Måndag 9 juli

Försiktig matte tyckte det var tid för Dixon att lära känna Malmö Brukshundklubb. 

Lika bra att köra på rutin, så vi tog en rastrunda i Hammarspark.  Jag kunde se hur Dixon blev förundrad, nyfiken och något mer försiktig. Givetvis fick han prova en parkbänk, för här fanns ju inga stubbar eller stenar. 

Dixon testar favorit positionen på parkbänken

Dixon fick sedan nosa av agilityredskapen och klättra på "balanshindret".

Körde lite lydnad på appelplanen, nosade av terassen, drack vatten ur vattenskålen, nosade av dörren osv.

Två små kaninungar presenterade sig för Dixon, dom var inte lika intressanta som bollen.

Är det nån där?             Appelplan stor som kohagen!   Vill dom inte öppna?       Wow! Här vill jag träna Hjälp mig då!

Dixons entusiasm och nyfikenhet var underbar att se. Avslutningsvis kom en säger en ägare med en liten hund. Ja, så fick Dixon sitta lugnt och titta!

Vidare åkte vi till djursjukhuset och hittade det sista bärnstenshalsbandet.

Tisdag 17/7

Morgonen ägnades åt att ta emot målare till staket runt trädäck, veranda och balkong. Dixon hälsade hjärtligt och hoppade in i målartjejens bil!

Bil som bil, är det tid för promenad så är det.  

Långrundan och fullt av rådjur på alla sidor av vägen. Matte mår inte bra och tar djupa andetag innan "vakthunden" men den låg på trappan och bevärdigade oss inte med en blick. Matte har intervaller med kramper i magen och är helt slut.   

På väg mot bilen kommer en lös Flatte gladeligen springande emot oss med matte i släptåg. ( Matten försökte kalla in hunden men det gick inte)

Annette beordrar ett Skarpt Nej, samtidigt som jag försöker lugna en på två ben stående skallande , gnällande, svansviftande, upphetsad Dixon.

Flatte matten undrar om de kan få leka.... hmm flatten 15 månaders tik, Dixon 13 mån. Vinden mot oss från skogen som vimlar av rådjur och vi befinner oss på en väg. Tyvärr måste jag neka. Fegt eller ansvarsfullt? 

Jag såg för mitt inre hur två upphetsade, lekglada unghundar drar iväg efter rådjur och en matte som inte mår helt ok.   

Erkänner att jag kände djupt för Dixon! Men så fort dom passerat så var han lika lugn igen och brydde sig inte. Ibland undrar jag om jag gör rätt eller fel.

Resten av dagen intogs ryggläge och vila.  

Onsdag 18/7

Till härliga Vomb. Det var ett tag sedan.... Dixon i ny miljö, härlig skog och massor av dofter. Betedde sig som en galning i kopplet.   

Det blev ca 400 meter med 5 apporter liggtid 40 minuter och det gick som tåget. Vid slutet skrek jag stanna kvar och plockade några blåbär. Döm om min förvåning när Prinsen sitter fint vid flaggan och väntar på matte.

Efteråt promenad med släplina, behöver jag säga att det sköter han utmärkt och inkallningarna är livsfarligt snabba!   

Dixon lär sig snabbt och gör allt snabbt vilket innebär att matte hinner inte med......  

Vår nästa utmaning är träning på appelplan med några hundar i närheten.

Tredje semesterveckan har präglats av krav på Dixon.   

Förra veckans inkallning från fiskmåsar, hjälp med grillning och tisdagens vakthunds äventyr fick mig att inse att han är mogen för ovillkorliga krav i vissa sammanhang.

Lika glädjande för matte som tröttande för Dixon var Torsdagens 2 km "gå fint" längs landsvägen.

Fredagens krav var ligg på smådjurskliniken i Ystad. Givetvis har jag trappat upp kraven hemmavid oxå. 
För att slippa tjata Nej, Nej, så väljer jag noga mina enstaka Nej och för övrigt blir det kroppsspråk och kroppskontakt, eftersom Dixon gillar kroppskontakt och förstår kroppsspråk.

Idag Lördag innehöll långa Svaneholmsrundan åtskilliga utmaningar.

