Idag var vi hos Johan på hans underbara hästgård!   

Johan erbjöd mig och Inger en utmaning, spårmark i hästskogen.   Vi kröp under elstängsel och la tre parallella spår i mossa, vissna löv, över grenar och hästskit. Tillbaka på stallbacken grillade vi som vanligt.

Pratade om jakt, god mat och hunderi "of course".  

Innan tid för spåret hälsade Dixon nyfiket på den kastrerade hingsten genom halvdörren, båda två lika intresserade.  

Tid för spår så Inger och jag traskade  in i hästhagen. Mitt ena skosnöre hade gått upp men det fick vänta.

Vi och hundarna var taggade så att säga.   

Helt plötsligt kommer stoet som ska föla idag och två andra hästar efter mig som var sist.

Jag blir ärligt talat riktigt rädd, finns inte mycket som skrämmer mig.  Simmat intill hajar och paddlat med alligatorer runt om. Men nu så springer jag med en motsträvig Dixon som tycker a matte ska vi inte hälsa på pållarna! Kanske inte så konstigt då jag tränat honom att acceptera hästar......  Annette tänker    man ska inte springa men det är ju inga rovdjur...... men sociala flockdjur.

Avgjort! bättre fly än illa fäkta.    Väl utom räckhåll under elstängsel ropar Inger, hur tar vi oss tillbaka?  Vi tar en sak i taget, det ordnar sig....... Underbara Inger svarar, skönt jag känner mig så trygg med dig!!!!!!  Hon skulle bara veta hur skraj jag var.  Adrenalinstinn och uppjagad matte, vilka förutsättningar   Dessutom första gången för ett konkurrensspår.   Det gick som en dans, Euoforia up,up,up    både Clara och Dixon fullkomligt fokuserade på sina spår, trots att de fick vänta när vi kröp under nästa stängsel. Dixon har aldrig spårat så bra som idag, alla apporter hemma och härligt målmedvetet spårarbete.

Nu var det slut det gick inte att skjuta upp återvägen....... Jag började leta ovanför mig efter en annan utväg och skrek till Inger jag kollar av. Dixon och jag hamnade i fullkomligt ogenomtränglig terräng jag hade gräs upp till hakan. Blev dessutom biten av en liten mygga i en sårskorpa så blodet rann över armen. I kritiska stunder som dessa blir Dixon lugnet själv    även om han inte gillade terrängen.   Hoppade som en kängeru för att komma fram.

Återvänder tillbaka till utgångsläget och nu har Johan hunnit spåra med Jenny. De ropar att jag kan komma ner.....

Tack Johan du är tryggheten för mig just nu!      Vi går igenom hästhagen där tre hästar lugnt betar en bra bit bort.

Detta låter lätt som en plätt men jag var rädd!  Alla tre var vi överens om att detta var absolut de bästa spår våra hundar gjort. Det var väl värt mödan och rädslan. Slutledning: Det som inte dödar härdar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Söndag 18 oktober   En fredagskväll i september 2014 hörde jag ett skrik från häcken till min infart. Det var mörkt och genast började jag försäkra mig om det var innanför staketet eller utanför. Viktigt med tanke på att Dixon måste kunna släppas...

Söndag 26 juli 2015   Semester     Starten blev blöt i flera bemärkelser, ösregn i två veckor. Toalettstolen dröp av kondens och ständigt rinnande. Bilen reparerad för pengar som stod som spön i backen.  Parasollet kasserat, grillen sönderros...

Torsdag den 18 juni   Första semesterdagen och den har varit optimal. Känns som om jag varvat ner rejält redan första dan. Efter en oerhört jobbig slutspurt på arbetet så planade det ut och jag glidflög sista dagarna.     Sagan om mina och ...

Torsdag den 18 juni   Första semesterdagen och den har varit optimal. Känns som om jag varvat ner rejält redan första dan. Efter en oerhört jobbig slutspurt på arbetet så planade det ut och jag glidflög sista dagarna.     Sagan om mina och ...