Söndag 18 oktober

En fredagskväll i september 2014 hörde jag ett skrik från häcken till min infart. Det var mörkt och genast började jag försäkra mig om det var innanför staketet eller utanför. Viktigt med tanke på att Dixon måste kunna släppas ut i trädgården. Jag kunde se två små kattungar utanför staketet men en bit inne i häcken, ca 15 meter från landsvägen. Jag ställde ut vatten. Lördagmorgon då Dixon och jag brukar ge oss iväg för spår slutade jag tänka!

Hämtade mer vatten och lockade på katterna och den röda kom fram.

Sedan körde jag snabbt in till Skurup och köpte en transportväska av tyg, liten kattlåda, sand och mat.

Åkte hem och lockade in dom utsvultna katterna i väskan. Dixon fick ligga kvar i bilen och katterna fick komma in och bekanta sig med huset och mig. 

Nästa steg blev att jag installerade katterna i källaren, varmt och gott men som skydd.

På Lördagskvällen tog jag upp dom i transportväskan (med nät) till vardagsrummet och Dixon fick nosa av dom. Jag måste erkänna att han var väldigt uppjagad.  

Söndag fick jag en snilleblixt! En gammal bur som Dixon hade som valp, monterades upp i köket vid altandörren. Transportväskan blev en våningssäng, överkast ovanpå buren och två myskorgar inhandlades. Det blev katternas egna takterass med utsikt över trädgården. Mycket trevligt och uppskattat så småningom.  

Träning med Dixon att ligga framför deras bur och katterna visade tidigt intresse av att slicka hans tassar, sträcka sig efter hans svans. 

Nästa alldeles lysande idé när Dixon vant sig var att kasta ut kattfoder över köksgolvet och alla tre fick mumsa i sig. Det var inga som helst problem. Avgörandet var den dagen Dixon fick Vom i sin matskål och den röda Dexter stack ner huvudet samtidigt som Dixon åt. Då fattade jag att Dixon accepterat.  

Dessutom hade Dexter börjat att lägga sig i Dixons stora bur...... Dixons stora bur har ingen dörr utan är helt öppen. 

Dexter visade sig vara en god storebror till Dixie en något mer försiktig katt. Dexter tog hand om honom på bästa tänkbara sätt. Visade honom hur man sitter stilla när Dixon närmade sig.

För att katterna skulle slippa att vara inlåsta i sin bur när jag lämnade hemmet så införskaffades en grind till köket med lucka så katterna kunde gå till sin privata toalett.   

Ett steg i rätt riktning då jag av naturen vill ha kontroll. Visst skulle Dixon kunna hoppa över den men det gjorde han inte. Utan alla tre hade hela huset till sitt förfogande och snart förstod jag att det gick mycket lugnt tillväga när jag var borta. 

Grinden blev borttagen. 

Katterna och Dixon började mingla tidigt på mornarna och alla tre var närvarande vid min dagliga morgontoalett. När Dixon blev för mycket slickanärgången så tog Dixie tillflykten till badkaret.   

Vallningen är ett problem för mig, katterna och speciellt Dexter älskar detta att rusa runt och försöka lura Dixon. Men det pussas mycket och jag är helt övertygad om att Dixon och Dexter pratar med varandra.   

En lång historia som aldrig tar slut, jag skulle kunna skriva hundratals sidor om upptåg och teamwork mellan katterna och Dixon. Öppnar alla dörrar i köket, Dixon hjälper till sitter stilla och katterna kliver in.  

Efter Dexters flykt genom köksfönstret, samtidigt som jag trillade i källartrappan, så blev ju hemkomsten helt underbar. Men jag märkte ju att Dexter var förändrad.   

Han drog sig undan både från mig och övriga i flocken. Inte kelen som tidigare osv. Givetvis blev jag ledsen och undrade. Men efter två veckor så började han bli densamma igen. Idag lika kelen och gosig som tidigare. Min slutsats blir att han sprang iväg på äventyr till närmaste gård där ofta dörrarna är öppna och där det finns en hund. Jag förstår att dom schassat iväg honom! Han som är van vid hund och aldrig blivit bortschassad! Idag är han den underbara Dexter igen.

Dessutom har Dixie lärt sig hur han ska hantera Dixon. Lilla goa Dixie som när han fick köttbullesbit morrade så jag trodde först att frysen höll på att lägga av.

