Nu börjar vi komma in i rutinerna efter semester och utan hundbil! 

Fakturan på på bilen kom idag.  

Vi glider för tillfället på lyckade spår, kontakt, gå fint, hundmöten/stakethundar, möten människor med provokation, off utomhus, inkallning, bättre släppande och hyfsade positioner.   

Däremot finns det en del att önska vad gäller: läggande segt och han ser ut som om han inte förstår,

linförighet hopp/studs, platsliggning ej fokuserad, sättande vid stopp fördröjning.  

Slutledning: Vi har en del att jobba med och jag backar tillbaka bandet.   

Förmodlingen kräver jag för mycket av flera olika moment.   

Dessutom är Dixon inne i en period som innebär att han testar mig, han börjar bli rejält kaxig, samtidigt som han söker kontakt.  

För övrigt är det ett känslomässigt mycket lyckat och spännande äktenskap  

Jag har en dröm!   

Att alla som har hundsport som intresse ska inse att vi har ett gemensamt intresse!

Inte av att smutskasta varandra, inte vara avundsjuka och missunsamma utan glädjas åt varandras framgångar.   

Det finns så många här på FB, som jag beundrar och blir inspirerad av även om dom inte är SM vinnare.  

Mitt "mantra" är: Jag och min hund blir inte sämre på det vi är bra på! Även om det finns någon som är bättre på detsamma. Dessutom kan jag glädjas åt andras förmåga.  

Min hund kanske inte är den vackraste enligt en officiell bedömning, det påverkar mig inte överhuvudtaget!

Jag älskar och ser min hund som en vacker hund. Precis som alla föräldrar gör med sina barn!

Jag blir riktigt ledsen när professionella och riktigt duktiga människor måste hävda sig och smutskasta varandra. Slut på predikan.

Just nu är jag bara så himla glad att jag och Dixon äntligen fått tillbaka "Guldgruvan"!   

Jag har oxå insett hur påverkad jag själv blivit av livets små missöden.

Dixon har verkat annorlunda, inte lika hörsam och samarbetsvillig! 

Men efter kvällens promenad inser jag att det är jag som blev annorlunda.  Som tidigare sagts och blötts, våra hundar lär oss massor.  

Vill samtidigt rikta ett stort tack till diverse FB-vänner som peppar och tycks förstå!  

Lovar att skriva oftare efter denna min insikt!

Lev väl och lyssna på din/dina hundar!  

Denna soldats stridsvärde är mycket lågt.   

Veckan varit påfrestande och nu ska jag bara klara av fredagen.

Hyrbilen tillgänglig 17.00 imorgon! Logistiken är fixad, Martin kör bilen till Skurup och där hämtar jag nyckel. Min underbara verkstad med dessa vardagshjältar vad skulle jag göra utan dom?  

Morgondagen innebär boxning    och seminarium om stress, kan behövas! Jag tänker avreagera mig rejält!  Sen hemkomst och just nu känns det som om jag inte orkar.

Hundträningen denna vecka har varit sporadisk och helt och hållet på Dixons initiativ.   Linförighet!

Ser fram emot lördagens hundträning! Men det får bli utan tjänstetecken spårlina och sele, för jag orkar inte fixa till det oxå. Nu blir det klädvård och tidig säng.

Slutledning: Första arbetsveckan ingen höjdare. Nu gäller det att ladda för nästa vecka!

hyr

Gårdagen var ingen hit precis. Tråkigt och på dåligt humör.....

Det verkar som många delar mina tankar om härlig höst men lite för blåsigt och lite för tidigt.

I mellanmjölkens land ska det vara lagom.    Nåväl gick och la mig med en bok av Åsa Larsson "Svart Stig", en olycka kommer sällan ensam! Har redan läst denna bok men tragglade på ändå.

Idag känns det bättre men ändå inte. Skillnaden är att nu är felet på bilen diagnosticerat, positivt ja!

Men det blir dyrt.  

Ikväll gick vi en långis bort till kohagen det var Prinsen värd. Dixon gör givetvis allt för att pigga upp mig, som att hämta kuddar på ovanvåningen och leka tafatt med mig i sängen.   

Tack för att jag har underbara vänner som kör mig så jag slipper dessa eviga kilometer längs landsvägen på morgon och eftermiddag.   Tillsammans med Dixon helt ok men ensam 5.30 inte lika kul.

Imorgon får jag reda på när och hur mycket det kostar och dessutom när lånebilen är möjlig.

Har hamnat i stadiet att jag faktiskt struntar i  hur mycket "deg" det kostar. Har precis avslutat "Snabba Cash" därav mitt osunda språk.....   

