Har aldrig varit intresserad av fåglar, förmodligen pga bristande kunskap!

Då Shiva och jag flyttade ut till Mossby och fick en helt underbar trädgård, med ett duvpar, skator, fasantupp och diverse småfåglar så har jag börjat njuta av dessa djur.

Deras läten och ungar i holkarna är till stor glädje och fasantuppen som återkommer är kung i trädgården  Shiva vande sig snabbt, tuppen och Shiva vaktade både vår trädgård. Skator är oerhört intelligenta fåglar.

Hemkommen efter arbetet minns jag när en skatunge förvillat sig till marken och Shiva sprang fram..... Ungen stack ner näbben i gräsmattan och jag trodde den var skadad! Mamma skata förde liv.... Går inte att beskriva.....    Vi avvaktade och gick fram under fasanfullt oväsen. Ungen spelade död.  

Så småning om haltade den bort men detta var bara en avledande manöver.....

Ikväll var Dixon ute och jag hörde detta varnande läte, rusar givetvis ut, Dixon nosar i en av buskarna där jag ser en skatunge. Fångar in Dixon och tar in honom. Kontrollerar så att ungen verkar ok. Mamma skata slutar skriiiiika och vi avvaktar.

Jag är så glad för att Dixon verkar så lugn och inte bryr sig, bara lite nyfiken. Efter en stund släpper jag ut Prinsen som inte bryr sig om busken.... Mamma skata pratar och varnar. Hoppas hon snart förstår att Dixon inte är något hot! Helt underbart att se olika djurarter interagera på ett bra sätt. Detta är för mig livskvalite.  Mamma skata talar fortfarande för att lära sina små och Dixon bryr sig bara om sin boll.

Slutsats: Naturen är helt underbar t.om fåglar kan lära sig en form av tillit! Fasantuppen lärt sig fostra en shäfertik genom att sitta några meter från mitt trädäck.

Nu får han en ny uppgift: att fostra Prinsen.  Fråga mig inte hur det går till!

Det bara tycks fungera