Ett tillfälle ledde till en helt underbar flock med kärlek och omtanke om varandra. Dixon sover gärna i köket på natten tillsammans med katterna. Ibland vill han gosa med matte och kommer upp till sovrummet men så fort han hör jamande så springer han ner för att kontrollera att allt är ok.   

Finns inget underbarare än på lördag och söndagsmornar se hur katterna spatserar in i sovrummet, Dixon står helt stilla och dom pussas. Sedan spatserar dom tillsammans vidare. En stor Schäfer och katterna som blir små i sammanhanget.

Mina fina hjältar!                 

Söndag 26 juli 2015

Semester    

Starten blev blöt i flera bemärkelser, ösregn i två veckor. Toalettstolen dröp av kondens och ständigt rinnande. Bilen reparerad för pengar som stod som spön i backen. 

Parasollet kasserat, grillen sönderrostad och slängd.

Bra beslut att inte köpa nytt parasoll, lika bra beslut att inte investera i ny grill.

Plötsligt sken solen upp i dubbel bemärkelse  

Yngste sonen anlände och med honom solskenet. Fantastiskt underbara veckor med besök på Medeltidsfestival, Ale stenar och Kabusa Design Factory. Vi missade Svedala Rock pga regn och sonen hade varit vid Ivösjön med kompisar. Han hann även besöka Köpenhamn, Paddys i Malmö och Strandliv i Ystad.

Vi hade även en familjeträff via SKYPE med storebror i HongKong, jag fick som vanligt inte en syl i vädret bara enstaka frågor. Modershjärtat svällde som alltid när dom pratar, sådana kompisar och fin kontakt med varandra. Då kan t.om jag vara tyst.

Underbara dagar, mornar och kvällar med god mat på begäran. NOT Steaks!

Utan fisk i alla dess former, varmrökt lax med nypotatis och romsås, gravad lax med dillstuvad potatis och färsk panerad torskfilé.

Wienersnitsel, helstekt fläskfilé med husets specialsås och hasselbackare mm.

Givetvis en köpt Prinsesstårta som är nummer 1, trots mammas bakande har detta varit favoriten sedan barnsben.

Jag hade glömt hur mycket han kan äta..... Vi pratar frukost, lunch och middag. Vi pratar massor. Kommer ihåg när jag köpte hem 3 kg pasta åt gången.

Härliga diskussioner och vi blev riktigt bra synkade. Flocken lycklig och fullkomligt älskade hans närvaro. Katterna var som klistrade i gästrummet, Dixon fick underbara promenader och massor med trädgårdsbus.  

Avresedagen och tomheten  

Jag använde ordet vemod, han frågade vad betyder det, jag försökte förklara. 

Själv beskrev han vistelsen som oerhört trevlig och han hade fått nya uppslag och inspiration.

Våra ögon var tårfyllda och vi kramades länge och väl.  "jag älskar dig mamma"!

Även hans beskrivningar till vännerna långt borta talade sitt eget språk.

Hundträning som nått en helt ny nivå  

Tjugo minuter två gånger om dagen, operant inlärning och klassisk betingning.

Kontakt, fokusering och lugn. Positionslåda, boxar och Dixons halvstryp.

Resultatet visar sig snabbt och vi har inte hållit på så länge. Vi kan träna både på promenad, inomhus, i trädgården och på appelplaner.  Projektet att göra annexet till Dixons träningsstudio ter sig som en mycket god idé, speciellt idag när vädret visar sig från den sida vi har framför oss. 

Inte att börja om från början, de moment vi tränat är inte ogjort men nu befäster vi det ytterligare och framförallt Prinsen tendens till att ibland nonchalera mig....

Omprogrammering av mig och Dixon. Betyder du mycket för Dixon? Patrics fråga. Givetsvis så svarade jag JA!  Fel, fel, fel......  En hund gör bara det den har någon förtjänst av?

Ett gammalt men inte helt klargjort sammanhang. Vi kommer att fortsätta med denna typ av befästande och omprogrammering. 

Fotografering  

Underbar avkoppling som passar bra tillsammans med hundträning.

Kronan på verket blev fredagens fotografering av Wilda en helt underbar Rotweilertik. Ägarinnan Birgitta Lindgårh Nord blev glad och stolt över sin mycket vackra Wilda och det är tillfällen som jag älskar, att mitt intresse kan glädja någon annan. En vinna vinna situation. 

 En vecka kvar av semestern och nu gäller det att planera och suga ut det godaste!

Torsdag den 18 juni

Första semesterdagen och den har varit optimal. Känns som om jag varvat ner rejält redan första dan.

