Mars 8 2013      

Vardagen är återställd till det någorlunda normala, känslomässigt   

Det jag inte kan förändra lägger jag åt sidan.

Allt mitt kontrollbehov har fått sig en törn som heter duga!  

Tack vare en mycket klok vän har jag uppstått från de deppiga och slår från underläge.    

Men med en övertygad glädje.   Dixon ger mig omedelbar respons och det är viktigt.

Jag höll verkligen på att tappa fotfästet men nu känner jag mig "fit for fight".  

Spårträning som känns givande och på näthinnan sitter bilden av en utomordentligt god spårhund.  

Linförigheten har lixom inte fallit på plats pga av mina känslor. Men jag har hittat mitt verktyg och det heter rösten..... glad och peppande röst betyder mer för Dixon än godis. 

Idiotträning av loss börjar ge resultat. Dixon är oerhört känslig om än tuff!

Han läser mig så förbannat bra, vilket ibland blir riktigt dåligt.  

Det är när övriga livet kommer emellan som allt kan bli så fel!