Dixon tog två människor och fem lösa hundar på ca 350 meter ( vind mot oss).

Gå fint med kontakt förbi korna och hästarna.

När vi kommer till "den vita vakthunden" är kravet kontakt, tyst och inget bakbens- stående. Funkade och den vita numerad kallad "vakthunden" låg ner brydde sig inte om oss...... Förmodligen känner han igen oss, det är ju inte första gången vi passerar eller så var han trött!  

Bil stannar och frågar efter vägen till Svaneholm Dixon sitter fint.  

Vi fortsätter lugnt och fint som ett gammalt par, Dixon får belöning i form av bollen vid ihållande kontakt, jag tittar på getterna och njuter.   

DÅ!    rusar en svart labbe mot staketet på vänster sida och vrålskäller, nästan 34 kg Dixon blir lika överraskad och rädd som jag och ställer sig på bakbenen i sträckt koppel.  

Varpå denna gamla kvinna trillar raklång, synd ingen filmade. 

Dixon och Labben kommer av sig, Dixon kommer fram och nosar på sin golvade matte.

Tar mig upp givetvis med en enda tanke! Släpp inte kopplet!  

Väl uppe och i god mental balans kommenderar jag lugnt Sitt och Dixon sätter sig med ryggen mot Labben. Labben skäller vidare.... Dixon sitter snett framför mig, så jag kommenderar fot och DET HÄNDER! Jag tittar på Dixon hela tiden och ser hur han undviker ögon kontakt med labben och vänder bort huvudet.  

Sedan fortsätter vi stolt ett lugnt och snyggt Fot med kontakt. Då först upptäcker jag att min högra hand blöder fingerknogarna uppskrapade. Jag stannar och låter Dixon slicka.   

Då är vi framme vid nästa utmaning två Jack Russel bakom staket skäller, nu sätter jag Dixon i riktning mot staketet efter att jag sagt ett lugnt Nej! Vi gör ett kort stopp. Dixon blir belönad!

Längre fram så kommer ett par efter oss med två ganska unga hundar. Vi går av vägen och jag sätter Dixon. När dom passerat följer vi efter lugnt och fint.  

Slutligen stannar en mötande joggare, jag får en komplimang vilken fin hund jag har och hon undrar hur gammal han är. Sedan får han gå fram och hälsa!

Bara en hundägare kan förstå hur hjärtat sväller......  

Att jag gör en sådan stor affär av dessa små skitbagateller beror på att Dixon fixar inte flera hundar åt gången, då blir han så upphetsad. Därför är det så viktigt för mig att träna honom vid enstaka hundar.

Oavsett stakethundar eller ej. Vanliga möten på promenad som regel inget problem.

Mitt nästa steg är appelplan med enstaka hundar innan vi fortsätter med  massor.....

Slutledning: Jag tror på att gå långssamt fram.  Denna vecka har jag t.ex inte använt vanligt stryp.

Dixon förstår NEJ! endast ett.... direkt följt av ytterligare önskemål från min sida.

Om du läst så här långt kom gärna med förslag eller tips.   

För övrigt håller vi på med markering av apporter, fasthållande av föremål vid avlämnande och givetvis kontakt, skvallerträning och inkallning.

Jag avslutade rundan idag med bad av Dixon i duschen, han älskar detta men det blir ju rätt blött så att säga.  

Denna vecka i städnigens tecken kombinerat med hundträning. 

Måndagen började med spår i Lavelund. Härligt med dessa vidder. Ett av de längsta spåren hitills, 5 apporter i ett variationsrikt spår. Skog, torrt, hårt, stig och ängsmark. Vi kommer att gå vidare och Vomb blir nästa.

Tisdagen ägnades åt morgonrunda Svaneholms lilla runt sjön.

Storrengöring av kök, fantastiskt hur smutsigt det kan vara på golvlisterna. Har legat på golvet och torkat lister, spegeldörrar, sopat och dammsugit.  

Onsdag Sök/miljögruppen: Riktigt nöjd med påsläppen av Dixon som oxå tog lösrullarna. Dixon tycks lita på mattes skick vilket gör mig så glad.   

Fredag Härlig morgonrunda med en hel del lydnad under vägen.  