Efter en oerhört jobbig slutspurt på arbetet så planade det ut och jag glidflög sista dagarna.  

Sagan om mina och Dixons katter blir bara bättre och bättre.   

Nu har Dixie den svart/grå kommit ikapp vad gäller mod och tuffhet.

Men är den av dom två som är keligast och vill vara nära mig. Dixie älskar när han får ligga vid mina knäveck och gosa.   

Väldigt finkänslig, så när jag småslumrar trippar han försiktigt fram och sätter tassen på min kind!

Matte här är jag! 

Dixie läser även mitt kroppsspråk alldeles utmärkt och vi har ögonkontakt mest hela tiden.

Dixon har börjat visa mer respekt och hänsyn mot Dixie. Nu när han är lika självsäker som Dexter.

Dexter lämnar oss ensamma, enligt mig av hänsyn och klokheten att Dixie behöver mycket närhet.

Mänskligt tänkande men jag  är helt övertygad om att Dexter som "coachat" Dixie från början, inser att det är helt rätt att släppa taget och låta honom klara situationer själv.  

Busar och leker tillsammans gör dom med rejäla "Chicken race" och då går det undan. Slåss på skoj och rullar runt. Myser på rygg och sträcker ut sig. 

Efter katternas kastration så var det lite trixit med att få matransonen och fungera. Precis som om deras små kroppar inte riktigt vant sig. Nu har de emellertid återfått en relativt slank figur och matintaget fungerar. Nu äter dom ju foder för fullvuxna katter. Dyrt som sjutton men absolut det foder som verkar fungera bäst.

Matskål som innebär att dom får plocka upp maten med tassarna, kombinerat med varsin foderboll med hål, som kan justeras. Vilket innebär att dom måste jobba för maten. 

Motion i form av min lasermackaper som dom älskar.   

Vidare har dom avancerat rejält på våra promenader. Undersöker allt och går självmant upp på trädäcket, hoppar upp på ett av borden och vill spankulera på räcket. 

Häromdagen då dom slet sig fria och rusade ut genom dörren var en upplevelse!   

Jag rusade in för att hämta foderpåsen men den slängde jag på gräset, då Dexter kom då jag kallade

eller så upptäckte han att matte var borta. Dixie klättrade upp i körsbärsträdet men lät sig plockas ner.

Dexter, den röda är den katt som pratar mest. Skriker när han vill ha mat, skriker när han vill ut och sätter sig vid dörren, skriker när han letar efter Dixie osv. Givetvis är det olika typer av skrik.  

Dexter och Dixon har en mycket speciell relation, dom älskar varandra och Dexter är ofta blöt på olika ställen på kroppen, då har han blivit hanterad av Prinsen.  Minglar fint och spankulerar tillsammans, pussar och hälsar på varandra. Ofta sker allt mycket bättre när jag inte är riktigt närvarande.  

Katterna sitter ofta i fönstret och väntar på mig o Dixon sedan hoppar Dexter ner och sitter alldeles invid ytterdörren.

Vårt morgon SPA med mingel innebär att jag har två katter och en hund i mitt badrum. Katterna hoppar gärna ner i badkaret eller klättrar omkring, Dixon är fullkomligt storögd av förundran med förtjusning. Trappan är speciell därför kan katterna sitta i den utan bus. Alla går vi ner lugnt.  

Katternas bur står kvar och ovanpå har dom två bäddar, tyvärr måste jag nog köpa minst en ny för Dixon har massarkerat den ena. Det är deras takterass alldeles vid altandörren så dom har härlig utsikt över trädgården. I buren är det bara Dixie som ibland lägger sig i kattväskan. Då blir han inte störd, eftersom Dixon respekterar detta.

Dixons bur används också ibland och där finns även en kattbädd på taket.

Sedan har jag en metallkorg som är för grillning vid sidan om spisen, där brukade jag ha bröd.

Men Dixie hittade platsen och nu finns där en frottehanduk, då det har blivit ett bra tillhåll som även Dexter använder.

Även källaren (min tvättstuga) är intressant, där var dom vid något tillfälle innan buren kom in i köket. Varken Shiva eller Dixon har varit i källaren men katterna vill gärna smita ner när jag öppnar dörren.

Dom känner igen sig förmodligen. 

Grinden till köket är inte aktuell längre, numera vet jag att det fungerar utmärkt när dom är själva.

Det visade sig att katterna valde att vara tillsammns med Dixon istället för i köket.  Grinden var ju för att stoppa Dixon. 

