Fredag 28 december 2012

Att ha en hund som tidigare betedde sig som en regelrätt "Mustang" dvs upp på bakbenen så fort han såg en andra hundar.

Ja, inte onskefullt utan av upphetsning är ingen optimal situation att träna med.  

Utan ryck och slit i kopplet så har vi sakteliga kommit närmare målet. Det är glädjande att min envishet och ibland tvivel på att jag gör rätt, börjar ge resultat. Vi är inte framme ännu men Dixon kräver bestämda rutiner så jag tar det väldigt lugnt och utsätter honom inte för mer retning än han klarar av.

Idag var andra gången vi tog en promenad med flickorna Sjöö och det gick precis som förra gången alldeles utmärkt! På appelplanen var vi en bit ifrån Spexa och Jessica men uppmärksamheten nu var till

99 % i vår egen "bubla".   

Intesserad en kort stund, Ja! men jag har hittat knappen att få honom tillbaka till bubblan!

Får den unge mannen bara arbeta och matte är på G med boll, godis och glad röst så är han mycket samarbetsvillig.

Det som är glädjande för mig är att jag läst av honom någerlunda hyfsat, även om jag ibland tycker att jag tar det alldeles för lugnt/långsamt.   

Flexikopplet har ytterligare varit till stor hjälp, som en "snuttefilt" för matte. Full lina ut och skvallra men inga som helst tendenser till att vilja fram till vad det än må vara. Träning att sitta vid förbipasserande människor har gett resultatet att numera behöver jag inte sätta honom, vi har bara ögonkontakt och det fungerar.

Idag kom en dam i elektrisk "rullstol" Dixon skvallrade och var lite orolig för sina två fyrbenta tjejers skull. Nu ville emellertid damen ifråga klappa honom och det fick hon när matte sagt ok!

Jag är så glad och tacksam för att trygga, goa Jessica förstår och ställer upp på att hjälpa oss!

Som i alla hundsammanhang så är det inget fel på Dixon utan det är i andra enden problemet finns  

Dixon ska få leka med kompisar men först ska han vara lugnt balanserad och bara där matte accepterar lek!

Tyck gärna till! Jag menar även  har fläckar.