Vi avslutade med träning av att stå still när ett företagsgäng gick ut till sina fyrhjulingar. Platsliggning när dom pratade och kollade motorerna. Sittande lugnt och fint när dom drog iväg.

Konstigt! min Dixon, lika energisk som han är lika kolugn när det gäller.  

Kvällen blev en underbar bekräftelse på teamwork. Matte fick hjälp av en riktigt duktig assistent. När jag balanserar skärbräda med kycklingfile ut till grillen, följer min assistenst med utan att hoppa. Assistenten håller koll på grillen, koll i köket när matte smörsteker bröd till sin Cesaer sallad.

Sista vändan ut till grillen glömmer jag tången, Dixon kan rutinen och hämtar tången!    Givetvis får han beröm även om avlämnandet av tången inte är helt klockrent.

Resultatet av vårt teamwork blev en underbart god Ceasar Sallad

Söndag  Klockan 8.00 och 20 grader varmt. Morgonrunda och ett första spår med 90 graders vinkel men hjälp av att rakt fram kom vi inte längre, således vänster eller höger. Dixon checkade av höger och vände tillbaka mot vänster..... Efter 1 timmes vila, ytterligare spårträning med Enzo, Malte, Shakira, Ali och Dixon.

Första No mattespår. Spårläggarna fick sällskap av två harar. Under liggtiden även rådjur med kid. 

Dixon först ut och precis vid spårstart hare hoppar upp en meter framför Dixon.   Opps! Intresse i sträckt lina, nosar av kommer tillbaka och spårar vidare. Matte nöjd i stekande värme och Dixon trött. Sedan blev det slapp i trädgården och något kallt i glaset. Vattenspridaren åt Dixon.

Måndag underbar morgontur med Dixon och släpande lina.

Avståndet till matte är helt ok och han har koll på matte större delen av tiden.  

Avlutet i slottsparken blev inte sämre! Fullt med fiskmåsar på gräsmattan Dixon sprang ut och matte bestämt NEJ! och inkallning.

Döm om min förvåning när han tvärstannade och kom tillbaks.

Fick givetvis STOR BELÖNING = Godis, Klapp, Mattes glada röst och boll kastad!!!!!  Måsarna satt kvar Dixon kollade men inga som helst tecken till att springa efter dom. Rundan avslutades i Skurup med en lugnt och fint gående. Dixon fick många kommentarer av mötande, hur vacker och fin han är. Jag tror inte det var hans skönhet dom beundrade utan hur lugnt och fint han gick vid sidan. Givetvis var jag tvungen att utmana honom och gick in mellan olika klädstånd! Yeees! Det fixade han oxå.

Slutledning: Om man inte provar kan man inte veta!!!!

Jag tar alla utmaningar, ibland pressar jag honom extra, men är väl medveten om att han kanske inte lyckas. Ibland blir det bra ibland mindre bra.......

Morgonrundan harmonisk och stillsam. Dixon lugn och fin när vi som vanligt blir utskällda av fyra stakethundar på vardera sida, endast en halvmeter att passera dessa. Där får han en guldstjärna av mig.  

När vi kom hem fick jag helt oväntat motivation och energi, att fortsätta storstädning av kök.

Gammalt hus består av decimeter höga trälister. Tre spegeldörrar mot köket, vackra men oj vad smuts som finns runt speglarna.

Dixon fått ligga i bilen medans golvet moppades! Annars tjuter han som om jag plågade honom.  

Gardinerna plockades ner och operation fönsterputsning startade.

Naiv som jag är fick Dixon komma ut ur bilen. Han fick ett härligt märgben att sysselsätta sig med.  

Trappstegen framme, Ajax, skrapa, torkduk..... Då kommer Dixon och vill va med! Dixon tränger sig fram. Fönstret är öppet vi är på utsidan. Dixon börjar med att ställa sig upp mot fönstret och undersöker utrustningen.

Sedan börjar han klättra uppför trappstegen. Snabbt fick jag ner honom.  

Jag skall alltså göra rent runt fönstrena, hantera skrapa, Ajax, skurhinken,Dixon, själv klättra upp och ner.    