Det enda roliga som hände igår var att mitt Duvpar vänslades på balkongen!   Jag var bara tvungen att fotografera dom. Jag gillar nämligen alla mina "stammisar". Lite orolig för att detta innebär pensionärsvarning?  

Det mest spännande som hände på Lördag kväll var att "Outlaws" hyrde Ågården och polisen var där med helikopter, piké och bilar. Jag och Dixon såg endast efterdyningarna när vi åkte mot Vomb, tidigt söndag morgon. 

Idag fick jag inside information.... Så tro inte att vi på landet lever ett liv utan spänning! Hela Skivarp pratar givetvis om detta!  

Slutledning: Jag är tacksam över att vara frisk, ha goda vänner, arbete, en frisk hund, söner som mår prima, en underbar trädgård och att bilen kommer oxå att bli frisk.

Första arbetsdagen kändes helt ok! Träffa goda arbetskamrater men längtan efter att få komma hem och träffa Prinsen känndes outhärdlig och idag blev det extra.   

Slutet blev lixom inte bra. Lampan lyser och tvungen att lämna in bilen till mina kära killar på MSN. Imorgon bitti blir det till att promenera 2 km till Skivarp och magkänslan av att stora plånboken kan bli tvungen att plockas fram.   

Avslutningen på semestern i söndags blev däremot fantastisk.   Hälsade på Jessikas trevliga spårgrupp.

Blev oerhört inspirerad av spårarbetet som Spexa och Buster uppvisade. Både Jessika och Rolf mycket goda förebilder hur en lugn förare beter sig med hund i lina.   Fick mycket bra återkoppling på mitt eget katastrofala arbete. Dixon däremot oerhört tålig och gjorde bra ifrån sig. 

Jag lämnade över kopplet till Rolf och fantastiskt att Dixon bara följde med!  Hund lätt att stjäla  

Anne och Lykke har jag haft på kurs, vet jag idag. Tror t.om att Lykke kände igen mig........

Konstaterat att Dixon fostrat sin matte när det vankas mat, oerhört dyrt torrfoder "Taste of the Wild" då nöjer sig inte Prinsen med detta. Han hoppar upp på matte och sätter sig självsäkert vid kylskåpet för att jag ska finfördela en och annan köttbulle.   

Detta har jag varit väl medveten om en längre tid och nu är det lixom rutin!!!! Komage med laxolja är väl ok. Men det dyra torrfodret ska spetsats.   Nåväl ikväll körde jag den hårda stilen och väntade ut honom. Givetvis så vet jag att han äter så småningom.

Tilläggas bör att när Dixon inte får som han vill så apporterar han det som han vet matte inte gillar.  

Dixon vet precis vilka knappar han ska trycka på. Tyvärr har jag väldigt svårt att hålla mig för skratt.

Det måste vara kärlek    Nu håller jag tummarna för att bilen inte djävlas mer och att det blir billigt  

Slutledning: Så länge som Dixon och jag är friska så är allt annat oväsentlig!  

Underbar morgon i Vomb!

Matte la ett väldigt klurigt spår, snirklade runt och bytte riktning hela tiden.

Satta upp snitslar för egen del och fem apporter av blandad sort.

Under väntetiden gick vi en rastrunda, men i Vombskogen går minsann inte Dixon fint!

Dixon alldeles tokig av alla härliga dofter och drog som en riktig draghund.  

   tittade fram medans matte fick i sig kaffe och Dixon försökte ligga ner, gick inte så bra med alla dessa flugor.

Spontant spårupptag och fasansfull fart, jag hade en hopplös uppgift att slita ner snitslar och hinna plocka upp apporter!

Jag skrek vänta flera gånger,   Dixon vet inte vad vänta är men stannade när jag gapade. Jag fick honom att sätta sig vid två apporter, (vi har tränat på liggande markeringar) men min simultantkapacitet räckte inte till.

Framme vid slutet sätter sig Dixon och väntar på sin belöning dvs bollen.   

Ja, han blev tvungen att vänta medan matte flaxade fram.    

Jag blev överraskad och nöjd över att han löste alla vinklar, snirklar och markerade alla apporter. Stilpoäng för Dixons nosarbete!   

Matte får däremot inga poäng. 

Sedan körde vi lite lina med inkallningar, ff och stanna.

På hemvägen började en orange lampa att lysa på instrumentpanelen, tur att det hände mitt i Veberöd.  Jag stannar och läser instruktionsboken,    stressad konstaterar jag att det är oljelampan fast inte röd.