Ja, man kan säga att hela huset är anpassat för djurens behov och någonstans så finns jag där också.

Jag glömde fodertunnan som också har en frottehanduk ovanpå, Dexters favoritplats.

Vid matdax så har jag en hund som sitter snällt och väntar, två katter som står på två ben och ibland är halvvägs nere i fodertunnan......  

Nu ligger dom alla tre och sover, Dexter på takterassen, Dixie i brödkorgen och Dixon i sin bur.Nej, Dixon på golvet nedanför Dixie!

En härlig flock ett gäng killar som jag älskar!

Torsdag den 18 juni

Första semesterdagen och den har varit optimal. Känns som om jag varvat ner rejält redan första dan.

Efter en oerhört jobbig slutspurt på arbetet så planade det ut och jag glidflög sista dagarna.  

Sagan om mina och Dixons katter blir bara bättre och bättre.   

Nu har Dixie den svart/grå kommit ikapp vad gäller mod och tuffhet.

Men är den av dom två som är keligast och vill vara nära mig. Dixie älskar när han får ligga vid mina knäveck och gosa.   

Väldigt finkänslig, så när jag småslumrar trippar han försiktigt fram och sätter tassen på min kind!

Matte här är jag! 

Dixie läser även mitt kroppsspråk alldeles utmärkt och vi har ögonkontakt mest hela tiden.

Dixon har börjat visa mer respekt och hänsyn mot Dixie. Nu när han är lika självsäker som Dexter.

Dexter lämnar oss ensamma, enligt mig av hänsyn och klokheten att Dixie behöver mycket närhet.

Mänskligt tänkande men jag  är helt övertygad om att Dexter som "coachat" Dixie från början, inser att det är helt rätt att släppa taget och låta honom klara situationer själv.  

Busar och leker tillsammans gör dom med rejäla "Chicken race" och då går det undan. Slåss på skoj och rullar runt. Myser på rygg och sträcker ut sig. 

Efter katternas kastration så var det lite trixit med att få matransonen och fungera. Precis som om deras små kroppar inte riktigt vant sig. Nu har de emellertid återfått en relativt slank figur och matintaget fungerar. Nu äter dom ju foder för fullvuxna katter. Dyrt som sjutton men absolut det foder som verkar fungera bäst.

Matskål som innebär att dom får plocka upp maten med tassarna, kombinerat med varsin foderboll med hål, som kan justeras. Vilket innebär att dom måste jobba för maten. 

Motion i form av min lasermackaper som dom älskar.   

Vidare har dom avancerat rejält på våra promenader. Undersöker allt och går självmant upp på trädäcket, hoppar upp på ett av borden och vill spankulera på räcket. 

Häromdagen då dom slet sig fria och rusade ut genom dörren var en upplevelse!   

Jag rusade in för att hämta foderpåsen men den slängde jag på gräset, då Dexter kom då jag kallade

eller så upptäckte han att matte var borta. Dixie klättrade upp i körsbärsträdet men lät sig plockas ner.

Dexter, den röda är den katt som pratar mest. Skriker när han vill ha mat, skriker när han vill ut och sätter sig vid dörren, skriker när han letar efter Dixie osv. Givetvis är det olika typer av skrik.  

Dexter och Dixon har en mycket speciell relation, dom älskar varandra och Dexter är ofta blöt på olika ställen på kroppen, då har han blivit hanterad av Prinsen.  Minglar fint och spankulerar tillsammans, pussar och hälsar på varandra. Ofta sker allt mycket bättre när jag inte är riktigt närvarande.  

Katterna sitter ofta i fönstret och väntar på mig o Dixon sedan hoppar Dexter ner och sitter alldeles invid ytterdörren.

Vårt morgon SPA med mingel innebär att jag har två katter och en hund i mitt badrum. Katterna hoppar gärna ner i badkaret eller klättrar omkring, Dixon är fullkomligt storögd av förundran med förtjusning. Trappan är speciell därför kan katterna sitta i den utan bus. Alla går vi ner lugnt.  

Katternas bur står kvar och ovanpå har dom två bäddar, tyvärr måste jag nog köpa minst en ny för Dixon har massarkerat den ena. Det är deras takterass alldeles vid altandörren så dom har härlig utsikt över trädgården. I buren är det bara Dixie som ibland lägger sig i kattväskan. Då blir han inte störd, eftersom Dixon respekterar detta.

Dixons bur används också ibland och där finns även en kattbädd på taket.

Sedan har jag en metallkorg som är för grillning vid sidan om spisen, där brukade jag ha bröd.