Detta kräver en hel del av snabbhet och viss simultankapacitet.

Nåväl efter att distraherat honom i omgångar och en del brösttoner avlöper projektet fönsterputsning väl.

Matte övergår till att plocka av vissnande blommor, vips är Dixon där och ska nosa.

Så här fortsatte det större delen av dagen. Förvisso blev en hel del uträttat och jag känner mig nöjd.

Enda gången Dixon ligger lugnt och knaprar på sitt ben är när matte sitter lugnt för en kort paus. 

Eftersom jag är rastlös och energisk av naturen så inser jag att Dixon är precis som jag dvs vi matchar varandra utmärkt.   Enda skillnaden är att han orkar så mycket mer än mig.

Vår underbara trädgård, verkstaden, annexet är ett äventyr för min Ferrari, han hittar ständigt nya saker att apportera, gräva fram (stenar under päronträdet) och han är lycklig. 

Nåväl matte nöjd med sin egen flexibilitet att variera diverse göromål och samtidigt leka och fostra prinsen.  

Avslutningen på dagen blir sökträninen där Dixon fick vara nummer två ut.

Igår gjorde han ett fantastiskt bra sök, allt stämmde. Idag fick jag mig en snyting,   för han var helt tokig..... Inget fel på nosen,  söket i sig själv, men vägrade komma när jag kallade in honom! Sprang och drack vatten så jag var tvungen att hämta honom. Givetvis förarfel han borde ha fått vatten innan. 

Slutledning: Dixon måste vila under dagen,   vi har kul, Dixon vill vara kloss med matte hela tiden.    Jag är trött men glad!

Trött morgon,   förmodligen gårdagens städning!

Team Dixon begav sig till Lavelund igen. Spår som var helt ok men enligt mig inga stilpoäng.   

Nåväl eftersom matte inte var riktigt på G, så får jag ta åt mig detta.

Dagen fortsätter med en dämpad matte, som ägnade sig åt att se på videoklipp för att stärka motivationen. Körde kontaktövnigar och trädgårdsuppletande. Var så himla trött att vi tog en powernap.   

Kvällens sök/miljögrupp blev mycket lyckad för samtliga.

Dixon sist ut och ärligt gjorde ett helt fantastiskt bra arbete.   

Påsläppen var klockrena och lösrullarna tog han.

Med klockrena så menar jag att han litar till fullo på mina "skick".

Trots Ferrari Turbo så är han följsam, lyhörd och följer mig fint.

Plötsligt händer det!  

Till saken hör att Dixon är nästan alltid sist ut, sitter och taggar upp i bilen.

Men idag tydligen inte något problem. Givetvis är det fullt ös men det fanns en skillnad jag inte riktigt kan beskriva.  

Figgarna var mycket utmanande placerade. Team Dixon med tyngdpunkt på team löste det hela till full belåtenhet. Samtliga var imponerade mycket beroende av figgarnas placering.   

Det enda sk. problemet är att han släpper rullarna en halv meter framför mig. Behöver inte vara ett problem, jag tror faktiskt det handlar om upphetsning. Således väntar jag med själva rullen.

Nerförsbacke och en liten uppförsbacke.

Nu måste vi träna markering av apporter. Det är inte lite jag kräver av min ettåring   Det bästa är! Jag känner verkligen att vi är ett team när vi jobbar. Då litar vi båda på varandra. 

Slutledning: Dämpad morgon för mattes del blev Grand Final!       

 Kinesiska nakenhunden Laban en liten hjälte!  

En härlig morgon med sol   och en väldigt energisk Dixon.   

Ska jag ta tag i trädgården? Inomhus eller vad?

Känner mig stressad av att en hel vecka av semstern är gången.

Resonerar med mig själv om vad som är viktigast och svaret blir givetvis Dixon! Ska vi åka till Genarp eller ut mot Revinge?

Vi kör sålunda till Veberöd och mot Harlösa. I ett Skånelandskap som är underbart vackert.   

Lavelund helt öde med underbara rosa/lila ängar. 

Ett ganska långt spår genom en talldunge och marken är hård, torr, blöt och en stig smeker runt dungen. Helt perfekt för ett spår och vindriktning från alla håll. Stigen delar sig i ett V. Fem apporter.