Har lite olja med mig och fyller på. Lampan lyser fortfarande  

Till närmaste mack och letar efter olja, men se det fanns ingen "Longlife" som bilen brukar få (en gång om året)

Hittar vanlig olja med samma densitet.

- Men se det är nog inte så bra får jag höra av expiditen?  Vaddå?

- Nej hon kunnde inte garantera resultatet.   

Ringer min verkstad   och får beskedet köp oljan fyll på och kör lugnt! Exakt ett sådant besked man vill ha i detta ögonblicket.  

På verkstaden kollas lampan som inte var en oljelampa utan motorlampa.

Bilen kopplas till dator och felmeddelande talar om någonting.......  Startar bilen och lampan är släckt.

Slutledning: Viktigt att läsa långsamt vid frustration och lära sig skilja på oljelampa och motorlampa. Fast dom ser likadana ut enligt mig.......  

Denna vecka härlig ur väderlekssynpunkt!   

Onsdag så hackade denna kvinna ogräs på inkörseln i gassande sol. Svetten rann och jag tänkte på hur brun, tränad och nöjd jag skulle bli! Näst intill svimfärdig innan sökträningen.  

Sökträning med trauma för matte.   

Dixon tvärnitade med rest ragg och höjd svans pga doften av en rätt stor plastpåse fylld med blod.

Egentligen tyckte jag han var smart.......

Torsdag besiktning av bil gick si och så. Stråkastarglasen måste poleras!!!! Dum blondin frågar kan jag göra det själv. Men ack nej! Krävs speciella medel, detta är ett vanligt problem på Passaten berättar en mycket trevlig ung besiktningsman...... Kostar 300 kronor per glas. Har redan bokat tid men tänker ställa samma fråga till verkstaden.  

Resolut åkte jag sedan till objektet och frågade vad som varit i påsen. Inget ont utan det har något gått med sig. Träffade Mr and mrs Kennel som bekräftade att det var nötkött och vom, dessutom hade 4 av deras hundar precis varit där. Vi fikade och jag blev tillfrågad om jag ville bli fodervärd för en 20 månaders tik. Vill och vill!!!!! Men hur ska tiden räcka till.

Vi satt och pratade hund i gott och väl en timma. Det visar sig att Mr Kennel är utbildad figurant (skydd).

Vilket ju gjorde honom guld värd.   

Lovade att testa Dixon innan han åker till segrarutställningen.

En kontakt som behövs med tanke på bristen av IPO-figgar. 

Avslutning i torsdagsgruppen blev fantastisk då alla tränat sina hundar och se det lyckades för samtliga med lösrullarna. Alla har gjort fantastiska framsteg men gladast var nog jag!  

Upplevelsen av nöjda, stolta och glada förare kan inte köpas.

Vår polis kom med ett befäl men jag var ute med ekipage så det var endast bilvakten Kent som pratade med dom.

För varmt för att stanna och vänta.   

Jag skickade Dixon medvetet till samma ställe som onsdagen (då kartongen med plastpåsen fanns kvar).   

Inga som helst problem, han vittrade påsen för övrigt var det ett tomslag. 

Vi tog paus och Anne bjöd på kladdkaka som smakade mums!

Fredag småfix i trädgård, började själv måla verandatak, hackade vidare, tvättade plattorna med Yes, vilket gav fantastiskt resultat.

Hade jag haft en högtryckstvätt hade resultatet blivit strålande. 

Vattenkrig med Dixon och köksgolvet ser ut därefter. 

Härlig grillafton och Os-invigning.

Idag Lördag åkte vi till Genarp och matte la ett långt (allt är relativt) spår med vind från alla håll. Gick över förväntan även om nosen var något för hög i motvind, förmodligen berodde detta på för kort liggtid.

Dixon klart påverkad av värmen men fullföljde, tog sina fem apporter och gjorde ett spontant upptag.

Tillbaka i Skurup köpte matte en billig pool till Dixon. Vi avslutade med bad på Mossby Beach. Hela Dixon översköljd av vågor.  

Hemkommen så blåste denna matte upp poolen och började fylla den från vattenslangen! 

Detta var mycket korkat   Dixon jagar ju strålen och den studsade i minipoolen! Dixons käftar slår igen och botten kommer lixom emellan.

Ja, så var den poolen kaputt!!!!   

I dessa lägen kan man inte bli arg bara resignerad över sin egen dumhet.

Nu är det exakt åtta dagar kvar till semestern är över.  

Jag ska bara plocka hallon, körsbär, vika bauta tvätt, måla verandataket, tvätta köksgolvet, hacka klart, ombesiktiga bilen, ut på kvällsöl med grabbarna   och lite annat smått och gott.

