättande vid stopp fördröjning.  

Slutledning: Vi har en del att jobba med och jag backar tillbaka bandet.   

Förmodlingen kräver jag för mycket av flera olika moment.   

Dessutom är Dixon inne i en period som innebär att han testar mig, han börjar bli rejält kaxig, samtidigt som han söker kontakt.  

För övrigt är det ett känslomässigt mycket lyckat och spännande äktenskap  

Jag har en dröm!   

Att alla som har hundsport som intresse ska inse att vi har ett gemensamt intresse!

Inte av att smutskasta varandra, inte vara avundsjuka och missunsamma utan glädjas åt varandras framgångar.   

Det finns så många här på FB, som jag beundrar och blir inspirerad av även om dom inte är SM vinnare.  

Mitt "mantra" är: Jag och min hund blir inte sämre på det vi är bra på! Även om det finns någon som är bättre på detsamma. Dessutom kan jag glädjas åt andras förmåga.  

Min hund kanske inte är den vackraste enligt en officiell bedömning, det påverkar mig inte överhuvudtaget!

Jag älskar och ser min hund som en vacker hund. Precis som alla föräldrar gör med sina barn!

Jag blir riktigt ledsen när professionella och riktigt duktiga människor måste hävda sig och smutskasta varandra. Slut på predikan.

Just nu är jag bara så himla glad att jag och Dixon äntligen fått tillbaka "Guldgruvan"!   

Jag har oxå insett hur påverkad jag själv blivit av livets små missöden.

Dixon har verkat annorlunda, inte lika hörsam och samarbetsvillig! 

Men efter kvällens promenad inser jag att det är jag som blev annorlunda.  Som tidigare sagts och blötts, våra hundar lär oss massor.  

Vill samtidigt rikta ett stort tack till diverse FB-vänner som peppar och tycks förstå!  

Lovar att skriva oftare efter denna min insikt!

Lev väl och lyssna på din/dina hundar!  

Denna soldats stridsvärde är mycket lågt.   

Veckan varit påfrestande och nu ska jag bara klara av fredagen.

Hyrbilen tillgänglig 17.00 imorgon! Logistiken är fixad, Martin kör bilen till Skurup och där hämtar jag nyckel. Min underbara verkstad med dessa vardagshjältar vad skulle jag göra utan dom?  

Morgondagen innebär boxning    och seminarium om stress, kan behövas! Jag tänker avreagera mig rejält!  Sen hemkomst och just nu känns det som om jag inte orkar.

Hundträningen denna vecka har varit sporadisk och helt och hållet på Dixons initiativ.   Linförighet!

Ser fram emot lördagens hundträning! Men det får bli utan tjänstetecken spårlina och sele, för jag orkar inte fixa till det oxå. Nu blir det klädvård och tidig säng.

Slutledning: Första arbetsveckan ingen höjdare. Nu gäller det att ladda för nästa vecka!

hyr

Gårdagen var ingen hit precis. Tråkigt och på dåligt humör.....

Det verkar som många delar mina tankar om härlig höst men lite för blåsigt och lite för tidigt.

I mellanmjölkens land ska det vara lagom.    Nåväl gick och la mig med en bok av Åsa Larsson "Svart Stig", en olycka kommer sällan ensam! Har redan läst denna bok men tragglade på ändå.

Idag känns det bättre men ändå inte. Skillnaden är att nu är felet på bilen diagnosticerat, positivt ja!

Men det blir dyrt.  

Ikväll gick vi en långis bort till kohagen det var Prinsen värd. Dixon gör givetvis allt för att pigga upp mig, som att hämta kuddar på ovanvåningen och leka tafatt med mig i sängen.   

Tack för att jag har underbara vänner som kör mig så jag slipper dessa eviga kilometer längs landsvägen på morgon och eftermiddag.   Tillsammans med Dixon helt ok men ensam 5.30 inte lika kul.

Imorgon får jag reda på när och hur mycket det kostar och dessutom när lånebilen är möjlig.

Har hamnat i stadiet att jag faktiskt struntar i  hur mycket "deg" det kostar. Har precis avslutat "Snabba Cash" därav mitt osunda språk.....   

Det enda roliga som hände igår var att mitt Duvpar vänslades på balkongen!   Jag var bara tvungen att fotografera dom. Jag gillar nämligen alla mina "stammisar". Lite orolig för att detta innebär pensionärsvarning?  

Det mest spännande som hände på Lördag kväll var att "Outlaws" hyrde Ågården och polisen var där med helikopter, piké och bilar. Jag och Dixon såg endast efterdyningarna när vi åkte mot Vomb, tidigt söndag morgon. 

Idag fick jag inside information.... Så tro inte att vi på landet lever ett liv utan spänning! Hela Skivarp pratar givetvis om detta!  