Medans vi väntar på spåret träffar jag en man med en tigrerad Boxertik 9 år Bonnie.

Alla hundmänniskor kan ju prata med varandra och den äldre mannen berättar en lång historia om sin älskade hund. Jag lyssnar och vi skiljs åt då den trevlige mannen lovar att inte störa oss i spåret....... 

Dixon och jag kör lite lydnad och precis som jag autodidakt trodde så älskar Dixon nya marker med helt nya dofter. Han är som en kalv på grönbete.   

Jag tror intuitivt att det är viktigt att hitta nya promenadstråk och platser att träna lydnad på. Så en stor del av min tid letar jag nya paradis.

Vi kör spåret och det går bra men vid V:et går han fel men rättar sig snabbt, missar en apport (matte hittade den senare). 

En perfekt morgon och hemkomna lastar jag allt möjligt av kartonger och trädgårdsavfall i bilen och SYSAW nästa.

Nu återstår gräsklippning och kantklippning. Försökte med kantklipp men Dixon kommer omedelbart rusande av ljudet, så jag måste stänga in honom.  

Detta är paradiset för mig, att flexibelt kunna välja vart vi ska åka och att anpassa dagen efter vädret. Just nu sover min prins och vilar inför nya äventyr. Ännu en dag i pradiset innebär: öppna landskap, inga klockslag, en yster glad hund och träffa människor med samma intresse och passion.

Vad kan man mer begära? Jo att tända grillen för att njuta sommarkvällen med en fullkomligt livsbejakande Dixon  

En veckas semester är gången och vi har kommit in i en härlig lugn stämmning. Surdegar som bluffhantverkare och officepaket som inte var installerat är åtgärdade.  

Dixon inne i en mycket harmonisk period. Antingen beror det på att matte är hemma hela dagarna, eller på att matte hittat formerna för träningen och tillvaron.

Mitt mantra är: det ska va lek, kul och positiv förstärkning! Brösttoner och korrieringar så lite som möjligt. Detta passar Dixon och ärligt jag tror inte att ledarskapet blir lidande.

En av semesterns första dagar tittade jag på Fredrik Steens video Sitt/stabiliseringsövning där han visar bl.a hur hunden lägger öronen bakåt...... Dixon har aldrig lagt öronen bakåt hmmm ledarskapsproblem.  

Vi gjorde övningen enligt videon och se där! Dixons öron bakåt.

Att observera var att enbart positiv förstärkning och kroppsspråk från min sida lugnt och berömmande användes.  

Sökträningen har gjort att inkallnigarna är riktigt bra, jag tror det beror på sökträningen. Säker kan man aldrig vara men jag har analyserat färdigt vad gäller Dixon. Således ett problem mindre att lösa vi fortsätter på inslagen väg.  

Däremot har ett litet nytt men kärt problem uppkommit! Vid kommandot ligg, lägger han sig men rullar gärna över på sidan, slutledning; Har detta möjligen med off träningen att göra? Eller ett sätt att komma undan?

Dixon älskar att jag masserar/kelar med honom, kroppskontakt överhuvudtaget.  

Ytterligare problem/möjlighet. Tar rullen och apporten men släpper innan ingång!

Jag förstår Dixons logik, eftersom matte alltid vill ha allting jag apporterar så lika bra att släppa innan för att inte förlora ansiktet. 

Till saken hör att Dixon apporterar allt: glasögon ,mobil, toarullar, trädgårdsredskap, kläder mm. 

Dessutom vet han mycket väl vad jag inte gillar. Han springer in i ett hörn vid kylskåpet med "fällda öron" och tittar "under lugg" om det nu ä möjligt vad gäller schäfer........   

Semesterns vidare träning: Markering av apporter, fasthållande vid ingång, inkallning, ligg dvs ligg, (socialisering med andra hundar) dvs. inte gå upp på bakbenen och skalla Hallå! här är jag och jag vill leka!

Hundmöten och några hundar inget problem. Men vid åsynen av ett flertal hundar på samma ställe så lyfter han min egen Turbo Ferrari.   

Fungerar betydligt bättre idag än för någon månad sedan.

