Söndag 18 oktober

En fredagskväll i september 2014 hörde jag ett skrik från häcken till min infart. Det var mörkt och genast började jag försäkra mig om det var innanför staketet eller utanför. Viktigt med tanke på att Dixon måste kunna släppas ut i trädgården. Jag kunde se två små kattungar utanför staketet men en bit inne i häcken, ca 15 meter från landsvägen. Jag ställde ut vatten. Lördagmorgon då Dixon och jag brukar ge oss iväg för spår slutade jag tänka!

Hämtade mer vatten och lockade på katterna och den röda kom fram.

Sedan körde jag snabbt in till Skurup och köpte en transportväska av tyg, liten kattlåda, sand och mat.

Åkte hem och lockade in dom utsvultna katterna i väskan. Dixon fick ligga kvar i bilen och katterna fick komma in och bekanta sig med huset och mig. 

Nästa steg blev att jag installerade katterna i källaren, varmt och gott men som skydd.

På Lördagskvällen tog jag upp dom i transportväskan (med nät) till vardagsrummet och Dixon fick nosa av dom. Jag måste erkänna att han var väldigt uppjagad.  

Söndag fick jag en snilleblixt! En gammal bur som Dixon hade som valp, monterades upp i köket vid altandörren. Transportväskan blev en våningssäng, överkast ovanpå buren och två myskorgar inhandlades. Det blev katternas egna takterass med utsikt över trädgården. Mycket trevligt och uppskattat så småningom.  

Träning med Dixon att ligga framför deras bur och katterna visade tidigt intresse av att slicka hans tassar, sträcka sig efter hans svans. 

Nästa alldeles lysande idé när Dixon vant sig var att kasta ut kattfoder över köksgolvet och alla tre fick mumsa i sig. Det var inga som helst problem. Avgörandet var den dagen Dixon fick Vom i sin matskål och den röda Dexter stack ner huvudet samtidigt som Dixon åt. Då fattade jag att Dixon accepterat.  

Dessutom hade Dexter börjat att lägga sig i Dixons stora bur...... Dixons stora bur har ingen dörr utan är helt öppen. 

Dexter visade sig vara en god storebror till Dixie en något mer försiktig katt. Dexter tog hand om honom på bästa tänkbara sätt. Visade honom hur man sitter stilla när Dixon närmade sig.

För att katterna skulle slippa att vara inlåsta i sin bur när jag lämnade hemmet så införskaffades en grind till köket med lucka så katterna kunde gå till sin privata toalett.   

Ett steg i rätt riktning då jag av naturen vill ha kontroll. Visst skulle Dixon kunna hoppa över den men det gjorde han inte. Utan alla tre hade hela huset till sitt förfogande och snart förstod jag att det gick mycket lugnt tillväga när jag var borta. 

Grinden blev borttagen. 

Katterna och Dixon började mingla tidigt på mornarna och alla tre var närvarande vid min dagliga morgontoalett. När Dixon blev för mycket slickanärgången så tog Dixie tillflykten till badkaret.   

Vallningen är ett problem för mig, katterna och speciellt Dexter älskar detta att rusa runt och försöka lura Dixon. Men det pussas mycket och jag är helt övertygad om att Dixon och Dexter pratar med varandra.   

En lång historia som aldrig tar slut, jag skulle kunna skriva hundratals sidor om upptåg och teamwork mellan katterna och Dixon. Öppnar alla dörrar i köket, Dixon hjälper till sitter stilla och katterna kliver in.  

Efter Dexters flykt genom köksfönstret, samtidigt som jag trillade i källartrappan, så blev ju hemkomsten helt underbar. Men jag märkte ju att Dexter var förändrad.   

Han drog sig undan både från mig och övriga i flocken. Inte kelen som tidigare osv. Givetvis blev jag ledsen och undrade. Men efter två veckor så började han bli densamma igen. Idag lika kelen och gosig som tidigare. Min slutsats blir att han sprang iväg på äventyr till närmaste gård där ofta dörrarna är öppna och där det finns en hund. Jag förstår att dom schassat iväg honom! Han som är van vid hund och aldrig blivit bortschassad! Idag är han den underbara Dexter igen.

Dessutom har Dixie lärt sig hur han ska hantera Dixon. Lilla goa Dixie som när han fick köttbullesbit morrade så jag trodde först att frysen höll på att lägga av.

Ett tillfälle ledde till en helt underbar flock med kärlek och omtanke om varandra. Dixon sover gärna i köket på natten tillsammans med katterna. Ibland vill han gosa med matte och kommer upp till sovrummet men så fort han hör jamande så springer han ner för att kontrollera att allt är ok.   

Finns inget underbarare än på lördag och söndagsmornar se hur katterna spatserar in i sovrummet, Dixon står helt stilla och dom pussas. Sedan spatserar dom tillsammans vidare. En stor Schäfer och katterna som blir små i sammanhanget.

Mina fina hjältar!