En härlig morgon med sol   och en väldigt energisk Dixon.   

Ska jag ta tag i trädgården? Inomhus eller vad?

Känner mig stressad av att en hel vecka av semstern är gången.

Resonerar med mig själv om vad som är viktigast och svaret blir givetvis Dixon! Ska vi åka till Genarp eller ut mot Revinge?

Vi kör sålunda till Veberöd och mot Harlösa. I ett Skånelandskap som är underbart vackert.   

Lavelund helt öde med underbara rosa/lila ängar. 

Ett ganska långt spår genom en talldunge och marken är hård, torr, blöt och en stig smeker runt dungen. Helt perfekt för ett spår och vindriktning från alla håll. Stigen delar sig i ett V. Fem apporter.

Medans vi väntar på spåret träffar jag en man med en tigrerad Boxertik 9 år Bonnie.

Alla hundmänniskor kan ju prata med varandra och den äldre mannen berättar en lång historia om sin älskade hund. Jag lyssnar och vi skiljs åt då den trevlige mannen lovar att inte störa oss i spåret....... 

Dixon och jag kör lite lydnad och precis som jag autodidakt trodde så älskar Dixon nya marker med helt nya dofter. Han är som en kalv på grönbete.   

Jag tror intuitivt att det är viktigt att hitta nya promenadstråk och platser att träna lydnad på. Så en stor del av min tid letar jag nya paradis.

Vi kör spåret och det går bra men vid V:et går han fel men rättar sig snabbt, missar en apport (matte hittade den senare). 

En perfekt morgon och hemkomna lastar jag allt möjligt av kartonger och trädgårdsavfall i bilen och SYSAW nästa.

Nu återstår gräsklippning och kantklippning. Försökte med kantklipp men Dixon kommer omedelbart rusande av ljudet, så jag måste stänga in honom.  

Detta är paradiset för mig, att flexibelt kunna välja vart vi ska åka och att anpassa dagen efter vädret. Just nu sover min prins och vilar inför nya äventyr. Ännu en dag i pradiset innebär: öppna landskap, inga klockslag, en yster glad hund och träffa människor med samma intresse och passion.

Vad kan man mer begära? Jo att tända grillen för att njuta sommarkvällen med en fullkomligt livsbejakande Dixon