Inhouse träning är att Dixon lägger sig i sin alldeles egen biabädd ca 6 meter ifrån buren.

Tidigare la han sig gärna i den illa medfarna ärvda bädden.  

Nedförsbackarna: Dixon belönar sig själv genom arbete; spår, sök, uppletande, kamp och lydnadsövningar.

Lätt att lära, vill så himla mycket och djävlar i det snabbt!  

Orädd, kamplust, skvallrar, självständig, älskar vatten, människor, hundar, livet, olika miljöer och kelen.

Dessutom 32 kg just nu som gärna använder kroppskontakt, matte väger ca 48-49 kg. 

Jag har förstått att kroppskontakt är viktigt för min prins! Så jag får väl träna mer på att stå upprätt.

Slutledning: Vi har en fantastisk underbar tid framför oss.

Mycket för matte att lära. Dixon kan redan allt.   

För att du som orkat läsa ska förstå hur jag fungerar så vattenkannan kastades inte på tippen!        

Matte försvarar det med att det är bra träning för halsmusklerna på Dixon.

Skall bara fundera hur jag kan lägga lite mer tyngd i kannan. 

Tack för att du orkade läsa så här långt! Tacksam för råd och åsikter!

Avslutar med bild på Dixon som badat i en timme och hoppat upp och ner!

Spårar ett u-spår som legat 1 timme, alla apporter hemma, både skogspinnar och vanliga .  Trött? Knappast.

Första dagen på semestern och jag har lyckats med off.  Midsommarafton började med kaffe och en något energisk Dixon. Min egen tanke var lugn, finns ingenting du måste göra. Jag följde således bara med mitt innersta     En lugn begravning av en död fågel som jag inte ville förpassa till soporna    Tittade på Fredrik Steens kommunikation/kontakt länk, fick inspiration och gjorde det som kändes rätt utan tanke på tid   Blev ännu lugnare och glad. Dixon visade sin intelligens, när han öppnade korken på en petflaska och fick ut torrfodret inuti. Denna flaska har används vid två tillfällen och kommer aldrig mer att existera  

     Från och med nu litar jag på min egen intuition vad gäller Dixon.

Vi körde några kontaktövningar i köket och jag insåg hur kul Dixon tycker detta är.

Känner mig inte stressad utan slänger sopor och packar in tidningar, papper och annat i bilen. Åker till Icabutiken i Skivarp trots massiv anstormning av kunder. Duktig och slänger i container!!!!

Fortfarande helt lugn. Handlar det jag själv gillar och avvaktar lugnt i kön. Ingen i kön bakom mig lyckades stressa mig    

Nu kommer Dixons tid av promenad. Genast ser jag förändringen     Dixon lugn fokuserad på matte. T.om fotografering trots duggregn gjorde inte matte stressad Dixon sätter sig lugnt och två bra bilder.

Som läsare undrar du säkert vart vill hon komma? Jo, att jag inser vilket flyt jag har när jag inte känner press/stress av måste ha lång promenad minst 5 km, måste hinna med, måste göra allt första dagen på semestern.

Utan följer min själ min kropp och hinner med allt.

Jag har fått mig en rejäl läxa. Hatar att komma försent, tror att Dixon kommer att bli sjuk om han inte får just sitt torrfoder, som måste inhandlas i Lund!  Cool of Annette, Dixon mår alldeles utmärkt och dör inte av komage och Doggys torrfoder i tre dagar!  

Med en inre balans och lugn ser jag inte problem utan bara möjigheter och glädje. Så tacksam för allt Dixon lär mig! 

Dixon apporterar allt, jag menar allt    Men kommer inte på inkallning om jag kastar boll (gjorde han tidigare). Hur skulle det gå med lös rulle på söket?  Naturligtvis gick det alldeles utmärkt    

Från och med nu ska en sönderstressad matte följa Dixons syn på livet!  Idag bliv resten av mitt liv. Tack min underbara Dixon, för din glädje intelligens och förmåga att lugnt fånga dagen.

Slutledning: Vi har den/dom hundar vi förtjänar och behöver.     

Kommer från och med nu att blogga varje vecka.

Dixon och matte önskar alla en skön midsommarhelg!