En veckas semester är gången och vi har kommit in i en härlig lugn stämmning. Surdegar som bluffhantverkare och officepaket som inte var installerat är åtgärdade.  

Dixon inne i en mycket harmonisk period. Antingen beror det på att matte är hemma hela dagarna, eller på att matte hittat formerna för träningen och tillvaron.

Mitt mantra är: det ska va lek, kul och positiv förstärkning! Brösttoner och korrieringar så lite som möjligt. Detta passar Dixon och ärligt jag tror inte att ledarskapet blir lidande.

En av semesterns första dagar tittade jag på Fredrik Steens video Sitt/stabiliseringsövning där han visar bl.a hur hunden lägger öronen bakåt...... Dixon har aldrig lagt öronen bakåt hmmm ledarskapsproblem.  

Vi gjorde övningen enligt videon och se där! Dixons öron bakåt.

Att observera var att enbart positiv förstärkning och kroppsspråk från min sida lugnt och berömmande användes.  

Sökträningen har gjort att inkallnigarna är riktigt bra, jag tror det beror på sökträningen. Säker kan man aldrig vara men jag har analyserat färdigt vad gäller Dixon. Således ett problem mindre att lösa vi fortsätter på inslagen väg.  

Däremot har ett litet nytt men kärt problem uppkommit! Vid kommandot ligg, lägger han sig men rullar gärna över på sidan, slutledning; Har detta möjligen med off träningen att göra? Eller ett sätt att komma undan?

Dixon älskar att jag masserar/kelar med honom, kroppskontakt överhuvudtaget.  

Ytterligare problem/möjlighet. Tar rullen och apporten men släpper innan ingång!

Jag förstår Dixons logik, eftersom matte alltid vill ha allting jag apporterar så lika bra att släppa innan för att inte förlora ansiktet. 

Till saken hör att Dixon apporterar allt: glasögon ,mobil, toarullar, trädgårdsredskap, kläder mm. 

Dessutom vet han mycket väl vad jag inte gillar. Han springer in i ett hörn vid kylskåpet med "fällda öron" och tittar "under lugg" om det nu ä möjligt vad gäller schäfer........   

Semesterns vidare träning: Markering av apporter, fasthållande vid ingång, inkallning, ligg dvs ligg, (socialisering med andra hundar) dvs. inte gå upp på bakbenen och skalla Hallå! här är jag och jag vill leka!

Hundmöten och några hundar inget problem. Men vid åsynen av ett flertal hundar på samma ställe så lyfter han min egen Turbo Ferrari.   

Fungerar betydligt bättre idag än för någon månad sedan.

Inhouse träning är att Dixon lägger sig i sin alldeles egen biabädd ca 6 meter ifrån buren.

Tidigare la han sig gärna i den illa medfarna ärvda bädden.  

Nedförsbackarna: Dixon belönar sig själv genom arbete; spår, sök, uppletande, kamp och lydnadsövningar.

Lätt att lära, vill så himla mycket och djävlar i det snabbt!  

Orädd, kamplust, skvallrar, självständig, älskar vatten, människor, hundar, livet, olika miljöer och kelen.

Dessutom 32 kg just nu som gärna använder kroppskontakt, matte väger ca 48-49 kg. 

Jag har förstått att kroppskontakt är viktigt för min prins! Så jag får väl träna mer på att stå upprätt.

Slutledning: Vi har en fantastisk underbar tid framför oss.

Mycket för matte att lära. Dixon kan redan allt.   

För att du som orkat läsa ska förstå hur jag fungerar så vattenkannan kastades inte på tippen!        

Matte försvarar det med att det är bra träning för halsmusklerna på Dixon.

Skall bara fundera hur jag kan lägga lite mer tyngd i kannan. 

Tack för att du orkade läsa så här långt! Tacksam för råd och åsikter!

Avslutar med bild på Dixon som badat i en timme och hoppat upp och ner!

Spårar ett u-spår som legat 1 timme, alla apporter hemma, både skogspinnar och vanliga .  Trött? Knappast.