Onsdag 3 april 2013

"För det första blir det inte och för det andra aldrig som man tänkt sig".  

Dystert budskap men så är det faktiskt, för livet kommer emellan och tur är kanske det!

Ibland känns det som om allting är så himla bråttom och det känner jag inte för.  

Målet är viktigt men vägen dit ska vara lustfull med utmaningar.

Denna vinter har varit påfrestande i många avseenden och speciellt vad gäller hundträning. 

Varje gång jag rest mig så har jag fått en ny snyting.

Nu har jag blivit så arg att jag fått tillbaka energin. Jag ger inte upp men jag tänker ta det lugnt och njuta av varje dag vi tränar, varje motgång varje hinder tänker jag besegra tillsammans med min Prinsen! För vi är ett team.  

Vi tar några steg tillbaka och börjar om! Hundträning är väl precis just så? 

Om någon nu tror att det är Dixon som ställer till det, så är det helt fel. Han älskar att träna och lär sig snabbt. Han har en potentialt och motor jag inte alltid kan leva upp till. Man kan säga att jag har händerna fulla och att min självkänsla fått en "knäck".  

Ibland önskar jag han skulle vara som den " lite mesiga valp" jag tyckte han var....... men aj vad jag bedrog mig!

Solglimtarna på vår alldeles egen himmel blev en underbar påskledighet. Där Dixon än en gång talade om för mig: - Jag är inte som din tidigare hund! Nej, Shiva föraktade godis.

Det gör inte Dixon, utan han snor godispåsen och mumsar i sig både en punchpralin och hallonbåt.

Sedan får matte pussen och känner doften av en endaste hallonbåt.  

Vår träning har nu tagit en ny vändning och jag hänger inte med för Dixon är alltid steget före, vilket är charmigt men stundtals jobbigt.

Dixon har förändrat mitt sätt att tänka och mitt liv!