Men Dixie hittade platsen och nu finns där en frottehanduk, då det har blivit ett bra tillhåll som även Dexter använder.

Även källaren (min tvättstuga) är intressant, där var dom vid något tillfälle innan buren kom in i köket. Varken Shiva eller Dixon har varit i källaren men katterna vill gärna smita ner när jag öppnar dörren.

Dom känner igen sig förmodligen. 

Grinden till köket är inte aktuell längre, numera vet jag att det fungerar utmärkt när dom är själva.

Det visade sig att katterna valde att vara tillsammns med Dixon istället för i köket.  Grinden var ju för att stoppa Dixon. 

Ja, man kan säga att hela huset är anpassat för djurens behov och någonstans så finns jag där också.

Jag glömde fodertunnan som också har en frottehanduk ovanpå, Dexters favoritplats.

Vid matdax så har jag en hund som sitter snällt och väntar, två katter som står på två ben och ibland är halvvägs nere i fodertunnan......  

Nu ligger dom alla tre och sover, Dexter på takterassen, Dixie i brödkorgen och Dixon i sin bur.Nej, Dixon på golvet nedanför Dixie!

En härlig flock ett gäng killar som jag älskar!

Söndag 3/5 2015

Ny dator och stresspåslag i arbetet, gör inte livet lättare.

En Prins som envisas med att ta sig in i biblioteket, vilket gjort mig fullkomligt tokig.  

Nu förstod jag äntligen att han saknat våra sköna stunder i varsin öronlappsfåtölj, lyssnande på Dean Martin, Amore. Jag bakar en sockerkaka och släpper in honom i biblioteket och han lägger sig i en av fåtöljerna och jag mitt dumma fån förstår vad han saknat.  

I allt städande och putsande har jag glömt bort våra stunder av lyssnande på musik och bara vara, njuta och mysa!  Prinsen lär mig och jag är honom evigt tacksam.   

Flocken som sådan har en fantastisk förmåga att få mig att skratta varje morgon eftermiddag och kväll.

Även om jag blir väckt tidigt varje dag, så älskar jag att se skådespelet, dvs hur Dexter avancerar in i sovrummet. Om jag blundar och låtsats att jag inte finns där så spankulerar Dexter & Dixon in i sovrummet och till gästrummet. Dexter med hög svansföring och ser helt bedårande ut tillsammans med Prinsen. Pussar, strykande omkring benen två helt underbara individer.  

Har också förstått att när Dixon jagar så är det inte jakt utan vallning. Flocken måste vara samlad och gud vad han kämpar.  När Dixon släpps ut i trädgården i väntan på att jag ska bli färdig för avfärd och dröjer för mycket så kommer han till altandörren och katternas takterass. Då händer det som är så sött, han skäller och Dexter står beredd och skriker, jamen släpp in honom matte!   

Jag tolkar allt utifrån mänskliga känslor, kanske idiotiskt men blir förklarligt och lättare att möta.

Just nu testar vi koppel på Prinsen inomhus, för att få Dexter att gå tillsammans med Dixon utomhus inte är helt lätt. 

Inget prat men Dixon och Dexter är riktigt goda vänner och så lika varandra trots att den ena är en katt. Spexiga, modiga, självsäkra och alltid på väg framåt.  

Dixie är ett sant rovdjur, lite envis och försiktig men tar för sig mer och mer, älskar att möta mattes blick och vara nära.   

Laseträningen  har gett gott resultat och matbollarna är guld värda. De håller vikten och är vid mycket god vigör! 

Livet med två katter och en hund är fantastiskt jobbigt men helt underbart!

Fredag 17 april 2015

En saga som börjar bli helt sann!   

Alla rutiner har nu utökats av kanske den viktigaste.

Tidig morgon en timme innan jag måste stiga upp så har Dexter och Dixon infört en helt ny rutin, vilket innebär lugna fina hälsningar och "walking around" tillsammans. Dexter har funderat på det här med sovrummet och studerat vad som gäller.

Ligga fint på tröskeln fungerar men ska man närma sig sovrummet ytterligare så krävs det anpassning.   

Hela hans kroppsspråk har anpassats och det gäller att inte smyga för långsamt utan gå ganska medvetet , givetvis med svansen högt.

Nu har alltså Dexter avancerat till att klara detta och dom båda spankulerar omkring i  övre hallen och i sovrummet, fram till den kritiska gränsen.

Den kritiska gränsen är hörnan av sängen där Dixon brukar ligga på nedre delen av sängen och liksom vakta sängen och tillträde.   