Så jag satte mig bara ner och njöt!     

Slutledning: Den riktigt sköna lata semesterkänslan har verkligen landat!  

Annex (Gästhus)

Lazy day!

 Ja, Dixon Micro poolen är Kaputt!

Jag är nog extremt lättroad! Blir så glad för varje litet framsteg. 

De små framstegen upplever jag hela tiden, positiv som jag blivit.   

Hur vet jag när framstegen är stora?  Det vet jag inte.

Jag vet bara vad mitt mål är, inget annat. 

1. Team Dixons blogg handlar om en hund och dess träning.
2. Träning och utveckling av mig själv, mina improvisationer och instinktiva analyser.
3. Rätt eller fel det kan bara framtiden utvisa.

Hoppas ingen tar illa upp när jag "är imponerad av Dixons kvaliteér".

Skvallerträningen har gett fantastiskt bra resultat. Allt levande markeras av Dixon men efterföljs av kontakt och intill matte!

Rådjuret (betande med vinden mot oss) som jag/vi upptäckte och matte viskande gjorde intressant medans vi smög oss på bakom vita hörullar. Exempel på en "livsfarlig" handling från min sida. Men Dixon höll sig lugn och vi kom 20 meter nära. När rådjuret sprang iväg var Dixon lika lugn.

Sådana små händelser ger mig en "kick". Änderna, kossorna på nära håll och Dixon stabil och säker.  

Vi gick  den långa Svaneholmsrundan (6-7 km) från andra hållet.

Matte hade tänkt till.... händer då och då!   

Så Labben (när matte vurpade) blev synlig och inte plötslig för Team Dixon. Detta fungerade alldeles utmärkt. Labben skällde men jag och Dixon var beredda vilket gjorde att Dixon hörsammade mitt Nej!

Således inget bakbens stående.

Sedan mötte vi en storpudel i flexi och jag gick åt sidan av vägen.

Opps!   Dixon lägger sig ner men har koll på pudeln.

Beröm, beröm lugn tyst och fin.

Femti meter senare vid nästa "stakethundsattack" fyra stycken hundar av olika raser. Lugn och fin vid sidan. (Vi är vana vid dessa, men Dixon har tyckt dom är otäcka och brukar resa ragg och höja svans). Obs! mattes tanke! förmodligen vill Dixon bara försvara! 

Nu börjar du bli trött som läsare, så även jag och Dixon.  

Nåväl jag andas djupt inför nästa utmaning. Nämligen den vita "vakthunden". Men som jag tidigare förstått, så vet han vilken "flock" vi är så han tittar men gäspar. Dixon helt lugn och bryr sig inte.  

Avslutningen på denna runda blir "Mejerifabriken" och no shit happens!

Idag inför spår så ska jag och Dixon ta oss över Kents appelplan medans Olivia, Grand Dane, gosar med sin extra husse. Olivia är skygg och har huggit efter mig (utan förvarning).  

Innebär att jag inte litar på denna hund.

Dixon taggat upp i bilen men vi börjar promenaden mot appelplan.

Matte orolig om Olivia ska attackera.   

Så vi vänder om och jag djupandas, blir förbannad och mycket bestämd.

Vi gör ett nytt försök och jag talar om för Dixon bry dig inte!!!!! Yes..... min älskade gulleprins är mer fokuserad på att få spåra och bryr sig inte.

Detta och mycket mer därtill är saker som jag blir barnsligt glad åt.

Dessutom alla de tack från passerande joggare, promenerade personer när Dixon lugnt står eller sitter!  

Jag passerade i torsdags en gammal man som jag brukar möta med sin promenadkäpp. Han satt ner under ett träd i skuggan och vilade.

Vi stannade och jag undrade om han satt och njöt? (orolig för om han inte mådde bra). 

Vi var en halv meter ifrån honom, han berättade bl.a att han är livrädd för hundar erftersom han blivit attackerad.  

Mannen talar om för mig vilken trevlig hund jag har! Sådant värmer....

Dixon sätter sig eller står blickstilla vid mötande människor. Bara om jag tillåter får han hälsa.  

Min trädgård har blivit styvmoderligt behandlad, mina vänner likaså och även interiöra fixanden. Men denna semester har helt ägnats åt Dixon. 

Dixon har tagit en stor plats i mitt hjärta,   vilket väl du som läsare förstår.

Slutledning: Efter dagens promenad över appelplanen och ett bra spår blev jag så himla glad. Varför blir jag trött efter att jag blivit glad?

Har du svar på detta så berätta!