Slutledning: Jag är tacksam över att vara frisk, ha goda vänner, arbete, en frisk hund, söner som mår prima, en underbar trädgård och att bilen kommer oxå att bli frisk.

Första arbetsdagen kändes helt ok! Träffa goda arbetskamrater men längtan efter att få komma hem och träffa Prinsen känndes outhärdlig och idag blev det extra.   

Slutet blev lixom inte bra. Lampan lyser och tvungen att lämna in bilen till mina kära killar på MSN. Imorgon bitti blir det till att promenera 2 km till Skivarp och magkänslan av att stora plånboken kan bli tvungen att plockas fram.   

Avslutningen på semestern i söndags blev däremot fantastisk.   Hälsade på Jessikas trevliga spårgrupp.

Blev oerhört inspirerad av spårarbetet som Spexa och Buster uppvisade. Både Jessika och Rolf mycket goda förebilder hur en lugn förare beter sig med hund i lina.   Fick mycket bra återkoppling på mitt eget katastrofala arbete. Dixon däremot oerhört tålig och gjorde bra ifrån sig. 

Jag lämnade över kopplet till Rolf och fantastiskt att Dixon bara följde med!  Hund lätt att stjäla  

Anne och Lykke har jag haft på kurs, vet jag idag. Tror t.om att Lykke kände igen mig........

Konstaterat att Dixon fostrat sin matte när det vankas mat, oerhört dyrt torrfoder "Taste of the Wild" då nöjer sig inte Prinsen med detta. Han hoppar upp på matte och sätter sig självsäkert vid kylskåpet för att jag ska finfördela en och annan köttbulle.   

Detta har jag varit väl medveten om en längre tid och nu är det lixom rutin!!!! Komage med laxolja är väl ok. Men det dyra torrfodret ska spetsats.   Nåväl ikväll körde jag den hårda stilen och väntade ut honom. Givetvis så vet jag att han äter så småningom.

Tilläggas bör att när Dixon inte får som han vill så apporterar han det som han vet matte inte gillar.  

Dixon vet precis vilka knappar han ska trycka på. Tyvärr har jag väldigt svårt att hålla mig för skratt.

Det måste vara kärlek    Nu håller jag tummarna för att bilen inte djävlas mer och att det blir billigt  

Slutledning: Så länge som Dixon och jag är friska så är allt annat oväsentlig!  

Underbar morgon i Vomb!

Matte la ett väldigt klurigt spår, snirklade runt och bytte riktning hela tiden.

Satta upp snitslar för egen del och fem apporter av blandad sort.

Under väntetiden gick vi en rastrunda, men i Vombskogen går minsann inte Dixon fint!

Dixon alldeles tokig av alla härliga dofter och drog som en riktig draghund.  

   tittade fram medans matte fick i sig kaffe och Dixon försökte ligga ner, gick inte så bra med alla dessa flugor.

Spontant spårupptag och fasansfull fart, jag hade en hopplös uppgift att slita ner snitslar och hinna plocka upp apporter!

Jag skrek vänta flera gånger,   Dixon vet inte vad vänta är men stannade när jag gapade. Jag fick honom att sätta sig vid två apporter, (vi har tränat på liggande markeringar) men min simultantkapacitet räckte inte till.

Framme vid slutet sätter sig Dixon och väntar på sin belöning dvs bollen.   

Ja, han blev tvungen att vänta medan matte flaxade fram.    

Jag blev överraskad och nöjd över att han löste alla vinklar, snirklar och markerade alla apporter. Stilpoäng för Dixons nosarbete!   

Matte får däremot inga poäng. 

Sedan körde vi lite lina med inkallningar, ff och stanna.

På hemvägen började en orange lampa att lysa på instrumentpanelen, tur att det hände mitt i Veberöd.  Jag stannar och läser instruktionsboken,    stressad konstaterar jag att det är oljelampan fast inte röd.

Har lite olja med mig och fyller på. Lampan lyser fortfarande  

Till närmaste mack och letar efter olja, men se det fanns ingen "Longlife" som bilen brukar få (en gång om året)

Hittar vanlig olja med samma densitet.

- Men se det är nog inte så bra får jag höra av expiditen?  Vaddå?

- Nej hon kunnde inte garantera resultatet.   

Ringer min verkstad   och får beskedet köp oljan fyll på och kör lugnt! Exakt ett sådant besked man vill ha i detta ögonblicket.  

På verkstaden kollas lampan som inte var en oljelampa utan motorlampa.

Bilen kopplas till dator och felmeddelande talar om någonting.......  Startar bilen och lampan är släckt.

Slutledning: Viktigt att läsa långsamt vid frustration och lära sig skilja på oljelampa och motorlampa. Fast dom ser likadana ut enligt mig.......