Fredag 16 augusti

Ett avslut på semester som är en början?  Efter att så att säga ödslat mycket tid på lugn och tråkig träning vad gäller att hitta knapparna så är jag nöjd.   

Nästan en vecka av semestern ägnades av hund i bur och små uthopp med hundar alldeles intill. Ensamma träningar på YstadBK.

Leta hundar och träna trygghet och när jag säger nej!

Träning av mig själv och mina rädslor. Jag trodde aldrig att delmålet var så nära.....

Att veta att hunden är djävligt bra men matte en katastrof.....   

Jag skäms inte för att säga att det var ett veritabelt "helvete". Men med träningshelgen i minne och goda träningskamrater så har jag uppnåt nivå 1.   

Vi är inte där jag vill men känslan finns hur jag ska känna.

Några höjdpunkter som jag tar med mig är Ystad centralstation och färjeläger, en religös upplevelse. MalmöBK med lina och fin återkoppling av träningskamrater.

Uppletandekorridor med Bert och Berith. 

Uppletande lek med Bert och Christer. YstadBK med Annelie och lös Dixon.   

Alla små signaler med Dixon på våra promenader. Skyddsintroduktion för att riktigt lära känna min gode Dixon.

Om någon undrar så är själva lydnadsmomenten inte det som oroat mig utan Dixons utåtriktade energi.

Idag är jag så glad, belutsam och tacksam över mina träningskamrater som stöttat mig.

Jag kommer att snubbla och tvivla men jag ger inte upp.

Jag tror att snigeln vinner! Att ha bråttom är inte alltid rätt.