Jag är nog extremt lättroad! Blir så glad för varje litet framsteg. 

De små framstegen upplever jag hela tiden, positiv som jag blivit.   

Hur vet jag när framstegen är stora?  Det vet jag inte.

Jag vet bara vad mitt mål är, inget annat. 

1. Team Dixons blogg handlar om en hund och dess träning.
2. Träning och utveckling av mig själv, mina improvisationer och instinktiva analyser.
3. Rätt eller fel det kan bara framtiden utvisa.

Hoppas ingen tar illa upp när jag "är imponerad av Dixons kvaliteér".

Skvallerträningen har gett fantastiskt bra resultat. Allt levande markeras av Dixon men efterföljs av kontakt och intill matte!

Rådjuret (betande med vinden mot oss) som jag/vi upptäckte och matte viskande gjorde intressant medans vi smög oss på bakom vita hörullar. Exempel på en "livsfarlig" handling från min sida. Men Dixon höll sig lugn och vi kom 20 meter nära. När rådjuret sprang iväg var Dixon lika lugn.

Sådana små händelser ger mig en "kick". Änderna, kossorna på nära håll och Dixon stabil och säker.  

Vi gick  den långa Svaneholmsrundan (6-7 km) från andra hållet.

Matte hade tänkt till.... händer då och då!   

Så Labben (när matte vurpade) blev synlig och inte plötslig för Team Dixon. Detta fungerade alldeles utmärkt. Labben skällde men jag och Dixon var beredda vilket gjorde att Dixon hörsammade mitt Nej!

Således inget bakbens stående.

Sedan mötte vi en storpudel i flexi och jag gick åt sidan av vägen.

Opps!   Dixon lägger sig ner men har koll på pudeln.

Beröm, beröm lugn tyst och fin.

Femti meter senare vid nästa "stakethundsattack" fyra stycken hundar av olika raser. Lugn och fin vid sidan. (Vi är vana vid dessa, men Dixon har tyckt dom är otäcka och brukar resa ragg och höja svans). Obs! mattes tanke! förmodligen vill Dixon bara försvara! 

Nu börjar du bli trött som läsare, så även jag och Dixon.  

Nåväl jag andas djupt inför nästa utmaning. Nämligen den vita "vakthunden". Men som jag tidigare förstått, så vet han vilken "flock" vi är så han tittar men gäspar. Dixon helt lugn och bryr sig inte.  

Avslutningen på denna runda blir "Mejerifabriken" och no shit happens!

Idag inför spår så ska jag och Dixon ta oss över Kents appelplan medans Olivia, Grand Dane, gosar med sin extra husse. Olivia är skygg och har huggit efter mig (utan förvarning).  

Innebär att jag inte litar på denna hund.

Dixon taggat upp i bilen men vi börjar promenaden mot appelplan.

Matte orolig om Olivia ska attackera.   

Så vi vänder om och jag djupandas, blir förbannad och mycket bestämd.

Vi gör ett nytt försök och jag talar om för Dixon bry dig inte!!!!! Yes..... min älskade gulleprins är mer fokuserad på att få spåra och bryr sig inte.

Detta och mycket mer därtill är saker som jag blir barnsligt glad åt.

Dessutom alla de tack från passerande joggare, promenerade personer när Dixon lugnt står eller sitter!  

Jag passerade i torsdags en gammal man som jag brukar möta med sin promenadkäpp. Han satt ner under ett träd i skuggan och vilade.

Vi stannade och jag undrade om han satt och njöt? (orolig för om han inte mådde bra). 

Vi var en halv meter ifrån honom, han berättade bl.a att han är livrädd för hundar erftersom han blivit attackerad.  

Mannen talar om för mig vilken trevlig hund jag har! Sådant värmer....

Dixon sätter sig eller står blickstilla vid mötande människor. Bara om jag tillåter får han hälsa.  

Min trädgård har blivit styvmoderligt behandlad, mina vänner likaså och även interiöra fixanden. Men denna semester har helt ägnats åt Dixon. 

Dixon har tagit en stor plats i mitt hjärta,   vilket väl du som läsare förstår.

Slutledning: Efter dagens promenad över appelplanen och ett bra spår blev jag så himla glad. Varför blir jag trött efter att jag blivit glad?

Har du svar på detta så berätta!

 

Åse

22 juli 2012 18:40

Härligt låter det med en hund som är så uppmärksam på sin matte, en liten undran hur gammal är han?

http://schnauzeraxlÅseSchnauzeraxl.se

Annette Olsson

24 juli 2012 23:32

Dixon är 13 månader. Jag köpte honom när han var 5 månader. Men vi har tränat varje promenad på hörsamheten och uppmärksamheten. Helt plötsligt trillade poletten ner! Nu går inlärningen snabbt mot i början. Jag märker att han verkligen vill förstå vad jag vill. Men ibland är jag otydlig och då är det bara att tänka om......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Söndag 18 oktober   En fredagskväll i september 2014 hörde jag ett skrik från häcken till min infart. Det var mörkt och genast började jag försäkra mig om det var innanför staketet eller utanför. Viktigt med tanke på att Dixon måste kunna släppas...

Söndag 26 juli 2015   Semester     Starten blev blöt i flera bemärkelser, ösregn i två veckor. Toalettstolen dröp av kondens och ständigt rinnande. Bilen reparerad för pengar som stod som spön i backen.  Parasollet kasserat, grillen sönderros...

Torsdag den 18 juni   Första semesterdagen och den har varit optimal. Känns som om jag varvat ner rejält redan första dan. Efter en oerhört jobbig slutspurt på arbetet så planade det ut och jag glidflög sista dagarna.     Sagan om mina och ...

Torsdag den 18 juni   Första semesterdagen och den har varit optimal. Känns som om jag varvat ner rejält redan första dan. Efter en oerhört jobbig slutspurt på arbetet så planade det ut och jag glidflög sista dagarna.     Sagan om mina och ...