Dexter har lyckats några gånger och det är en ren fröjd för min del att följa spelet, även om jag är trött och helst skulle vilja sova ytterligare en timma.  

Dixie sitter på översta trappsteget och avvaktar Dexters avancemang!

Idag lyckades jag halvslumra och vaknar av en väl balanserad tass mellan kinden och täcket och full jakt. Kändes som om jag hade en flygande ekorre i rummet!

På flygspråk så kallas detta "Touch and Go"!  Dexter hade tagit sig hela vägen till min sänghalva och Dixon tänkte kul, nu jagar/vallar jag!   

Jag blev givetvis klarvaken men ändå glad!  Imponerad av Dexters klara plan.

Sedan har vi ju vårt badrumsSPA!

Samarbete vad gäller jakten på mat tar sig uttryck!

Grytskåpet är fullt möjligt att öppna, även övriga skåp och frysen!

Hushållsmaskinen, potatis, chipspåse, katternas torrfoder och andra mindre grytor på golvet.   

Glädjen är det fantastiska samarbete dom utvecklat.

Jag har lärt mig att inte lägga mig i då allt fungerar bäst när jag inte är sk. synlig.

En ren fröjd att se dom pussas, stryka sig runt Prinsens ben, slicka honom i öronen

och bara viilja vara nära honom.  

Dixon har lite av ett "machoproblem", verkar närmast skenerad av all närhet när jag är hemma. Under dagarna och när jag är i ett annat rum så älskar han denna närhet!

Inga egentliga problem, bara att ibland vill Dixon leka, busa och jaga/valla.

Katterna är inte rädda men tycker han blir jobbig och då tar dom skydd eller slår med tassarna, han accepterar och förstår direkt.

Min målsättning vilken tycks överenstämma med katterna är att alla tre ska kunna njuta tillsammans nära i sängen och för övrigt.

Jag kan ge förutsättningarna men det är Dexter och Dixon som löser detta.  

En ren glädje av bus, ytterligare framsteg och att se hur mycket dom faktiskt uppskattar varandra. Katterna blir helt förtvivlade när han är på utsidan av altandörren och skriker: SLäpp in honom!

Dom letar efter varandra och lugnet infinner sig inte förren alla är samlade!

Fantastiskt fin mentalitet på dessa katter, som någon inte ville behålla.

Torsdag 26 mars 2015

Feber täppt och ont i hela kroppen. Då stannade jag hemma. Med feber så orkar jag ingenting och mår allmänt dåligt. Ska man vara hemma och sjuk så ska man må bra och uträtta något. Kvinnlig logik!  

Tvungen att ta sig ut och rasta Dixon i måttlig takt och handla lite förnödenheter. Slank in och kollade frys/kyl och varmluftsugn och lite andra finesser. Tanken kom att jag borde nog förnya mitt kök.  

Då är huvudet fullt av planer och väl hemkommen så insåg jag att det blir ett ganska stort projekt.

Men ska detta förverkligas så måste jag ju göra rent grytskåpet.......... Kvinnlig logik!  

Precis som när man går till frisören, då måste ju håret vara rent! Eller besöker läkare/vårdcentral; gäller att sminka till det så man ser fräsch och frisk ut. Kvinnlig logik!  

Efter en Ibumitin är febern någerlunda fixad "at moment". Grytskåpet nästa, vilket väcker minnen och insikt om att en del husgeråd är över 30 år gamla och fortfarande helt ok. Här ska det bli struktur och locken ska sitta på pannorna, inte ligga huller om buller.          Flocken gör stora ögon när matte i princip kryper in i grytskåpet, dom här grytskåpen som någon man kommit på!     

Efter att putsat och gnott på sladdar och annat så blir det till slut helt underbart!

Flocken älskar när jag pysslar i köket dom är alla tre lugna och studerar mig! Tre underbara killar som bara slappnar av när jag sliter.  

  
Lergrytan gick sönder en Freudiansk undermetveten önskan!  

Nöjd och belåten men nu måste köksskåpet under diskbänk och andra skåp inventeras! Det ena ger det andra. Men flocken är nöjd och fått en spännande upplevelse, jag har utnjyttjat min feber och sjukdom på bästa möjliga sätt, kvinnlig  list och logik!   

Slutledning blir att jag skaffat mig ytterligare måsten! Stannar hemma imorgon också och hoppas att normal tillstånd uppkommer! Står inte ut med mer energi av febernedsättande droger!